Epilepsikirurgi är en sedan länge etablerad behandlingsmetod vid medicinskt refraktär epilepsi, såväl hos barn som vuxna. Ny teknik såsom högupplösande MR har ökat möjligheterna att identifiera strukturella skador i hjärnan och därmed kandidater för resektiv kirurgi. Trots att epilepsikirurgi är en säker och kostnadseffektiv behandling så vet vi från många studier från flera länder att behandlingen är underutnyttjad. En bland många förklaringar till detta kan vara osäkerhet kring hur det kommer att gå för den enskilde patienten.

Resultaten på kort sikt är goda men hur går det för patienterna i ett längre perspektiv? Denna fråga har författarna belyst på ett föredömligt sätt i denna ambitiösa bok. Kapitlen är många och ett flertal internationellt välrenommerade forskare och kliniker har bidragit.

Boken inleds med ett avsnitt om metodologiska problem när man studerar utfallsmått efter epilepsikirurgi. Kapitlet är mycket välskrivet och allmängiltigt i så måtto att det principiellt kan appliceras på alla vetenskapliga studier som syftar till att följa upp en behandlingsmetod. Därefter följer kapitel som systematiskt sammanfattar kunskapen kring olika utfallsmått, uppdelat på ett kapitel för vuxna och ett för barn. Ämnen som tas upp är hur anfallssituation, läkemedelsbehandling och livskvalitet påverkas i ett längre perspektiv. Det finns vidare kapitel om kognitiva och psykiatriska långtidseffekter samt sociala konsekvenser inklusive arbetssituation och familjebildning. Boken tar också upp de hälsoekonomiska studier som finns om epilepsikirurgi.

Ett av de intressantaste kapitlen handlar om hur man hanterar patienternas förväntningar inför en operation. Begreppet informerat samtycke och de universella och unika problem som är förknippade med epilepsikirurgiska ingrepp avhandlas nogsamt. I ett annat tänkvärt kapitel redovisas patienternas subjektiva upplevelser av epilepsikirurgisk utredning och behandling.

Boken vänder sig till alla discipliner (neurologer, neurokirurger, neuropsykologer, neurofysiologer och epilepsisköterskor) som kommer i kontakt med barn och vuxna med svår epilepsi. Den bör självklart finnas tillgänglig på varje neurolog- och barnneurologisk klinik i Sverige.