Upp till kamp mot slöseriet

Undertecknad har nyligen trimmat flödet av produkter i en bilfabrik. Det var inga riktiga bilar utan legobitar. Lungkliniken provade »lean«.

Lean är ett antal verktyg och metoder, en ledningsfilosofi för att stödja och utveckla sättet att arbeta. I svensk sjukvård är vi duktiga på att föra in nya evidensbaserade metoder och rutiner. Det är långt ifrån självklart att gamla »beprövade« rutiner granskas. Nya rutiner är måhända positiva i sig, men hur påverkar detta befintlig verksamhet? Enligt Johan Brandt har vi fått ett sjukvårdssystem som är ett »lapptäcke« av rutiner. Vad kan lean åstadkomma här?

Leankonceptet föddes i industriella väverier i Japan under tidigt 1900-tal. 1937 startades bilfabriken Toyota. Framgångar där väckte intresse för arbetssättet. Uttrycket »lean« myntades (»smärt och smidig«). Grundprinciper är att man identifierar vad som är värdefullt i ett flöde samt att man sedan förbättrar och anpassar flödet till förändringar. 

Ett flöde inom sjukvården kan till exempel vara åtgärder som vidtas med en patient som söker för smärtor i handleden efter en fallolycka, och allt som görs till dess att patienten lämnar sjukhuset, gipsad. Man pratar ofta om »processer«, men författaren föredrar begreppet »flöde«. Ett flöde ska förhoppningsvis skapa någon form av värde för patienten – till exempel att den brutna handleden läker.

Vissa aktiviteter är dock inte värdeskapande men kanske nödvändiga ändå. Att till exempel att ta betalt skapar inget värde för patienten men är för närvarande knappast möjligt att plocka bort. Det man vill undvika är slöseri. 

Det finns tre problemområden: slöseri, ojämnhet och överbelastning. 

Lean går ut på att minimera sådant. Det kan vara väntetider för patienter och personal, förflyttningar av patienter, information som upprepas, omtjatad dokumentation, personal som måste förflyttar sig långa sträckor, och inte minst medicinska komplikationer. Enligt Brandt är underutnyttjande av personalens kreativitet också en form av slöseri.

Att ifrågasätta och utmana rutiner och föreställningar är centralt inom lean. Idealet är en sjukvård som gör precis vad som är nödvändigt och bevisat värdeskapande för patienten, att det sker på enklaste vis och på rätt vårdnivå utan avvikelser. Boken informerar effektivt – med bra flöde – hur lean-arbete kan bedrivas. Allt belyses ur den svenska sjukvårdens perspektiv. Det är annars klent med litteratur om lean inom sjukvård, och mycket om lean är ur ett amerikanskt perspektiv. Författaren är specialist i toraxkirurgi och har arbetat som chef i sjukvården i närmare 20 år.

På endast 88 sidor ger boken en god grund till lean. Det lilla formatet och en tilltalande layout, här och där kryddad med aforismer, gör boken lättläst. Det hindrade inte att ge plats för flera insiktsfulla anmärkningar om svensk sjukvård. Har du prövat lean i någon mån fungerar boken som en god repetitionskurs och fördjupning, har du inte alls mött lean ger boken snabbt en inblick. Experten kan ta del av brännande och intressanta inlägg i svensk sjukvårdsdebatt.