Annons

Annons
Annons

Citeras som: Läkartidningen. 2016;113:DU6W Läkartidningen 03-04/2016
Lakartidningen.se 2016-01-20

»Jag vet fortfarande inte hur man bäst hanterar sin egen sjuklighet när man är van att hjälpa andra«

Ulrika Nettelblad, läkarkandidat termin 11, Umeå

fingeradfiness@gmail.com

»Vi är vana vid anhöriga som är läkare«, säger barnläkaren som är ansvarig för min son. 

»Det är bara läkare som inte är vana vid att vara anhöriga.«

Min son har en morotsbit långt ned i luftvägarna och i dag ska de bronkoskopera ut den. Alla frågar hela tiden hur jag mår, fast det inte är jag som är sjuk. Jag har just försökt förklara att de inte behöver fråga mig. Så länge jag förstår allting kommer jag att känna mig trygg. Så länge det här kan vara ett patientfall jag kan lära mig någonting av kan jag falla tillbaka på det. Begrava mig i nyfikenheten som dämpar all oro.

»Just nu behöver du bara vara en mamma«, säger barnläkaren. 

»Resten sköter vi.«

I smyg fortsätter jag att studera allt som händer som om jag vore en kandidat och inte en mamma. Det är jag som hittade biljudet i den här gossens andningsljud, för att jag kom på tanken att lyssna när han hostade så mycket efter att ha gnagt på sin morot. Det är jag som har följt honom genom midnattsröntgen och narkosbedömning. Det är min patient. Det är bara det att jag råkar älska honom, också.

För det är såhär: självklart är jag min sons mamma. Det är jag alla dygnets timmar. Men jag förstår inte hur jag ska klara av att bara vara hans mamma och inte också få vara läkare. Om jag ska vara utlämnad åt alla de andra är jag maktlös. Har jag kunskap har jag makt – eller åtminstone känslan av den.

Oro gör ont. Nyfikenhet lindrar den smärtan.

Bara någon månad senare blir det min tur att vara patient. En synnerligen okomplicerad graviditet har plötsligt blivit komplicerad och det blir en igångsättning som slutar med ett akut kejsarsnitt. Det händer ju mig, det är ju min kropp, men allra mest känns det som att det är min patient. Det är jag som har diagnostiserat mig själv, jag som bett om rätt prov, föreslagit igångsättningsmetod, konstaterat att CTG-kurvan är patologisk. Det fanns förstås en massa läkare runtomkring men hade det varit min patient på riktigt hade jag inte gjort fel.

Under vårdtiden efteråt får jag gång på gång frågan hur det känns. Med tanke på hur långt från en okomplicerad förlossning det blev. Varje gång svarar jag, utan tvekan, att jag är nöjd.

Trots allt var det ett perfekt handlagt fall!

Det är märkligt att vara läkare och att vara sjuk. Jag tror inte att det är möjligt att känna sig som en vanlig patient. Man har redan stått på den andra sidan så många gånger – det är svårt att släppa känslan av att det är där man egentligen hör hemma. Jag vet fortfarande inte hur man bäst hanterar sin egen sjuklighet när man är van att hjälpa andra. Men jag tror inte att man måste släppa hela sin yrkesroll. Jag vet inte ens om det går.

Det jag vet är att även den som brukar bota kommer att drabbas av sjukdom förr eller senare, det är ett ovedersägligt faktum.

Och när det händer mig vill jag åtminstone få lära mig något av det.

Kommentarer (7)

  • Hög igenkänningsfaktor

    2016-01-20 11:34 | Fin krönika! Varför känner jag skuld när jag idag ligger hemma med feber och halsont, det drabbar ju alla ibland? Men när det händer får jag ångest över alla patienter som måste bokas om vilket innebär merjobb för kollegor och orsakar missnöje hos en del patienter. Ju högre feber desto bättre för då är jag ju verkligen sjuk och ska inte vara på jobbet. Men ändå är det lika svårt varje gång...

    Titti Borin Thörnblom, ST-läkare, Kvarterskliniken

    Jäv:

  • Läkare de mest besvärliga patienterna?

    2016-01-20 18:08 | Jag trodde att läkare ansågs vara de mest besvärliga patienterna. Är det inte så?

