»Jag dricker väl inte så mycket, ungefär som alla andra.« Så svarar väl också dina patienter när du följer evidens och riktlinjer från Socialstyrelsen och frågar om din patients alkoholvanor. Människan är ju en social varelse och vill vara en accepterad medlem i flocken, så svaret är ganska förväntat. Men du är ju en nitisk doktor och nöjer dig inte med detta, utan frågar vidare om konsumtionen, och kommer då att finna att patienten skruvar på sig lite innan han levererar ett svar som syftar till att snabbt tillfredsställa dig, så att du i stället kan börja intressera dig för den där huvudvärken som man ju söker för, »tänk om det är en cancer i hjärnan!?«. Om du är en sådan där klok doktor som kan det allra svåraste i läkekonsten – att hålla tyst – så kanske din patients inre dialog fortsätter: »… men varför frågar doktorn egentligen om alkoholen? Tror doktorn månne att jag är alkoholist? Eller är han nykterhetsivrare själv, eller kanske en frireligiös? Tänk om jag dör av cancer i huvudet!«

Det var enklare förr. Då fanns inget riskbruksbegrepp som referensram och inga standardglas med alkohol. En sup var en sup. Och doktorns egen alkoholkonsumtion var referensen, och de som drack mer än doktorn drack för mycket. Så var det bara.

Nuförtiden är det ordning på konsumtionsbegreppen och vi vet exakt hur såväl patienter som otillräckligt undersökta dricker över hela världen. Det är Världshälsoorganisationen, WHO, som håller reda på oss genom att fortlöpande analysera hälsotillståndet i världen och olika riskfaktorer, inklusive alkoholens betydelse för läkarkårens kundunderlag och försörjning. I den nyligen publicerade rapporten »Global status report on alcohol and health 2014« framkommer många mycket intressanta och överraskande fakta. Faktiskt ganska överraskande även för en som intresserat sig särskilt i ämnet. Alkoholvanor förändras över hela världen; exempelvis har EU medfört att vår föreställning om »kontinentala vanor« kommit på skam. I WHO-rapporten får vi också svar på hur skadlig alkoholen är. Eller var det inte så att det rentav var ganska nyttigt att dricka lite?

Man kan börja med att konstatera att vi som dricker alkohol faktiskt är något udda personer. Överraskande nog så är det hela 61,7 procent av jordens alla vuxna som inte dricker alkohol alls. Så nu får du sluta att fråga varför någon i sällskapet inte dricker på festen och i stället be drinkarna förklara varför de inte kan vara som folk, utan nödvändigtvis måste hålla på med det där drickandet.

I genomsnitt så dricker världsmedborgaren 6,2 liter ren alkohol per vuxen invånare och år. Men eftersom de flesta inte dricker alls så får alkoholkonsumenterna offra sig och stjälpa i sig kring 13 liter/år. I Sverige är genomsnittskonsumtionen 9,2 liter, men här är bara 31 procent nyktra (senaste året), så den svenska alkoholkonsumenten dricker också cirka 13 liter per år. Även här är vi således ganska lagom och genomsnittliga världsmedborgare.

Var runt om i världen finns dessa rätt ovanliga alkoholkonsumenter? Inte är det i de islamska länderna. Nej, det är i de fromma kristna traditionerna som konsumtionen är högst. Europa i topp. Östeuropa är i topparnas topp. Afrikaner är oftast nyktra, förutom ett fåtal länder med lokal alkoholtradition. Öst-asiater är mittemellan. Men i Indien och Kina vill man ju bli lika goda konsumenter som vi så de ökar snabbt sitt drickande. Kina ligger nu nära världsgenomsnittet med 6,7 liter, men eftersom 56 procent av kineserna inte dricker alls, så konsumerar en kinesisk drinkare 15 liter per år och därmed mer än den svenske drinkarens 13 liter. På Hans Roslings www.gapminder.org kan man hitta spännande illustrationer av en värld i förändring. Även alkoholvärlden.

Det finns asiater som inte tål alkohol så bra, de blir ju blossande röda, fnittriga och sprittiga tills huvudvärken slår till – »Asian flush« som det kallas. Det är nästan hälften av alla japaner och sydkineser som har en gendefekt som gör att de får förhöjd koncentration av acetaldehyd när de dricker. Det är samma som sker när man dricker på Antabus. Jo, japaner dricker också mindre än i motsvarande länder, och med sin inbyggda Antabus har de svårt att bli alkoholberoende. Baksidan är att de får mer cancer om de dricker trots reaktionen, det är ju acetaldehyden som är cancerframkallande.

