Boken »Timely diagnosis of colorectal cancer« under redaktörskap av Louise Olsson, Kirurgkliniken, Mälarsjukhuset, Eskilstuna och Karolinska institutet, Stockholm, är 119 sidor lång, mycket välskriven och uppdaterad om betydelsen av problem kring möjligheterna att ställa en tidig diagnos av tjock- och ändtarmscancer (kolorektalcancer), vår tredje vanligaste cancerform med drygt 6 000 nya fall årligen i Sverige. Boken innehåller sju kapitel skrivna av fyra engelska, två australiensiska och en israelisk forskargrupp. Kapitlen är i hög grad relevanta för svenska förhållanden.

Allmän screening för kolorektalcancer genomförs i Sverige i Stockholm-Gotland-regionen sedan 2008 men rekommenderas allmänt sedan 2014 av Socialstyrelsen, och förberedelser för införande pågår i övriga landsting/regioner i Sverige, bl a inom ramen för en kontrollerad studie, SCREESCO. I studien randomiseras patienterna till screening med koloskopi, analys för blod i avföringen och koloskopi om positivt eller till en kontrollgrupp. Inget av kapitlen avhandlar specifikt screening utan berör andra aspekter på tidig diagnostik.

Allmänhetens kunskap om kolorektalcancer är jämfört med den om bröst- och prostatacancer sannolikt begränsad även i Sverige, liksom i en engelsk undersökning, trots kampanjer från bl a patientföreningarna. Ett informativt kapitel om den begränsade träffsäkerheten av olika tarmsymptom, bl a förändrade avföringsvanor och buksmärtor, signalerande möjlig kolorektalcancer eller avancerade förstadier (stora adenom) liksom ett om att ett immunologiskt test för hemoglobin (FIT) ska användas snarare än de test för blod i avföringen som allmänt använts i screening-studierna, baserade på en peroxidasreaktion (guaiac-test, gFOBT).

Dessa kapitel är mycket relevanta för alla doktorer och andra som möter dessa i sjukvården vanligt förekommande patienter. En engelsk-israelisk undersökning av värdet av sjunkande hemoglobinnivåer tagna longitudinellt var intressant och nytänkande och kan, om resultaten håller, vara av betydelse för alla som återkommande ser kroniskt sjuka patienter där regelbundet hemoglobin-nivåerna kontrolleras. För- och nackdelar med koloskopi respektive CT kolografi belyses fullt adekvat och pedagogiskt liksom komplexiteten i att införa och utvärdera standardiserade vårdförlopp (SVF). SVF har nyligen införts i Sverige vid bl a kolorektalcancer. Slutligen belyses psykologiska reaktioner hos patienter som »drabbats« av diagnostisk fördröjning. Fortfarande saknas god kunskap om huruvida sådan fördröjning påverkar sjukdomsförloppet.

Sammanfattningsvis är det en nätt, välskriven, aktuell och informativ bok som positivt överraskade en onkolog som arbetat med mag-tarmcancer i snart 40 år. Boken borde vara av praktiskt värde för kliniker i öppen- och slutenvård som ser patienter där kolorektalcancer är en möjlig differentialdiagnos eller åtminstone bör uteslutas men också för de som har hand om dessa patienter.