Bok med många guldkorn.

Docent Birger Herner (1910–1999) var överläkare i 20 år, mellan 1956 och 1976, vid medicinkliniken på Varbergs gamla lasarett, sedermera Sjukhuset i Varberg. Han var omtyckt av kolleger som exemplarisk chef, erfaren och samvetsgrann forskare, god pedagog, därtill en kritisk författare (också i Läkartidningen) som sällan tillät yttringar av stelbent myndighetsutövning passera ogisslade eller utan kommentar. 

Birger Herner var också en fena på aforistisk formuleringskonst, och många av guldkornen han strödde omkring sig under ronder och morgonmöten lever kvar, inte minst hos mångårige medarbetaren med dr Gösta Bendix, som nyligen gav ut boken »Doktorn på Varbergs gamla lasarett – medicin och klinik med Birger Herner«. Boken berättar i anekdotisk text och med många bilder om sjukhusets verksamhet, de gamla lokalerna och flertalet medarbetare från förr. Särskilt utrymme ägnas också åt Birger Herners minnesvärda aforismer.

Ett axplock av visdomsorden, som förtjänar en bredare läsekrets, återges här nedan:        

Sagt av Birger Herner vid morgonmöten:

Diagnosen är det yttersta destillatet.

Man är noggrann med decimalerna, de stora siffrorna spelar mindre roll.

Det finns väl något spår av eld i all röken.

Ett väl tillrättalagt stickprov som man sedan generaliserar.

Det finns, som Socialstyrelsen säger, ännu ingen anledning till panik.

Att han var politiker kunde man förstå, han talade milt med huvudet på sned – det kunde man se på radio.

 

Sagt av Birger Herner vid röntgenronder:

Då är saken om inte klar så utredd.

Det är inte lätt att skilja agnarna från vetet, men detta hör väl till agnarna …?

Det är väl rätt mycket eventuellt i det.

Ser vemodig ut, till och med i thorax

Vet man det inte så är det svårt att gissa.

Då är det dags att prova skånsk ordination – mat.

Har han inga anhöriga så finns kanske arvingar att tillfråga, men de brukar inte vara så positiva till fortsatt behandling.

I dag är man lika klok efter ronden som före. 

 

Sagt av Birger Herner i största allmänhet:

Människan är ett långt rör. När man blir sjuk är det antingen hål på eller stopp i röret.

Ju fler perifera symtom desto centralare orsak.

Kunskapen om anatomi skiljer oss från kvacksalvaren.

Nej, kotan glider inte av, det finns en del snörmakerier som inte syns.

Vår hjärna är inte gjord för att förstå allting.

Olater som har med lust att göra är nästan omöjliga att rå på. 

Det är en av alkoholismens faror att man försätter sig i ett narkotiskt tillstånd, som gör att alla bedömningar försvåras.

Vi kan inte i medicinen använda ett binärt system ja–nej. Det mesta är nja, resten njej.