Conny är snäll, sådär toksnäll så att han allt som oftast blir lurad på sina pengar av mindre nogräknade personer. Han blir ständigt uppskörtad av telefonförsäljare och »vänner« som vill »låna« pengar och påpassligt besöker honom då den knapra sjukpensionen kommit i slutet av månaden.

Han är stabil i sin schizofreni nu. Rösterna finns där men han har kommit på god fot med dem. De stör inte så mycket. Oron har lagt sig. Han hankar sig fram och bor i en liten lägenhet på stan. Någon ordnad daglig sysselsättning är det inte tal om även om Conny försökt. Det har aldrig riktigt velat sig. Han missar tider, tar fel på dagar, har svårt att ens klara sig för dagen.

Conny (som egentligen heter något annat) bor ensam och har boendestöd dagligen. Ja, Conny bor nu inte riktigt ensam. Han har två sköldpaddor också. Dessa sköldpaddor är hans allt, och han har fött upp dem sedan de var små. Conny har vält en IKEA-bokhylla på ände och lagt den med baksidan på golvet och plockat bort hyllorna utom den i mitten. I de två lådorna som hyllan bildar på golvet har han byggt bo åt sina paddor. Här finns vattenbad och små hus där de kan krypa in. Conny har också lagt ut sand i lådorna så att de ska känna sig riktigt hemma. Han brukar kela med dem och mata dem och han älskar sina sköldpaddor högt över allt annat.

Denna förälskelse har dock fört med sig vissa smärre olägenheter. Hyresvärden undrar om inte vattnet som läcker ut från paddornas boning skadar parkettgolvet, och onekligen sprider sig en viss odör från anläggningen. Då lägenheten är så till den milda grad skitig, ostädad och eländig i övrigt skiljer sig dock sköldpaddornas boning inte nämnvärt från den övriga misären.

Vi har våndats över stanken och har åtskilliga gånger påtalat att paddorna kommer att få Conny vräkt. Med vänliga men bestämda ord har vi manat honom att städa i lådorna för att få bort lukten. Snäll som han är lyssnar han och gör oss till lags. Han försöker städa och vi hjälper honom. Efter vädring och sand- och vattenbyte blir det bättre. Den starka doften blir mindre påträngande men försvinner inte helt. Vi blir glada. Conny blir glad (för att vi är glada).

Det går dock inte mer än två veckor förrän den uppfräschade sköldpaddsbokhyllan och lägenheten återigen är i sitt ursprungliga skick och stanken är tillbaka. Läget börjar nu bli ohållbart. Risken är överhängande att Conny inte får bo kvar, och vart ska han då ta vägen med sina paddor?

Någon månad senare knackar det plötsligt på dörren hos Conny och två tjänstemän från djurskyddet kliver in. Man noterar snart och professionellt att miljön för sköldpaddorna är undermålig. Skyndsamt anordnas borttransport och veterinärundersökning av paddorna. Conny står som förstelnad och i chock. Först ville man inte säga vart de skulle föra djuren, men efter mycket om och men fick Conny reda på att de skulle föras till en djuraffär i en angränsande stad för försäljning. Det vill säga om de var friska. Vad de skulle göra om djuren var sjuka vågar vi inte ens tänka på. Vem som anmält Conny och hans sköldpaddor till djurskyddet förblir oklart.

Vad lär oss då denna historia? Nja, djurskyddet ansåg att Connys lägenhet inte var en lämplig miljö för små sköldpaddor att växa upp och tillbringa sina dagar i. Sköldpaddor behöver ren sand och vatten och stora ytor att röra sig på. Och näringsrik mat, för att inte tala om frisk luft. Alla är nödvändiga ingredienser för ett värdigt sköldpaddsliv. Detta är bara naturligt och riktigt och rätt. Men jag tänker i mitt stilla sinne: vad behöver Conny?