När Karolina Widerström tog examen 1888 fick Sverige sin första kvinnliga läkare. I en internationell jämförelse är detta inte särskilt tidigt. Både Finland och Danmark hann före. De allra första medicinska utbildningarna för kvinnor i modern tid fanns dock på andra sidan Atlanten. Med tanke på den omfattande emigrationen till Amerika vid samma tid är det kanske inte oväntat att flera svenskor blev läkare utomlands redan före 1888. Märkligare är att de inte uppmärksammats mer i den svenska medicinhistorien. Först av alla var Charlotte Yhlen. Ny medicinhistorisk forskning har kunnat kasta ljus över denna bortglömda pionjär. I år har 140 år passerat sedan hon tog medicinsk examen.

Charlotte Yhlen föddes som det äldsta av tre syskon 1839 i Helsingborg. Hennes far var skomakare. Ungdomen tillbringades i hemmet med läsning och sömnad av egna kläder. Baler och födelsedagskalas var vanligt förekommande och den unga Charlotte Yhlen var ofta gäst hos familjens vänner i längre perioder. Hennes möjligheter till livsval var dock starkt begränsade. Även om hon tillhörde den första generation kvinnor som blev myndiga utan särskild ansökan var hon utestängd från högre utbildning. Charlotte Yhlen gick i elementär folkskola i barndomen, men först 1870 kunde kvinnor studera vid svenska universitet.

Kvinnors situation var dock under diskussion, vilket inspirerade Charlotte Yhlen.

»Jag har tyckt det skulle wara så herrligt 

kunna bli en fri sjelfständig qwinna, den liksom mannen kunde winna oberoende genom kunskaper och arbete.« [1]

För det andra var hennes sociala rörlighet starkt begränsad. För att behålla möjligheten till giftermål måste hennes rykte bevaras till varje pris. Hon kunde därför inte resa eller bo på hotell utan sällskap, och fick absolut inte ses ensam med en man. Tänkbara friare skulle passera familjens bedömning vilket kolliderade med ett annat ideal, nämligen att själv få välja sin partner genom passionerad förälskelse.

Konflikten blir ett faktum när Charlotte Yhlen under en resa till Köpenhamn träffar den danske författaren Rudolf Schmidt och besöker hans hem. Deras efterföljande korrespondens handlar huvudsakligen om hur de i hemlighet ska kunna ses igen, vilket också sker vid några tillfällen. Historien slutar olyckligt. Deras relation blir känd i Helsingborg och kort därefter tappar Rudolf intresset. Charlotte Yhlen konstaterade uppgivet:

»För att få se och wara tillsammans med dig tänkte jag ej på att bewara min största skatt, mitt rykte.« [1]

Det finns flera tänkbara orsaker till att Charlotte Yhlen flyttar till Amerika 1868. Att emigrera var inte ovanligt, flera bekanta hade gjort samma resa. Hennes fars död samma år kan ha minskat hennes möjligheter till försörjning. Slutligen kan kärleksaffären med Rudolf ha ökat hennes incitament genom att möjligheterna till giftermål blivit mindre.

Efter två år i sitt nya hemland skrevs hon in vid Women’s Medical College of Pennsylvania. Skolan hade då funnits i två decennier vilket gör den till världens första medicins-ka utbildningsinrättning för kvinnor i modern tid. Rektorn Ann Preston skulle få rätt i sitt välkomsttal vid uppropet: »You will find that you not only have to work as hard as your male counterparts, but harder. You will not only have to be as good, but better.«

Utbildningen tog två år. Efter basala kurser som anatomi och fysiologi följde medicinska kurser och kliniska placeringar [2, 3].

Förmodligen var det under auskultationen på Wills Eye Hospital som Charlotte valde ämnet för sin examensuppsats. Akut glaukom hade tidigare alltid lett till blindhet. Bara 6 år tidigare hade Albrecht von Graefe visat att synen till viss del kunde bevaras om en bit av iris avlägsnades. Hur detta kunde fungera var dock okänt. Det skulle dröja till början av 1900-talet innan kammarvätskans cirkulation blev känd. Yhléns uppsats avslutas med en hyllning av ingreppet.

