En kvinna från nätverket för asylsökande ringde: »Det gäller en kille som bott två år i stan på ett stödboende för ensamkommande, som går i skolan och har många kompisar. Han blev i går uppskriven av Migrationsverket (MV) till 18+. Därför måste han flytta redan i morgon till ett boende för vuxna i Boden där han inte känner en själ. Du som har ett stort hus, kan inte du ta emot honom några dar medan vi söker en familjeplacering så att han kan bli kvar i stan där han redan rotat sig?«

Jag som levde i tron att MV behöver otillständigt lång tid för att fatta beslut fick lära att ibland går det på dagen utan personliga hänsyn. Jag for med min fru till stödboendet samma kväll och träffade Sami, en vältränad yngling född i Afghanistan som flytt som femåring med sin familj till Iran och bott där i tolv år som flykting. Hans svenska var dålig, men han följde med oss, kollade på ett enkelt rum med en tältsäng och sa att han ville bo hos oss. Följande dag installerade han sig med allt han ägde som rymdes i några flyttkartonger.

Sami (som i verkligheten har ett annat namn) steg upp tidigt nästa morgon, hade hittat sina nya busslinjer på nätet, åkte till skolan som om inget hänt och kom igen på eftermiddagen. Han var glad, kallade oss farfar och farmor och gav oss var sin kram när han kom. Efter middagen tackade han för maten, dukade snabbt av och tog hand om disken som det mest naturliga i världen. Han berättade också att han hade en två år yngre asylsökande bror som bodde hos en familj långt söderut och som också blivit uppskriven till 18+.

På Samis ID-kort, utfärdat av MV, stod hans uppgivna födelsedatum år 2000 som innebar att han skulle fylla 18 till hösten, och hans längd 180 cm. Hans nya födelsedatum låg nu i december 1999 och skilde sig två dagar från den yngre broderns nya födelsedatum samma år. Jag mätte Samis längd noggrant till 183 cm. Hade en 18-årig yngling vuxit tre cm på knappt två år? Och hur kunde två bröder som inte var tvillingar bli precis lika gamla? Var MV:s bedömningar helt bort i tok?

Att undersöka min inneboende naken bar mig emot, men hans röstläge, välbyggda kropp och finniga ansikte talade för fullt utvecklad pubertet, även om MV:s registrerade längdtillväxt talade emot. Att rekvirera magnet-knä gick enkelt, men Rättsmedicinalverket hade nog rätt. En klok kollega sa att viss tillväxt sker i kotorna även sedan epifyslinjer slutits.

Samis öppna, artiga och tjänstvilliga sätt gjorde att han fick stanna i vår familj. Jag blev hans kontaktperson till advokaten som arbetade med Samis överklagande av MV:s utvisningsbeslut. Hon infogade i sin skrivelse tvivel på åldersbedömningen med anledning av sen tillväxt och formulerade sig vackert om vad tvivelsmålets fördel borde innebära för Sami. Tillsammans fick vi också fram data om att Sami var hazar. Hela hans familj stod på talibanernas lista. Chanserna var inte goda för Sami att överleva ett återsändande till ett land han inte kände och som var fullt av fiender.

Så kom förslaget om en lagändring. Sami väntar nu på beslut från Migrationsdomstolen, som kan komma innan lagändringen träder i kraft, och han riskerar att bli en av de sista att kastas tillbaka. Men han fortsätter sin skola, sitt vinnande sätt, lagar linsgryta med rotselleri och mandel eller lammgryta med gurkmeja, torkad ingefära, spiskummin och chilipulver, bjuder hem kompisar, skottar snö och försöker åka skidor. Hans mognad, artighet och omsorg om sitt värdfolk och hans psykiska stabilitet får mig ibland att tvivla på den ålder han uppgett. Men som barnläkare vill jag lyssna till vad tonåringar berättar om sig själva och ta det för sant. Och MV, som visat sina brister på flera områden, sviktar nog också när det gäller att mäta kroppslängden.