Tankeväckare att följa upp.

Christian Unge har skrivit en modig bok om sökande och felbarhet, två fenomen som kanske inte alltid förknippas med läkaryrket.

Innehållet spänner över barn- och ungdomsår, studietid och åren som läkare i Afrika och i Sverige. Vägen till läkaryrket har inte varit spikrak, och karriären inte den helt traditionella. Upplevelser skildras med samma klarhet och insikt, oavsett tid och plats. Det är en driven stilist som har skrivit.

Kontrasterna mellan svensk och afrikansk sjukvård löper som en röd tråd genom hela boken. Även om burundisk och svensk sjukvård inte kan, och inte heller ska, jämföras är det lätt att förstå frustrationen över skillnaderna – från »brist på allt« till »överskott på allt utom sängplatser«.

Jag vänder mig dock mot Unges resonemang om brist på återkommande formella kontroller av svenska läkares kunskap och kompetens. Om just formella kontroller är en avgörande faktor för kvalitet och säkerhet, hade svensk sjukvård inte varit så framgångsrik som den de facto har varit och de facto är. Det kanske inte kommer att vara så för alltid, men hittills har läkare i svensk sjukvård klarat av att utveckla och behålla sin kompetens, formella kontroller förutan.

Till skillnad från flera författare av liknande böcker är Unge befriande öppenhjärtig med sina brister och tillkortakommanden. Här ligger den ena av bokens styrkor. Kanske kan den bidra till att spräcka myten om läkares ofelbarhet och även öppna för ett mer nyanserat förhållningssätt till hur att hantera denna vetskap om ofelbarhet? Inte minst när nu tecken till etisk och moralisk stress visar sig i form av utbrändhet, ökande sjukskrivningstal och fler som inte arbetar heltid därför att de inte orkar.

Bokens andra styrka är de många frågorna, de många påbörjade men inte helt avslutade resonemangen, samt frånvaron av tvärsäkra svar.

Jag är inte säker på att boken kommer att finna sin stora läsekrets utanför de medicinska professionerna, även om språk och de många förklarade termerna möjliggör det. Däremot borde varje studerande på varje utbildning till yrken inom sjukvård läsa boken, reflektera över innehåll och tankegångar, men framför allt föra de inte helt avslutade resonemangen vidare utifrån egna erfarenheter. Även idag yrkesverksamma kan ha glädje av att göra detta. Reflektioner kan göras i ensamhet eller i grupp, det senare sannolikt att föredra. Boken är full av ämnen att ta upp.

Christian Unge är att gratulera till att ha skrivit en riktigt bra och läsvärd, men framför allt tankeväckande bok.