Därinne väntar någon.
Nyss såg jag döden i mikroskopet
döden i ditt blod.
”Preparatet domineras av
omogna celler av myeloblastutseende”
skrev jag med stela fingrar.
Efter all denna kamp, allt ditt hopp.
Genom hela denna tid av kamp och plåga
lyste ditt hopp för oss och gav oss styrka.
Kur på kur förgäves
allt intensivare, allt farligare
och nu till sist måste vi ge upp.
Vi har inga fler förslag, och uppgiften blir en annan.
Jag vet vad uppgiften är och är beredd
men just nu är det tungt.
Står i slussen utanför ditt rum
Spritar händerna, blir stående
och känner hur äcklet väller upp.
Hur skall jag dela detta med dig?
jag är inte stark i dag, min kraft förbrukad
för nyss dog en annan,
din granne i rummet bredvid
och jag sörjer ännu.
Säkert har du hört mig komma
och förstått varför jag dröjer.
Jag lyfter handen för att knacka
och ser redan hur vi sitter
därinne
två trötta, rädda människor.
Ibland är det mycket tungt att bära bud.