    Sigvard Lingh, Psykolog, Psykologverksamheten i Uppsala

    Jäv:

  • Sjuksköterskan känner igen sig

    2016-01-21 01:47 | Känner igen mig helt och fullständigt i det du beskriver - jag kan inte stänga av yrkesrollen då jag själv, mitt barn eller en närstående blir sjuk, helt omöjligt. Febrilt läser jag på om tillstånd, diagnostisering och behandlingsrekommendationer, jag blir den krävande sortens anhörig som vill förstå all vård - och kontrollera att den stämmer med vetenskap och beprövad erfarenhet. Att reduceras till en dotter, mamma eller syster känns fruktansvärt och otryggt. Själv ser jag på mina egna patienters anhöriga som värdefulla medhjälpare - de fungerar som lugnande stöd, minnesstöd, praktiskt stöd etc. Jag skulle önska att all vårdpersonal antar det perspektivet - så jag slipper bli bemött som ett besvär (inte alltid). Tack för en fint formulerad krönika.

    Linda Ziegner, leg sjuksköterska, Ortopedklinik

    Jäv:

  • Kan vi lämna över ansvaret?

    2016-01-23 23:51 | Underbart skrivet, kan känna igen mig i texten men det är ju ännu svårare att lämna över ansvaret till någon annan! Vi är inga datorer som stängs av när man inte förväntar sig från oss att fatta beslut! Sigvard undrar om läkare är de jobbigaste patienterna ? - Möjligt då innan vi tar oss till en kollega så har vi satt rätt diagnos, kanske hoppas man att man har fel och därför söker ngn att lugna oss! Om det visar sig vara rätt så fortsätter läkarrollen, man kan vara samtidigt patient och doktor ( om vi delar med oss vara funderingar) , man kan vara mamma och doktor ( om man tillåter oss titta på eller dela med)! Min son opererades i DK och jag fick vara med , hade jag önskat gripa in tror jag inte att min kollega hade haft ngt emot! Min dotter fick vara sövd för att röntgas och göra LP i Sverige! Man behandlade mig som en idiot! Jag som kan sticka även mitt eget barn, fick inte sticka henne men ngn annan fick prova på 4 ggr ! Det tog 4 h att utföra allt detta, ett ingrepp som en erfaren mamma vet hur lång tid det tar! Man lyssnade inte på min varning på allergi , då man säkert haft fördomar läkare - mamma- föräldrar. Det är oftast fel att lyssna på vara fördomar. Vi är annorlunda punkt slut, vi kan inte hoppa ur en hud i en annan när omvärlden förväntar sig det! Jag kan inte tänka mig att någon av läkarna inte skulle rädda ett barn om man skulle råka vara på semester och plötslig ser ngn som behöver hjälp??? Minst dem som läser det , hoppas jag kommer i framtiden tänka på det - alla kan vi hamna i ombytta roller och därför agera kollegial!

    Denisa Talic, St läkare, Skåne

    Jäv:

  • Pappa är läkare, nej jag är pappa med läkarutbildning.

    2016-01-24 21:43 | I somras hamnade jag och vår 5-åriga dotter på akuten i Annecy, Frankrike. Diabetesketoacidos. Tre dygn på IVA. 6,9 i pH och totalt tömda bikarbonatbuffrar med 45-60 andetag per minut. Livet är en hård och märklig skola. Vid 17-års ålder satt jag ungefär likadant med min mor på hennes dödsbädd efter att en pancreascancer tog henne från oss vid en ålder jag själv har idag. I efterspelet när vi kom hem så undvek jag helt att vara närvarande i kontakten med sjukvården, istället la jag all tid på att stötta min fru "i kulisserna" för att skapa förutsättningar för gemensam vård där jag lät henne hitta vägen - hon är inte utbildad i sjukvård - och fick lära mig av henne. Hade jag kommit till sjukhuset på dessa föräldrautbildningar så hade det skapat en situation där jag indirekt blivit överläkare i familjen och en helt osund situation för alla inblandade. Personlig mognad, personlighet, famijeomständigheter och annat kanske är olika för oss som arbetar i sjukvården. Efter att ha konsumerat en del baslitteratur och tuggat av variabilitet avseende precision i allt från glukosstickor, insulinpennor och insulinpumpar till variabilitet i insulinets effekt hos vår dotter och diabetesdebutens effekt på mig som person och vår familj och vår dotter så har man växt (det gör alltid ont) och fått lite ytterligare insikter om hur våra patienter har det när de kommer till oss på "jobbet". Min fru gör ett fantastiskt arbete dag och natt, jag har varit livrädd att hålla mig i bakgrunden, ungefär som om underläkaren på akuten som inte ringer till bakjouren. Men det har gått bra. Bra att vi som arbetar i vården talar om detta. Jag tror nyckeln - oavsett vad patienten har för bakgrund - är att man bjuder in till dialog, talar gemensamt om farhågor, förväntningar, behov och resurser så matchar man det och då blir det bäst för alla. Sen om det försvinner 15 min i fikarummet för att bra saker tar tid så må det vara hänt. Vi jobbar med människor. Då får liksom tiden var en del av det.

