Annons

Annons
Annons

Citeras som: Läkartidningen. 2016;113:DTM3 Läkartidningen 05/2016
Lakartidningen.se 2016-02-03

Nauru var ett paradis – tills fågelspillningen tog slutSöderhavsön som inte räckte till

Anders Källgård, läkare, författare och nesofil 

Det är något speciellt med öar – deras kringflutenhet, deras lockelse – och det är ingen slump att Thomas More för ett halvt årtusende sedan valde att förlägga sin idylliska »icke-plats« Utopia till en ö, nova insula Utopia. Också för vetenskapen har öar varit av stor betydelse, avgränsade som ett slags provrör, »island laboratories«. För Darwins teoribygge var till exempel öar som Galapagos och Sankt Helena helt omistliga. Och faktum är att vi i dag behöver »island laboratories« lika mycket som Darwin behövde dem på 1800-talet och lingvister och socialantropologer på 1900-talet. Vi behöver öar bland annat som varnande exempel på hur illa det kan gå. Den lilla söderhavsön Nauru erbjuder en fascinerande sannsaga med en närmast övertydlig sensmoral som vi invånare på ön Jorden borde dra lärdom av.

Nauru är en isolerad ö i Mikronesien, långt ute i Söderhavet nordost om Australien, alldeles vid ekvatorn. Nauru är till ytan mindre än Visingsö i Vättern; det är världens minsta republik och världens minst besökta land. Nauru är numera också en mycket fattig nation. Om Nauru någon gång nämns i medierna så är det för att Australien har förvisat båtflyktingar dit, till ett läger med vidriga förhållanden.

Sagan om Nauru börjar för länge, länge sedan, och för en nesofil är det inte svårt att tänka sig att ön då var en trevlig plats. På 1800-talet hade Nauru i engelskspråkig litteratur mycket riktigt också ett annat namn, Pleasant Island, »den behagliga ön«. Besökare tyckte att detta namn passade, eftersom öborna var så vänliga och ön så vacker. Pleasant Island beskrevs som en idyll, som en sömnig och fridfull söderhavsö bland andra.

Men omkring sekelskiftet 1900 gjordes en upptäckt som skulle förändra allt. Det visade sig att Nauru till stor del bestod av gammal fågelspillning, fosfatrik sådan som var utmärkt som gödsel och gick att sälja med god förtjänst till Australiens bönder. Kolonialmakterna exploaterade denna naturresurs maximalt, med enorma vinster som följd. Större och större delar av ön grävdes ut, djupare och djupare, och skeppades iväg. Ön blev allt mindre behaglig, alltmer lik ett enda grustag. Vid självständigheten 1968 fanns ännu en del fosfat kvar. Med hjälp av gästarbetare fortsatte öborna att i rasande fart exploatera sin ändliga naturresurs. Pengar strömmade in. Nauru tävlade med Saudiarabien om att vara världens rikaste land, per invånare räknat. Öborna slog världsrekord i fetma, diabetes och slöseri. Att Söderhavets invånare har lätt för att utveckla fetma kan kanske förklaras med hjälp av Darwins teorier: när deras förfäder en gång gjorde sina dramatiska långresor i kanoter från Sydostasien och ut till de fjärran öarna var det en fördel att ha lite extra kroppsfett, vilket innebar att »the survival of the fittest« blev samma sak som »the survival of the fattest«. Men sällan eller aldrig har kopplingen mellan livsstil och fetma och andra välfärdssjukdomar varit tydligare än i 1900-talets Nauru.

Tragikomiska berättelser från guldåren finns det gott om, som när polischefen köpte en Lamborghini för att omedelbart vid leveransen inse dels att bilen var för låg för att kunna köra över de kokosnötter som ofta låg och skräpade på öns enda väg, dels att han själv var för tjock för att få plats i bilen (han sålde den för en spottstyver till en australisk turist). Nationens eget flygbolag, Air Nauru, var Söderhavets största och drogs med enorma förluster. Naurus investeringar misslyckades regelmässigt, antingen det gällde höghusbygge i Australien, fastighetsaffärer i andra länder eller samarbete med finansmän. Så länge som det fanns fosfat kvar spelade det ingen roll: hela tiden kom det in nya pengar och öborna kunde fortsätta med sitt lyxliv och sin överkonsumtion. Men allt tydligare stod det klart att guldåren snart skulle vara över. I slutet av 1990-talet upphörde i princip fosfatproduktionen. Nauru blev bankrutt efter att ha investerat några av sina sista miljoner i en musikal om Leonardo da Vincis kärleksaffär med Mona Lisa, en musikal som blev en både konstnärlig och ekonomisk katastrof. Inget av värde fanns kvar på ön. Naturen var ödelagd. Trots desperata försök att tjäna pengar på andra sätt – bland annat genom att sälja sin röst i FN och i Internationella valkommissionen IWC, sälja pass till al-Qaidamedlemmar och tvätta pengar åt ryska maffian – förblev Nauru en mycket fattig nation.