Vi européer har förändrat våra vanor ganska kraftigt. EU har drivit på »harmoniseringen«, vi blir alltmer lika. Tänk, nu får man inte ens köra bil berusad i Frankrike, vilket var helt okej för några årtionden sedan. Siestan är också svår att få till i alltmer urbaniserade samhällen.

Om vi börjar i Norden så toppar numera Finland konsumtionen med 12,3 liter ren alkohol/år (liter per invånare 15 år och äldre) och har därmed gått om Danmark som minskat sin konsumtion kraftigt till 11,4 liter. Danmark är numera ett vinland, precis som Sverige. Men i Finland är det fortfarande öl och vodka som gäller. Norge dricker 7,7 och Island 7,1 liter. Vi svenskar håller oss förstås lite lagom i mitten med 9,2 liter.

Så var det medelhavsländerna: tro det eller ej, men i Italien dricks nästan minst i Europa, 6,7 liter, och det är nästan bara vin som gäller. I Spanien dricks 11,2 liter, Grekland 10,3, Cypern 9,2 och Malta 7,0 liter. Spanien är faktiskt inget vinland längre, Riojan tar vi hand om. Spanjorernas dryckesvanor är faktiskt som i Tjeckien. Ölet dominerar.

Kontinentala vanor vill vi gärna ha. Och det innebär väl ändå att få dricka mycket? Nja, delvis. I Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Holland, Belgien, Schweiz etc dricker man faktiskt mindre än i Finland och Danmark. Men man dricker lite för mycket. Man dricker ju lite mer än vi, lagomfolket. Precis som medelhavsländerna, som också dricker mindre än våra goda nordiska grannar.  Östra Europa hoppar jag över för där dricks det så mycket att det inte stämmer med min måttlighetsivran. Okej, kan väl ändå nämna världsmästarna i att supa. Vitryssland med 17,5 liter och Ryssland med 15,1 liter. Men Ryssland vinner ändå då hela 32 procent av befolkningen är nyktra, så de som dricker får stjälpa i sig 22 liter, och de män som dricker alkohol, de dricker i snitt hela 32 liter per år!

Jo, det finns skäl att anta att alkohol har en del positiva hälsoegenskaper, även om forskarvärlden inte är helt överens om detta. WHO räknar i alla fall med det. Håller man sig till en måttlig konsumtion kan det ha goda effekter på såväl ischemisk hjärt–kärlsjuklighet som diabetes. Men alkohol kan samtidigt vara skadligt. Olyckor, cancer och stroke finns på minussidan. WHO räknar positiv och negativ sjukdomspåverkan i DALY (disability-adjusted life years), det vill säga förlorade år på grund av död eller funktionsnedsättning. Med det måttet kompenserar de positiva hälsoeffekterna av alkohol »hela« tre procent av de negativa. Men det skulle inte förvåna om de positiva effekterna står för 97 procent av nyhetsrapporteringen. WHO har också räknat ut att alkohol orsakar 5,9 procent av all dödlighet i världen.

WHO fokuserar på alkoholskador som drabbar drinkaren i sina beräkningar av hälsokonsekvenser. Men även andra kan drabbas.  Analogt med passiv rökning används ibland det lite krystade begreppet passiv drinkare, syftande på effekter på tredje man. Det innefattar exempelvis olyckor, misshandel, misskötsel av barn, fosterskador, egendomsskador, produktionsbortfall, relationskonflikter, och kanske allra vanligast, otrygghet och rädsla – exempelvis att man inte vågar gå ut på kvällar eller oro för partnerns drickande. Detta drabbar kvinnor mer än män. I en stor undersökning, som refereras i WHO-rapporten, värderades denna tredjemansskada av alkohol vara hela 30 procent större än direkta hälsoskador på alkoholkonsumenterna. Att jämföra olika eländen kan inte vara enkelt.

Jo, för de flesta. Man mår bra, dopamin och endorfin flödar. Samvaro blir trevligare, social samvaro enklare. 0,6–0,8 promille är optimal festnivå. Vi får inte mer dopamin eller endorfin vid högre promille. Varför dricker vi ibland mer, och lite för mycket? Jo, de första glasen var ju så bra, då blir väl nästa glas också bra. Enkel logik. Fungerar för den alkoholpåverkade i alla fall.

Skål och god fortsättning på sommaren.