Därinne väntar någon.

Nyss såg jag döden i mikroskopet

döden i ditt blod.

"Preparatet domineras av

omogna celler av myeloblastutseende"

skrev jag med stela fingrar.

Efter all denna kamp, allt ditt hopp.

Genom hela denna tid av kamp och plåga

lyste ditt hopp för oss och gav oss styrka.

 

Kur på kur förgäves

allt intensivare, allt farligare

och nu till sist måste vi ge upp.

Vi har inga fler förslag, och uppgiften blir en annan.

Jag vet vad uppgiften är och är beredd

men just nu är det tungt.

 

Står i slussen utanför ditt rum

Spritar händerna, blir stående

och känner hur äcklet väller upp.

Hur skall jag dela detta med dig?

jag är inte stark i dag, min kraft förbrukad

för nyss dog en annan,

din granne i rummet bredvid

och jag sörjer ännu.

 

Säkert har du hört mig komma

och förstått varför jag dröjer.

Jag lyfter handen för att knacka

och ser redan hur vi sitter

därinne

två trötta, rädda människor.

Ibland är det mycket tungt att bära bud.