    Michel Tagliati, leg.läk, primär- och akutsjukvård

    Jäv:

  • Amygdala vinner alltid

    2016-02-02 22:46 | Själv känner jag mig alltid som en riktigt usel läkare när det gäller mig själv och min familj, amygdala trumfar alltid över frontalloberna liksom. Sedan vi har fördelat ansvaret i familjen liknande dr Tagliatis har diagnostiken och behandling av t.ex svullna halsar (kan ju vara epiglottit) och sommarben som blivit svullna av myggbett (nekrotiserande fasciit) blivit betydligt mer korrekt och adekvat.

    Karin Wanegårdh , Specialistläkare, Minneskliniken Lund

    Jäv:

  • Givande kommentarsfält

    2016-02-03 10:38 | Jag vill tacka för alla kommentarer till denna krönika. Det roligaste skrivandet är det som blir en tvåvägskommunikation, där läsningen av kommentarsfältet blir minst lika intressant och viktig som texten i sig. Att få så många kloka tankar som respons är ett privilegium. Tackar!

    Ulrika Nettelblad, Läkarkandidat, Norrlands universitetssjukhus

    Jäv: Författare till krönikan

Kommentera

Kommentera
bild

Fullmäktigemöte pågår

Nyheter | Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren talade om läkarens viktiga roll i hälso- och sjukvården när hon öppnade årets fullmäktigemöte på tisdagseftermiddagen. () 24 MAJ 2016

bild

»Fast vårdkontakt« har haft liten effekt på kontinuiteten

Nyheter | Två av tre läkare anser att patientlagens bestämmelse om fast vårdkontakt haft liten betydelse för att öka läkarkontinuiteten. Samtidigt har en stor del av kåren inga eller enbart vaga begrepp om bestämmelsen, enligt en enkät från Läkarförbundet. () 24 MAJ 2016

Annons Annons

Heidi Stensmyren: Tydligt att lagstiftningen inte är tillräcklig

Nyheter | Enkäten ger stöd för Läkarförbundets uppfattning att funktionen som patientansvarig läkare bör återinföras. Det menar förbundets ordförande Heidi Stensmyren. »Det är tydligt att folk inte vet vad fast vårdkontakt är. Man har inte kunnat fylla rollen med något.« () 24 MAJ 2016

Depression som tilltar över tid kopplades till ökad risk för demens

Nya rön | Tilltagande depression – men inte stabila eller vikande depressiva besvär – skulle kunna vara ett tidigt tecken på en demenssjukdom, enligt resultaten i en nyligen publicerad studie i Lancet Psychiatry. () 24 MAJ 2016

bild

Myggöverförda sjukdomar sprids i takt med globalisering Behovet av forskning och nya vacciner är stort

Översikt | Under de senaste decennierna har flera av stickmyggor överförda sjukdomar, som denguefeber, chikungunyafeber och zikavirusinfektion orsakat stora epidemier. Mot de flesta av dessa sjukdomar finns varken vacciner eller specifik behandling. Behovet av nya vacciner och forskning är stort. () 24 MAJ 2016