»Iridectomy in glaucoma ranks as one of the grea-test surgical discoveries of this age, rich as it – is in new discoveries in every field of science; our nineteenth century!« [4]

Även 1800-talsmänniskan tyckte sig alltså leva i en tid av fantastiska framsteg.

Full av självförtroende och med en medicinsk examen i ryggen återvände Charlotte Yhlen till Norden 1873. Samma sommar deltog hon i det nordiska naturforskarmötet i Köpenhamn. Antalet forskare i Norden var lågt. Därför kunde matematik, kemi, geologi, botanik, zoologi och medicin sammanföras i en kongress. Forskarna hade ofta med sig sina fruar på mötena men Charlotte Yhlen blev den första kvinnliga deltagaren. Reaktionerna var blandade. Den danske författaren Meir Goldschmidt höll ett hyllningstal till henne på den efterföljande banketten. Han imponerades av hennes mod men framhöll också den kvinnliga frigörelsens begränsningar. Hans uttalande kan ändå betraktas som liberalt med tanke på hur talet till kvinnan hade låtit bara 10 år tidigare:

Tyst på minsta vink hon aktar,

Vakar öfver hemmets vrå.

Pappas arbetsrum hon vaktar

För besök av ystra små,

Hon vill se i makens miner

Om de lyckats bra, hans rön;

Är det så, af fröjd hon skiner,

Och då syns hon dubbelt skön. [5]

Framgången kom dock att sluta i besvikelse. Sundhetskollegium godkände inte utbildningen från Women’s Medical College. I stället för att börja arbeta blev Charlotte Yhlen erbjuden att studera i Sverige. Hösten 1873 skrevs hon in vid Uppsala universitet som Sveriges andra kvinnliga student. Tillgängliga biografier vittnar om en komplicerad tillvaro. Kvinnor var utestängda från både nationsfester och universitetshögtider. Misstro från manliga studenter var vanligt [6]. Det fanns därmed goda skäl för Charlotte Yhlen att återvända till den nya världen där hon hade både utbildning och en position.

Women’s Hospital of Philadelphia tillhörde Charlottes skola och blev hennes första arbetsplats. I mitten av 1880-talet öppnade hon egen allmänpraktik. Liksom andra emigrantläkare behandlade hon troligen ofta patienter från sitt hemland. Hon gifte sig med en norsk ingenjör vid namn Tinius Olsen och paret fick två barn. Strax före sin femtioårsdag gav hon upp sin läkarkarriär.

»… som jag älskat så mycke, min praktik som läkare, emedan min hälsa var nedbruten och jag ville så gerna lefva för mina barn.« [7]

Det viktigaste skälet var nog ändå den ekonomiska möjligheten.

Industrialiseringen under 1800-talet innebar en snabb utveckling av ångpannor. Eftersom pannorna kunde explodera vid höga tryck uppstod ett behov att testa deras hållfasthet under kontrollerade former. I mitten av 1870-talet lånade Tinius pengar av Charlotte för att starta ett företag i sitt eget namn. Hans egen materialtestare, »The Little Giant«, blev en omedelbar världssuccé. Omsättningen ökade varje år liksom antalet material som behövde testas. Företaget finns kvar än i dag.

De ekonomiska resurserna gav Charlotte Yhlen tillgång till en ny livsstil. Familjen bodde stort med ett flertal tjänare. Längre resor till Europa skedde nästan årligen. I början av 1900-talet semestrade familjen på Bahamas och färdades i en Cadillac limousine med chaufför. Men pengarna gav också nya typer av problem. Hennes dotter Sophie återvände till sina nordiska rötter, flyttade till Köpenhamn och gifte sig med en dansk språkvetare. Att Sophie förväntade sig att bli försörjd av sina föräldrar irriterade Charlotte Yhlen ända till hennes ålders höst.

I slutet av sitt liv kommenterar Charlotte Yhlen hur villkoren för kvinnor hade förändrats det senaste seklet:

»Hvilken skillnad qvinnornas lif – då – och nu! God vet om qvinnorna af vår generation är lyckligare? De borde ju vara det med all den frihet och fördelar som tiden ger dem – De kan åstadkomma mycke nytta och välsignelse men det är icke många som begagnar sig af tillfället.« [7]

Charlotte Yhlen-Olsen dog 1919, 80 år gammal.