»Fetma i primärvården« är en viktig bok som håller en hög aktualitet och god vetenskaplig kvalitet inom området. Den är skriven på ett lättfattligt språk och med korta trevliga kapitel som kan läsas var för sig under exempelvis en rast. Det är första gången jag läser »hen« genomgående istället för upprepningar av henne/honom!

Boken vänder sig till primärvårdens personal på alla nivåer och kan säkert tillgodogöras av alla dessa olika yrkeskategorier också. Den ger inget enkelt handgrepp för att komma från övervikt-fetma till normalvikt, men innehåller en imponerande massa värdefulla och praktiska verktyg för att förbättra och underlätta processen mot en normalvikt. Innehållet täcker med råge alla områden som kan bli aktuella i den dagliga hanteringen av patienter med fetma.

Boken betonar fördelaktigt att fler individer, i världen totalt, numera dör av övernäring än av svält.

I företalet kunde diskuterats kortfattat lärdomar på samhällsnivå: allt från att minska rökningen till att få folk att söka sjukvård för stroke akut (istället för att vänta) eller godisbruk i tandvården (lördagsgodis).  Det krävs onekligen insatser mer än av sjukvården för att minska problematiken med fetma.

Ett kapitel som särskilt sätter sig i sinnet är »Fem typfall av fetma» som är väldigt illustrativt och ger många reflektioner att bära med sig.

Sakregistret är magert och får kompletteras med innehållsförteckningen. Referenserna till varje kapitel är däremot gedigna och uppdaterade. Det hade varit värdefullt med en tydligare bild av den betydande samsjukligheten fetma-metabola syndromet, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och depression, så att fetmaproblematiken inte lämnas åt sig självt i den kliniska vardagen. Om fetmabehandlingen kunde få följa logistiken för diabetesvården i primärvården hade mycket varit vunnet. Det hade säker kunna öka motivationen också att ha med någon algoritm för att mycket handfast och individuellt bedöma den statistiska effekten av livsstilsförändringar, mest viktminskning.

»Fetma i primärvården« ger många värdefulla förslag i patientmötet och bör absolut finnas i 3-5 exemplar (för att vara omedelbart och lätt tillgänglig för alla yrkesgrupper vid det enskilda patientmötet) på en vårdcentral. Boken kan också lämpa sig väl som underlag för personalens medverkan i samhället med information om fetma t ex i skolor, föreningar m m.

Boken kan verkligen rekommenderas till alla som har att hantera övervikt.

(Anmälaren är f d överläkare och klinikchef vid medicinkliniken, Helsingborgs lasarett, samt ordförande i SBU:s genomgång »Fetma – Problem och åtgärder«. Rapport nr 160, 2002.)