Jack Lundström är legendarisk anestesiolog och chefläkare vid Skellefteå lasarett, verksam från 1959 till pensioneringen 1998. Författaren minns patienter, kolleger och lärare som student i Uppsala, som kirurg, medicinare och anestesiolog i Skellefteå och från tjänstgöringar i Lund och Umeå. Lundström är förankrad i Skelleftebygden där han föddes oplanerat när föräldrarna var hemma på besök från Chicago. De drev sedan lanthandel söder om stan och återvände aldrig till USA. 

Lundström beskriver väl svensk anestesiologis och intensivvårds utveckling från länsdelslasarettets horisont. Boken kompletterar Martin H:son Holmdahls memoarer »Mitt liv i medicinens och universitetets tjänst« (2008) om anestesins akademiska utveckling och roll, framför allt vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, och även skildringen av innovationer och personcentrerad vård i toraxkirurgen Torkel Åbergs memoar- och debattbok »Förändringens förtrollning: minnen, erfarenheter och uppslag från ett sjukvårdsliv«.

Patient- och människoöden passerar revy. Missförstånd mellan patienter och sjukvården klaras ut när Lundström byter till skelleftemål. Han berättar om okonventionell vård när anhöriga utbildas i respiratorvård, som sedan sker i hemmet. Boken exemplifierar hur nyfikenhet och korta beslutsvägar gör det lätt att införa effektiva och livräddande behandlingar. Skellefteå lasarett var först norr om Uppsala med pacemakerkirurgi. Under fortbildningsåret 1970 i Lund underlättade författaren urologisk kirurgi med lokalblockader, som var standard i Skellefteå.

Författaren berättar om hur Skellefteläkare presenterat nya behandlingsprinciper vid nationella vetenskapliga möten. I Skellefteå infördes tidigt tillfällig pacemaker vid kirurgi för att undvika maligna arytmier hos patienter med Skelleftesjukan och amyloidosinlagringar i hjärtat. Kunskapen om porfyri och risken för livshotande attacker med vissa läkemedel var gedigen. Lundström och medarbetare blev nationella experter. Imponerande är sjukhusets förutseende att ha den dyra antidoten dantrolen i beredskap. Detta räddade livet på en gravid kvinna som utvecklade livshotande malign hypertermi vid ett akut kejsarsnitt. Snabbt kom ytterligare doser med taxi från Umeå enligt en uppgjord plan om delad lagring.  

Lundström lyfter fram patienters och anhörigas behov. Han skildrar ett gott samarbete mellan kliniker och öppenvård och med universitetssjukhusen. Under praktikåret i Lund noterar författaren hög dödlighet vid barnhjärtkirurgi och introducerar kontinuerlig registrering av centralt ven- och artärtryck under operationerna. Detta tycks ha bidragit till att Lund blev svensk barnhjärtkirurgis Mecka.

Författaren har varit chefläkare och bedrivit utvecklingsprojekt lokalt, regionalt och nationellt. Han förmedlar insikter som hälso- och sjukvårdspolitiker, administratörer och personal i storstadsregioner bör begrunda. Skildringen av ombyggnaden av lasarettets operations- och intensivvårdsavdelning är gripande. All personal engageras. Lundström konkluderar att »Idén att ur en pappskiva klippa ut skalenliga sängar och annan utrustning och placera dem på ritningen och ’köra runt’ visade sig vara synnerligen värdefull«. Det fyndiga arbetssättet borde ha använts i Stockholm och därmed räddat NKS från att bli den skandal det blev. Hälso- och sjukvårdspolitiker, läs Jacks minnen! Ni får många exempel på kraften och förmågan till nytänkande inom hälso- och sjukvården.

Jag tycker om författarens små berättelser. Ibland kunde de ha redigerats tuffare. De förmedlar respekt för patienter, anhöriga och kolleger. Styrkan av teamarbete framgår. Berättelserna är lättlästa och givande för all hälso- och sjukvårdspersonal. Lundström visar på kraften i lokalt förbättrings- och utvecklingsarbete och utmanar övertron på nationell kunskapsstyrning. Mellan raderna förstår läsaren att Skellefteå skolat många framgångsrika läkare och är ett forsknings- och utvecklingscentrum. Humoristiskt skildras lokala och nationella original och några av svensk anestesiologis fäder porträtteras.

Vikarierande underläkare vid barnkliniken, Skellefteå lasarett 1976–1977.