Är det möjligt att mäta vilken inverkan byggnader och städer har på vår hälsa? Går det att filtrera bort effekter av exempelvis lägre medelinkomst och högre arbetslöshet för att renodlat studera inflytande från arkitektur och stadsplanering på de observerade högre ohälsotalen i miljonprogramsområdena? 

Ett försök till sammanställning av vad man hittills kunnat konstatera om samband mellan stadsmiljöer och hälsa görs i pediatrikern och docenten Gösta Alfvéns »Ohälsosam arkitektur«. Boken redogör ingående för hur medicinsk forskning på punkt efter punkt kunnat göra upp med de idéer som funktionalismen lanserade under 20- och 30-talen och som låg till grund för rivningen av Stockholms innerstad och merparten av svenska stadskärnor, trots omfattande protester från allmänheten, och som först efter Almstriden i maj 1971 långsamt begränsades. Boken är lätt att förstå då författaren själv bidrar med ett gediget bildbibliotek som jämför miljöer före och efter. 

Miljonprogrammets förkärlek för höghus ställs exempelvis mot forskning som visar att föräldrar ogärna låter sina barn leka utomhus redan om de bor högre upp än tre våningar eftersom de då har svårare att hålla ett öga på lekplatsen. Därmed hindras barn att fritt röra på sig utomhus, vilket predisponerar för övervikt och ohälsa. I dag vet vi mer om hur viktig variation och rikedom på intryck är för vår mentala stimulans, vilket delvis förklarar varför vårt öga föredrar en hantverksmässig husfasad byggd tidigare än 30-talet framför de monotona fasaderna med avsaknad av utsmyckning som industriellt massproducerades därefter.

Framför allt ställs frågan varför det tas för givet att sjukhus måste följa funktionalismens formspråk. Boken citerar personal på Huddinge sjukhus som beskriver hur deras arbete blir mer påfrestande eftersom de varje dag ställs inför en oinspirerande och trist sjukhusfasad. Om personalen mår dåligt av miljön, hur ska då inte patienterna reagera, frågar sig författaren. Vikten av att utnyttja alla faktorer som kan stödja patientens tillfrisknande under sjukhusvistelsen börjar gradvis uppmärksammas och själva sjukhusets arkitektur blir då en viktig faktor.

Boken lyfter fram en rad frågeställningar som kan erbjuda ingångar för undersökningar och forskning inom miljömedicin samtidigt som den ger en bra bakgrundsförståelse för den extra ohälsobörda som människor i stadsmiljöer präglade av miljonprogrammet bär på.

Boken tar upp nyttan med tillgång på gröna miljöer då vi människor har ett psykologiskt behov av att vara nära naturen då det bland annat sänker stressnivån. Dessutom kan gröna städer kraftigt reducera utsläpp av koldioxid och genom temperatursänkning minska den skadliga effekten av värmeböljor. Boken ger en positiv framtidssyn då författaren listar flera framtida projekt där gröna miljöer planeras och prioriteras i svenska städer.

I dag har Sverige återigen en bostadsbrist samtidigt som miljonprogrammen är i stort behov av upprustning. Dessutom har vi ständigt ökande ohälsotal kopplade till bland annat stillasittande. Vi har därmed en ypperlig chans att få in hälsoaspekten i samband med renovering och nybyggnation. Vi läkare kan säkert bidra i denna process utifrån de oerhört viktiga undersökningar som boken redovisar.