Han var bara några veckor gammal, sov med nappen ordentligt instoppad i munnen och hade ingen aning om att hans mamma i konspiration med en milt leende BVC-sköterska var i full färd med att förfalska uppgifter om hans ursprung. »Så hans mormor är alltså från Polen?«, sa sköterskan och gav mamman en uppmanande blick. »Jo«, svarade mamman och tittade ut genom fönstret. »Då så!« utropade sköterskan. »Då ska ju lilla Gustaf ha hepatit B-sprutan också, eftersom han tillhör en riskgrupp.« Mamman lyfte varsamt upp Gustaf ur vagnen, hon lirkade overallen från den mjuka bebiskroppen. Han sov nästan fortfarande när sköterskan med kvicka händer stack nålen i hans knubbiga lår.

Vi kan säga att Gustaf är en kompis barn. Han föddes före 2012, det år när hepatit B-vaccinet långsamt, landsting för landsting, började ingå i det allmänna vaccinationsprogrammet. Innan dess vaccinerades bara riskgrupper, trots att Världshälsoorganisationen WHO redan år 1991 förespråkat att hepatit B skulle ingå i grundvaccinationen i alla länder.

Gustaf tillhörde ingen riskgrupp, men hans mamma hade arbetat med infektionssjukdomar och hon ville ordna så att Gustaf skyddades mot sjukdomen som kan ge cirros, levercancer och behov av levertransplantation. Alltså hittade hon vid BVC-besöket på ett annat ursprung för barnet. Sköterskan hade själv kommit med det förslaget, när mamman undrade om hon på något sätt kunde lägga till vaccinet som barnet enligt reglerna inte var berättigat till på den tiden. Denna sköterska hade mystiskt nog genom åren träffat väldigt många barn som tillhörde en riskgrupp.

Snart är det vabruari och Sveriges småbarnsföräldrar laddar upp. I Humlegården hörde jag en klagande mamma: de tre barnen hade fått vattkoppor i tur och ordning, kliandet hade varat en oändlig vintermånad. »Va! Hade ni inte vaccinerat dem?« undrade hennes oförstående väninna.

Vaccin mot vattkoppor ingår inte i det allmänna programmet i Sverige – i många andra länder är det ett standardvaccin. Men det går bra att betala någon tusenlapp på en privat klinik, så slipper du den barnsjukdomen. Vattkoppor är ju en sak. De kliar och är tråkiga, men det finns värre sjukdomar att frukta när febern kryper över 40 och barnet börjar bli slött. Som meningit. Den som någon gång testat nackstyvhet eller oroligt letat efter petekier på sin feberslöa unge vet.

Sedan några år finns vaccin mot meningit, som skyddar mot meningokocker typ B. Storbritannien var först i världen med att inkludera vaccinet i sitt allmänna vaccinationsprogram. Givet det långsamma tempot i införandet av allmän vaccination mot hepatit B, så skulle inte jag tippa på att vare sig vattkoppor eller meningokocker typ B är något som kommer ingå i det svenska basprogrammet inom de närmaste åren. Men några barn kommer säkert att vaccineras. Gissningsvis barn som Gustaf.

På Beroendeakuten, dit många injektionsmissbrukare i Stockholm söker sig, träffar jag många unga som inte fick chansen att bli vaccinerade på 90-talet. De har nu smittats med hepatit B. De hade inte samma tur som lille Gustaf.

Och på vår förskola har det inte gått vattkoppor på minst 3 år. Det är så mystiskt.