Alla kirurger är arroganta jävlar. Orden uttalas av Amerikas kändaste kirurg, Dr. Mehmet Oz i en intervju i the New Yorker. Han menar att arrogansen är ett nödvändigt ont för kirurger; att det krävs en hänsynslöshet för att tycka att den bästa lösningen på ett problem är en skalpell. Kirurgen Ricardo Falk, huvudperson i romanen »Blicken«, är allt annat än hänsynslös och utmanar den stereotypa bilden av vad en riktig kirurg är.

Åke Lasson är kirurg och har skrivit en roman som i stor utsträckning utspelar sig i sjukhusmiljö. Han har kondenserat sina 35 år av erfarenhet, och det finns därför många uppseendeväckande fall för bokens huvudperson att ta sig an under de sex månader som läsaren får följa honom.

Boken beskriver mycket realistisk en läkarens arbetsvardag, diskussioner med kollegor, avvägningar och samtal med patienter, även om av dramaturgiska skäl, är fallen kanske inte alltigenom representativa för vad man ser under några månader på en svensk kirurgklinik. De verkliga höjdpunkterna infinner sig inte i hjältedåden, utan i tillkortakommandena och grubblerierna som den unge kirurgen Falk brottas med. Lasson faller inte för frestelsen att överförklara utan lyckas balansera fint mellan facktermer och ett språk som är tilltalande för lekmannen. En framgångsrik omstickning vid ett blödande ulcus förklaras inte närmare, och det är inte heller nödvändigt att veta precis vad det är eller hur det går till: poängen går ändå fram. Beskrivningarna från operationssalen är poetiska, och det är tydligt att Åke Lasson är en man som älskar sitt hantverk: »bukorganen ligger exakt på sina rätta platser, lika vackra och i intensiva färger: skirt rosa, mörkaste rött, ljust brunt, gråvitt, som på anatomibokens pedagogiska färgbilder.« En nestor beskriver sitt yrke med orden »Kirurgi är förbannat vackert«, och det är lätt att instämma.

Åke Lasson har valt att inte markera ut dialogen grafiskt, varken med talstreck eller med citat. Läsaren får själv upptäcka och tolka vad som sägs och vad som tänks. Det tar en kort stund att vänja sig vid det, men gör att texten dels grafiskt, men även språkligt får ett fint flyt. Problemen kommer när man lämnat sjukhuset och operationssalens exotiska miljö och det vardagliga samtalet skall beskrivas. Det känns då stundtals konstruerat och samtalet klingar av deckarklang. Dialog är notoriskt svårt att skriva. Det är svårt nog att beskriva vad som händer i huvudet och själen på en person men att simultant sätta sig i huvudet på två olika och återge den fantastiska skuggboxning som utgör ett samtal är inte lätt och betydligt mer erfarna författare än Åke Lasson har svårt med det.

Åke Lasson skriver bättre än flera av våra mest säljande deckarförfattare och hans »Blicken« kommer säkert att bli både läst och uppskattad.