Hälsofrämjande möten – från barnhälsovård till palliativ vård

»Om jag vill lyckas att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det, lurar sig själv och tror att hon kan hjälpa andra«, skrev filosofen och poeten Søren Kierkegaard i dikten »Till eftertanke«.

Kierkegaards reflektion är central i boken, där 27 författare baserat på evidens visar hur vi kan återuppliva och systematiskt tillämpa kunskaperna om läkande möten.

Läkare är bäst på att bota, skapliga på att lindra, och tröstar patienten utifrån varierande empatisk förmåga. Nu finns metoder som hjälper patienten acceptera sina besvär, såsom smärta eller handikapp. Tredje vågens beteendeterapi, benämnd »acceptance and commitment therapy« (ACT), som beskrivs i ett par avsnitt, ger både teoretisk och praktisk vägledning.

Samhället förändras. I dag möter vi allt oftare pålästa patienter med olika förförståelse av aktuella besvär och olika förväntningar på vad besöket i vården ska leda till. Detta komplicerar mötet om inte vårdgivaren på ett respektfullt och lyhört sätt bemöter patienten. Men det skapar också förutsättningar för att mötet leder till att patienten själv tar ansvar för hälsofrämjande förändringar av livsstil och attityder. Hinder för och vägar till hälso-främjande möten diskuteras i flera kapitel som omfattar både härskartekniker, placebo-/noceboeffekt och hur relationsbyggande frågor kan formuleras.

»Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd? Svara på en skala från ’Mycket bra’ till ’Mycket dåligt’.« Svaret på denna enkla fråga, självskattad hälsa (self-rated health, SRH), har visat sig vara en god prediktor av framtida sjuklighet och död. I boken belyses också vilka biologiska mekanismer som kan förklara varför SRH fungerar så bra. En rad studier visar att personer som skattar sin hälsa som dålig har högre nivåer av cytokiner och akutfasproteiner, även justerat för känd sjukdom och levnadsvanor. SRH blir en markör för låggradig inflammatorisk aktivitet som kan indikera subklinisk sjukdom, t ex en tumör. Även bristande flexibilitet i HPA-axeln (kortisolsystemet) är kopplat till dålig SRH.

I andra halvan av boken får vi följa hur hälsofrämjande vård tillämpas i barn- och vuxenvård, somatik och psykiatri. Vi får läsa om hur patienter efter IVA-vård minns mjuka och hårda händer, eller hur en ung man beskriver »den stora skuggan« som tog allt mer plats i hans liv och hur han led i tillbakadragenhetens tystnad.

Varje år görs över 60 miljoner besök hos olika professioner i svensk sjukvård. Dessa möten mellan vård och patient skulle i större utsträckning kunna bli hälsofrämjande (salutogena) och inte bara diagnostiserande/behandlande.

Efter att ha läst boken förstår jag att hälso- och sjukvården står inför ett paradigmskifte i synen på mötet med patienten. Med sina korta kapitel och goda struktur är boken lättläst och lämpar sig såväl för vårdens grundutbildningar som för efterutbildningar och seminarier. Den kan bli ett värdefullt verktyg i utvecklingen från en reaktiv sjukvård till en prospektiv, hälsofrämjande vård.