Den katastrofalt dåliga folkhälsan tycks ha blivit lite bättre nu när pengarna tagit slut. Det finns hälsopropaganda lite varstans på ön, ofta sponsrad av den gamla kolonialmakten Australien. I samband med en hälsokampanj för några år sedan gick faktiskt Naurus president flera kilometer till fots, för att vara ett föredöme (det upprepade sig aldrig). I en intervju från 2009 fick en svårt diabetessjuk kvinna från Nauru frågan om hon ångrade den livsstil som gjort henne så sjuk, den livsstil som förstört hennes njurar så att hon måste gå på dialys två gånger i veckan för att överleva. Kvinnan, som hette Sunshine, var tyst en liten stund efter frågan. Sedan svarade hon: Vem skulle inte vilja vara rik?

Sensmoralen är glasklar: det kan gå riktigt illa om man prioriterar kortsiktig profit och gör slut på sina ändliga resurser utan att tänka tillräckligt på hur det ska gå på lång sikt. Den obehagliga fråga som unga nauruer i dag ställer till sina föräldrar – »Trots att ni egentligen visste att våra naturresurser en gång skulle ta slut valde ni alltså att göra slut på dem och sätta sprätt på alla pengarna?« – kan snart komma att ställas även till oss, för likheterna mellan ön Nauru och ön Jorden är uppenbara.

Ön Nauru, som före fosfatbrytningen var i tämligen god ekologisk balans, har sedan man började exploatera öns ändliga resurs (fosfat) inte bara genomgått en ekonomisk berg- och dalbana utan också en ekologisk katastrof. Djur och växter har utrotats, den odlingsbara marken har reducerats till en bråkdel av vad den var. Ön Nauru kan i dag försörja betydligt färre människor än den kunde före fosfatbrytningen. Samtidigt har folkmängden flerdubblats, och varje individ kräver dessutom (ivrigt påhejad av rådande ekonomiska system) hela tiden mer och mer naturresurser. Öborna konsumerar mycket mer än vad deras ö ger i avkastning. Ön Nauru räcker inte till.

Ön Jorden, som länge var i tämligen god ekologisk balans, har sedan man började exploatera öns ändliga resurser (som fossila bränslen) ännu inte genomgått någon ekonomisk katastrof, men det finns mycket oroande tecken på att ön Jorden är på väg mot en klimatkatastrof och en ekologisk katastrof, som förstås kan leda till en ekonomisk katastrof. Sedan 1970 har en tredjedel av Jordens vilda djur utrotats och hälften av djuren i haven försvunnit. Den odlingsbara marken har reducerats. Samtidigt har folkmängden ökat drastiskt, och varje individ kräver dessutom (ivrigt påhejad av rådande ekonomiska system) hela tiden mer och mer naturresurser. Vi som bor på ön Jorden konsumerar mycket mer än vad vår ö ger i avkastning. Den räcker snart inte till.

Det är alltså uppenbart att det som hände Nauru riskerar att hända även ön Jorden, men det finns en viktig skillnad: Öborna på Nauru kunde räkna med något slags bistånd utifrån (från Australien, till exempel, i utbyte mot hjälp med båtflyktingar). Det kan inte vi på ön Jorden göra. Slutsatsen måste bli att det inte är försvarbart att låta utvecklingen fortsätta på samma vis, enligt Naurus mönster. 

Det är bra att Läkarförbundet engagerar sig i klimatfrågan. Vi måste göra något. Det finns ett överväldigande moraliskt krav på en mer radikal klimat- och miljöpolitik.

»Nära Nauru – varför vi behöver öar«

Anders Källgård är aktuell med boken »Nära Nauru – varför vi behöver öar« (Carlssons förlag). Boken är en mångfasetterad reseskildring med en del inslag som kan vara av medicinskt intresse, till exempel ett studiebesök på sjukhuset i Barentsburg, Svalbard och en diskussion kring riskfaktorer för nesofili.

Nesofili är ingen islomani

Nesofil betyder ö-älskare, efter det grekiska ordet för ö, nesos. Nesofili är ett relativt vanligt och tämligen ofarligt tillstånd. Det finns till och med teorier om att det kan vara nyttigt. Betydligt allvarligare är islomani, som betyder ö-galenskap, efter det latinska ordet för ö, insula.

Kommentera

Kommentera
bild

Fullmäktigemöte pågår

Nyheter | Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren talade om läkarens viktiga roll i hälso- och sjukvården när hon öppnade årets fullmäktigemöte på tisdagseftermiddagen. () 24 MAJ 2016

bild

»Fast vårdkontakt« har haft liten effekt på kontinuiteten

Nyheter | Två av tre läkare anser att patientlagens bestämmelse om fast vårdkontakt haft liten betydelse för att öka läkarkontinuiteten. Samtidigt har en stor del av kåren inga eller enbart vaga begrepp om bestämmelsen, enligt en enkät från Läkarförbundet. () 24 MAJ 2016

Annons Annons

Heidi Stensmyren: Tydligt att lagstiftningen inte är tillräcklig

Nyheter | Enkäten ger stöd för Läkarförbundets uppfattning att funktionen som patientansvarig läkare bör återinföras. Det menar förbundets ordförande Heidi Stensmyren. »Det är tydligt att folk inte vet vad fast vårdkontakt är. Man har inte kunnat fylla rollen med något.« () 24 MAJ 2016

