Svenska psykiatriska föreningen (SPF) har i samarbete med Svensk förening för äldrepsykiatri (SFÄP) och Gothia Fortbildning publicerat nya kliniska riktlinjer rörande äldrepsykiatri, även benämnt geriatrisk psykiatri och psykogeriatrik. Sju författare med stora kunskaper och erfarenheter på området har ansvarat för tolv kapitel med olika inriktning på äldrepsykiatri: Per Allard (psykoser), Ove Almqvist (kognitiva funktioner), Maria Eriksdotter (demens), Ingvar Karlsson (affektiva sjukdomar, konfusion och psykofarmakabehandling), Johan Lökk (Parkinsons sjukdom), Karin Sparring Björkstén (juridiska aspekter på nedsatt autonomi) och Margda Waern (suicidnära äldre). Karin Sparring Björk-stén, som är specialist i psykiatri och geriatrik, har varit huvudredaktör.

De kliniska riktlinjerna för utredning och behandling har tagits fram i en svensk tradition för utveckling av riktlinjer för psykiatrisk vård. I bakgrunden finns dessutom fyra internationella konsensusdokument angående äldrepsykiatrins målsättning och organisation, samt en målbeskrivning av specialistutbildning i äldrepsykiatri – »Skill-based objectives for specialist training in old age psychiatry«. Dessa dokument har utarbetats av Världshälsoorganisationen (WHO) och World Psychiatric Association (WPA) tillsammans med olika organisationer med särskild inriktning på äldrepsykiatri. Dokumenten som riktar sig till alla berörda yrkeskategorier finns tillgängliga på SFÄP:s hemsida http://www.aldrepsykiatri.se/rapporter-och-utredningar/ .

1998 publicerade SPF och SPRI ett förs-ta konsensus med fokus på utredning, diagnostik och behandling av äldre med psykisk sjukdom. I de nya riktlinjerna sker en viss förskjutning från presentation i faktarutor till ett brett kunskapsbaserat innehåll med fokus på stora problemområden som depression, mani, ångest, suicid, konfusion, demens, psykos och krisreaktioner. Ambitionen är att nå ut till viktiga målgrupper och verksamheter. Riktlinjerna är i första hand avsedda för specialister och ST-läkare i psykiatri, men även för andra grupper av läkare som geriatriker och allmänläkare. Det är särskilt glädjande att äldrepsykiatrin under 2014 kommer att bli en tilläggsspecialitet till basspecialiteterna psykiatri och geriatrik. Äldrepsykiatrin blir därmed ett eget kompetensområde baserat på gedigna kunskaper om sjukdomspanorama, diagnostiska metoder, behandlingsstrategier och speciella kommunikativa, juridiska, etiska och transkulturella problemområden. Specialiteten ska kännetecknas av samhällsinriktad och multidisciplinär syn på diagnostik och behandling av äldre med psykisk sjukdom. Avgränsningen är föremål för diskussion. Många verksamheter har en åldersgräns vid 65 år, men ofta inbegrips även vård för den yngre individen med demensfrågeställning.

Flera kapitel i de nya kliniska riktlinjerna behandlar orsaker och riskfaktorer vid psykiska sjukdomar i hög ålder, uni- och bipolär affektiv sjukdom, sorgereaktioner, posttraumatiskt stresssyndrom, tvångssyndrom och fobier. Bakomliggande psykosociala och somatiska faktorer behandlas, liksom de strategier som utvecklats för behandling med psykoterapi, beteendeterapi, läkemedel, ECT och andra fysiologiska behandlingsmetoder. Dessutom uppmärksammas terapirefraktära sjukdomstillstånd liksom underhållsbehandling och förebyggande strategier.

Margda Waern behandlar den omfattande suicidnära problematiken hos äldre med psykisk sjukdom. Hon beskriver lidandet hos de äldre individer som drabbas av apati, livsleda och suicidtankar och hur man värderar vanliga riskfaktorer som isolering och separation. Det är lätt att underskatta och misstolka samsjukligheten av somatiska och affektiva stressfaktorer. Det är ofta små detaljer, som avslöjar patientens allvarliga situation. Den svårtröstade hypokondrikern lider inte sällan av en depression.

Vederbörlig uppmärksamhet ägnas åt de äldres somatiska svagheter, sviktande autonomi och psykosociala vulnerabilitet. Detta gör det nödvändigt för äldrepsykiatern att ägna sig åt juridiska frågor. Detta gäller centrala begrepp som huvudmannaskap, rättshandlingsförmåga, grundläggande fri- och rättigheter och påtvingade kroppsliga ingrepp. Det gäller dessutom ansvarsfrågor som vapeninnehav och körkort.

Flera kapitel ägnas åt diagnostik och behandling av psykotiska tillstånd hos äldre, ett område som präglas av under- och feldiagnostik. Den kliniska bilden vid psykos färgas ofta av patientens ålder vid insjuknande, sensoriska handikapp, allmän bräcklighet, psykofarmakabehandling, missbruk samt hjärnorganiska och psyksociala faktorer.

Det är glädjande att vi nu fått en modern, uppdaterad handbok för att inte säga lärobok i ämnet äldrepsykiatri. Det initiativ som tagits av svensk psykiatri kan på ett avgörande sätt påverka sjukvårdens och allmänhetens intresse för psykiska sjukdomar hos äldre. Äldrepsykiatrin behöver gemensamma riktlinjer för att kunna utvecklas och mogna i ett svenskt och internationellt perspektiv.