20.45 och vår dotter står i dörröppningen. »Kan inte sova. Ont i halsen«, hostar hon fram. »Men kom då! Ligg i soffan bredvid oss ett tag«, säger jag och lyckas att inte låta helt uppgiven. 

21.35 har Ipren gjort sitt och vi lotsar henne mot sängen.

21.36 inleds samtalet kring morgondagens VAB-­situation. 

Jag samlar mig och försöker komma på vartenda knep från alla kommunikationskurser, parterapisamtal och mindfulnesslektioner som jag någonsin tagit del av. »Vad sägs om att vi förutsättningslöst berättar för varandra om allt vi sett fram emot att göra imorgon om vi inte hade behövt vabba?«

Min trötte man stirrar på mig. »Jaa, okej.« Och så börjar vi. 

Han, distriktsläkare, hade räknat med att träffa patienter som väntat på sitt läkarbesök i veckor redan innan jul. En VAB- eller sjukdag för läkare i primärvården får stora konsekvenser – med egen patientlista att sköta finns det ingen annan som hoppar in för att träffa patienterna som avbokas. De ska helt enkelt klämmas in i obefintliga luckor i schemat; patienter drabbas och kvällar äts upp av jobb. Nu, inför en räcka storhelger, finns det ännu färre lediga tider. 

Olyckligtvis råkar imorgon dessutom vara tisdag, den dagen som enligt tidigare äktenskapligt avtal är avsedd för min man att få jobba ostörd 8–18. Detta för att få en heldag utan ansvar för lämning och hämtning av barn, som annars faller på hans lott då jag randar mig på annan ort. 

Morgondagen för mig, ST-läkare på röntgen och fackligt aktiv, innebär resa till Stockholm för årets sista styrelsemöte. Vi kommer att träffa två nya medarbetare, bli intervjuade av valberedningen och planera nästa nummer av tidningen jag har ansvar för. Jag vill så gärna vara med på tåget inför 2016. 

Det här blir svårt. Det enklaste vore ju om den and­ra föräldern vabbade. Men mitt i alltihop finns en lagom sjuk liten flicka som vi båda skulle vilja ägna en dag åt. Stackars läkarbarn, blir hon sittandes med ett ritblock på mottagningen eller intill det fackliga mötet? Själv minns jag mysiga sjukdagar hemma med mamma. Då var det inte tal om att vara med pappa; nutidens jämställdhet bjuder inga självklara VAB-lösningar. 

Alltså: på ena VAB-sidan finns ett antal bokade läkarbesök och på den andra en planeringsdag i den långsiktiga förbättringen av sjukvården. Inte olik den situationen som uppstår dagligen inom vården; det ständiga behovet av att kunna erbjuda god patientvård dygnet runt balanseras mot de långsiktiga behoven av personalutbildning, planering, ombyggnation och allt annat som håller hälso- och sjukvården flytande. 

Medan vi famlar efter den bästa utilitaristiska lösningen (störst nytta åt flesta möjliga) kommer vi på lösningen: vikariepoolen! Utan släkt inom räckhåll är det barnvakten jag sms:ar 22.20: »Hej! Är du ledig i morgon …?« 

22.22 får jag ett obönhörligt »Nej!« tillbaka. 

Alla kreativa utvägar är utforskade. Det får bli en hederlig 50/50 jämställd kompromiss: maken vabbar på förmiddagen och jag tar eftermiddagen. Den krångliga perioden kring lunch orkar vi inte tänka på. Vi går och lägger oss. 

06.15 vaknar dottern. Den annars trögstartade och frukostvägrande lilla damen har sovit som en stock och utbrister »Jag är vrålhungrig! Vad blir det till frukost?«. 

VAB inställd.