Användbar bok strävar efter ideologibefriat tiltal.
Den psykiatriska vårdens omstrukturering från väsentligen mentalsjukhusbaserad till det som brukar betecknas som samhällsbaserad psykiatri och som egentligen påbörjades redan i och med att landstingen tog över mentalsjukhusen 1976, men som nådde sin kulmen under 1990-talet, har fått konsekvenser på en rad olika områden. Mentalsjukhusen var i mångt och mycket konstruerade som ett samhälle i sig med egna verkstäder, ofta jordbruk och trädgårdsodling. I och med den s k Psykiatrireformen uppdelades ansvaret så att psykiatrin skulle stå för »behandling« medan kommunen/socialtjänsten skulle svara för stöd i boendet, arbete och sysselsättning. Många gånger kan det vara svårt att särskilja »behandling« från övrig vård och omsorg som t ex stöd i boendet, lämplig sysselsättning och i bästa fall arbete. Uppdelningen har alltså inneburit stora problem att hitta rätt balans mellan den landstingskommunala psykiatrin och den kommunala socialpsykiatrin som utvecklats under senare år.
Allt detta har lett till ett stort behov av att psykiatrin och framför allt socialtjänsten kan utveckla ett fruktbart samarbete. Den bok som nu presenteras, »Integrerad psykiatri – case management i teori och praktik« fyller ett behov av studiematerial som skulle kunna användas i gemensamma utbildningar för olika personalkategorier inom psykiatrin och den kommunala socialpsykiatrin. Författarna har en lång erfarenhet av sådant arbete. Centralt i den samhällsbaserade psykiatrin är ju de psykiatriska vårdteamen, patienten som stöds av en case manager och andra resurspersoner som patienten själv får välja samt närstående. På den kommunala sidan finns motsvarande resurser och allt detta beskrivs i ett antal initierade kapitel. Utöver kapitlen om diagnostik, behandling med läkemedel och psykoterapi, finns viktiga kapitel om stigmatiseringsproblematiken och hur man involverar närstående.
Några av kapitlen är kanske mindre praktiskt användbara än det skulle kunna vara. Kapitlet om arbetsrehabilitering bygger på tanken att patienter ska kunna få arbete på den öppna arbetsmarknaden genom direktplacering och inte via arbetsträning i en skyddad miljö. Programmet kan möjligen fungera i storstäder med ett stort utbud av arbetsplatser och i vissa mindre småföretagstäta miljöer. I kapitlet diskuteras över huvud taget inte alternativa modeller som fontänhus, sociala företag eller den sannolikt mest vanliga ändå att kommuner och Samhall etablerar skyddade arbetsplatser.
Samhällspsykiatrin har länge varit präglad av ideologi och man försöker aktivt komma ifrån detta i boken. T ex använder man ordet »patient« i stället för »brukare«, vilket är en vanlig terminologi framför allt i den kommunala socialpsykiatrin. Ett annat tveksamt begrepp som man genomgående använder är »återhämtning«, som också bygger på en föreställning om att psykisk sjukdom är något i grunden övergående. Dessvärre är det ju så att de allvarliga psykiska sjukdomarna ofta har ett livslångt förlopp även om de kan fluktuera över tid.
»Integrerad psykiatri« är, trots en del reservationer, tveklöst en utmärkt handbok i praktisk samhällsbaserad psykiatri, användbar i utbildning av såväl psykiatrisk- som socialtjänstpersonal – men också av personal som arbetar med denna problematik inom försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Boken har mycket omfattande och förtjänstfulla referenslistor efter varje kapitel.