Depression som tilltar över tid kopplades till ökad risk för demens

Nya rön | Tilltagande depression – men inte stabila eller vikande depressiva besvär – skulle kunna vara ett tidigt tecken på en demenssjukdom, enligt resultaten i en nyligen publicerad studie i Lancet Psychiatry. () 24 MAJ 2016

bild

Myggöverförda sjukdomar sprids i takt med globalisering Behovet av forskning och nya vacciner är stort

Översikt | Under de senaste decennierna har flera av stickmyggor överförda sjukdomar, som denguefeber, chikungunyafeber och zikavirusinfektion orsakat stora epidemier. Mot de flesta av dessa sjukdomar finns varken vacciner eller specifik behandling. Behovet av nya vacciner och forskning är stort. () 24 MAJ 2016

Årets lönestatistik klar

Nyheter | Kvinnliga läkare tjänar fortfarande mindre än de manliga kollegerna, det visar ny lönestatistik från Läkarförbundet. (5 kommentarer) 23 MAJ 2016

bild

»Människoliv går alltid före status, ego och pengar«

Människor & möten | När Marina Xaba-Mokoena från Sydafrika fick ett Sida-stipendium och började läsa till läkare i Stockholm 1966, var hon hela tiden inställd på att efter examen åka tillbaka till hemlandet och hjälpa sitt folk. Hon blev specialist, professor, fakultetsgrundare och minister – och nyligen var hon på besök i Sverige för en återträff med sina forna kurskamrater.  () 23 MAJ 2016

bild

Delade meningar om länskliniker Kirurgin i Region Jönköping på tur

Nyheter | Jämlik vård eller ett sätt att dränera de mindre akutsjukhusen på kompetens. Att organisera vården genom länskliniker väcker känslor. Läkartidningen har besökt Värnamo och mött en osäkerhet över framtiden för det »lilla, stora« sjukhuset när en regionklinik för kirurgi bildas. () 23 MAJ 2016

bild

»Jag beundrar dem, allmänmedicinarna. Hur de i bruset tycks kunna urskilja en sinustrombos ...«

Krönika | Med bara ett par veckor in i allmänmedicinen är det lätt att känna sig grön, så grön. Lika lätt att imponeras av allmänmedicinarna och deras breda förmåga att lösa problem. Rätt vad det är vågar man försöka själv, berättar Vendela Berglund i sin krönika. (4 kommentarer) 23 MAJ 2016

Viktigt känna till resistensläget vid behandling av UVI hos barn

Nya rön | Andelen E coli med resistens mot trimetoprim är så hög att preparatet inte bör ses som förstahandsval för barn med UVI, visar en ny avhandling. Där framkommer också att barn med urinvägsinfektion med bakterietal under 100 000/ml hade likartad förekomst av njurskada och vesikoureteral reflux som barn med högre bakterietal. () 23 MAJ 2016

Nytt fall där en misslyckad strupoperation kan ha mörkats

Nyheter | I ett reportage i tidningen Filter beskrivs nu ytterligare ett fall där en misslyckad luftstrupstransplantation ska ha mörkats av Paolo Macchiarini. (1 kommentar) 20 MAJ 2016

Oro för allmänläkarbrist präglade debattkväll om primärvården

Nyheter | Ett nationellt grepp. Listor med tak. Flytta läkare från sjukhusen. En katastrofplan. Det var några förslag som kom upp vid Läkaresällskapets möte den 17 maj kring frågan »Kontinuitet och primärvård – dags för ett svenskt fastlegesystem?«. (3 kommentarer) 20 MAJ 2016

Medicinska åldersbedömningar av asylsökande startar i höst

Nyheter | Rättsmedicinalverket får i uppdrag av regeringen att genomföra medicinska åldersbedömningar av personer som söker uppehållstillstånd i Sverige. Och redan till hösten förväntas bedömningarna vara i drift. (2 kommentarer) 20 MAJ 2016

Djup hjärn-stimulering kan bryta ond cirkel

Översikt | Flera multicenterstudier runt om i världen utvärderar nu de mest lovande målområdena för djup hjärnstimulering vid tvångssyndrom – en ännu inte helt kartlagd men lovande behandling för många patienter som i nuläget saknar hopp om att få leva ett vanligt liv. (1 kommentar) 20 MAJ 2016

4 frågor till
Long Long Chen

Författarintervjun | Long Long Chen, ST-läkare, Psykiatri Nordväst, Stockholms läns landsting, är en av författarna till en artikel om djup hjärnstimulering vid tvångssyndrom. (1 kommentar) 20 MAJ 2016

Kräkningar och buksmärta av långvarig cannabisanvändning

Fallbeskrivning | Här beskrivs en patient som hade blivit inlagd nio gånger med illamående och kräkningar samt kolikartade buksmärtor och där mångårig och omfattande utredning inte gett något resultat. () 20 MAJ 2016

Annons Annons
Annons
Annons Annons Annons