Årets lönestatistik klar

Nyheter | Kvinnliga läkare tjänar fortfarande mindre än de manliga kollegerna, det visar ny lönestatistik från Läkarförbundet. (5 kommentarer) 23 MAJ 2016

bild

»Människoliv går alltid före status, ego och pengar«

Människor & möten | När Marina Xaba-Mokoena från Sydafrika fick ett Sida-stipendium och började läsa till läkare i Stockholm 1966, var hon hela tiden inställd på att efter examen åka tillbaka till hemlandet och hjälpa sitt folk. Hon blev specialist, professor, fakultetsgrundare och minister – och nyligen var hon på besök i Sverige för en återträff med sina forna kurskamrater.  () 23 MAJ 2016

bild

Delade meningar om länskliniker Kirurgin i Region Jönköping på tur

Nyheter | Jämlik vård eller ett sätt att dränera de mindre akutsjukhusen på kompetens. Att organisera vården genom länskliniker väcker känslor. Läkartidningen har besökt Värnamo och mött en osäkerhet över framtiden för det »lilla, stora« sjukhuset när en regionklinik för kirurgi bildas. () 23 MAJ 2016

bild

»Jag beundrar dem, allmänmedicinarna. Hur de i bruset tycks kunna urskilja en sinustrombos ...«

Krönika | Med bara ett par veckor in i allmänmedicinen är det lätt att känna sig grön, så grön. Lika lätt att imponeras av allmänmedicinarna och deras breda förmåga att lösa problem. Rätt vad det är vågar man försöka själv, berättar Vendela Berglund i sin krönika. (4 kommentarer) 23 MAJ 2016

Viktigt känna till resistensläget vid behandling av UVI hos barn

Nya rön | Andelen E coli med resistens mot trimetoprim är så hög att preparatet inte bör ses som förstahandsval för barn med UVI, visar en ny avhandling. Där framkommer också att barn med urinvägsinfektion med bakterietal under 100 000/ml hade likartad förekomst av njurskada och vesikoureteral reflux som barn med högre bakterietal. () 23 MAJ 2016

Nytt fall där en misslyckad strupoperation kan ha mörkats

Nyheter | I ett reportage i tidningen Filter beskrivs nu ytterligare ett fall där en misslyckad luftstrupstransplantation ska ha mörkats av Paolo Macchiarini. (1 kommentar) 20 MAJ 2016

Oro för allmänläkarbrist präglade debattkväll om primärvården

Nyheter | Ett nationellt grepp. Listor med tak. Flytta läkare från sjukhusen. En katastrofplan. Det var några förslag som kom upp vid Läkaresällskapets möte den 17 maj kring frågan »Kontinuitet och primärvård – dags för ett svenskt fastlegesystem?«. (3 kommentarer) 20 MAJ 2016

Medicinska åldersbedömningar av asylsökande startar i höst

Nyheter | Rättsmedicinalverket får i uppdrag av regeringen att genomföra medicinska åldersbedömningar av personer som söker uppehållstillstånd i Sverige. Och redan till hösten förväntas bedömningarna vara i drift. (2 kommentarer) 20 MAJ 2016

Djup hjärn-stimulering kan bryta ond cirkel

Översikt | Flera multicenterstudier runt om i världen utvärderar nu de mest lovande målområdena för djup hjärnstimulering vid tvångssyndrom – en ännu inte helt kartlagd men lovande behandling för många patienter som i nuläget saknar hopp om att få leva ett vanligt liv. (1 kommentar) 20 MAJ 2016

4 frågor till
Long Long Chen

Författarintervjun | Long Long Chen, ST-läkare, Psykiatri Nordväst, Stockholms läns landsting, är en av författarna till en artikel om djup hjärnstimulering vid tvångssyndrom. (1 kommentar) 20 MAJ 2016

Kräkningar och buksmärta av långvarig cannabisanvändning

Fallbeskrivning | Här beskrivs en patient som hade blivit inlagd nio gånger med illamående och kräkningar samt kolikartade buksmärtor och där mångårig och omfattande utredning inte gett något resultat. () 20 MAJ 2016

Senaste nummer
Senaste nummer

Nr 20/2016

Paolo Macchiarini bryter tystnaden

Tidigare nummer
Annons Annons
Annons
Annons Annons Annons