Den kirurgiska subspecialiseringen har gått längre i Sverige än i de flesta andra länder. Det finns för- och nackdelar med detta. Fördelen är ökad träning inom ett begränsat område som leder till bättre kvalitet, och kanske till och med är en förutsättning för att upprätthålla kvalitet, i och med att det totala antalet operationstimmar per kirurg har minskat. Nackdelen är svårighet att behärska operationer utanför det egna specialområdet, något som blivit alltmer påtagligt i och med en allt tidigare specialisering och alltmer fasta gränser mellan olika specialiteter. Detta äventyrar den kirurgiska säkerheten under jourtid, eftersom inget sjukhus har råd med alla de specialister som behövs för att täcka hela det kirurgiska fältet »utanför kontorstid«. På samma sätt äventyrar det kirurgin i extraordinära situationer där specialister inte finns eller räcker till för alla ingrepp. Alldeles för litet fokus har lagts på att kompensera den ökande subspecialiseringen med grundutbildning av alla kirurger i akut- och traumakirurgi.

Mot den bakgrunden fyller den här boken en alldeles klar funktion, eftersom målet just är att vara en manual som varje kirurg kan stödja sig på både vid jour och i extraordinära situationer. Titeln »akuta ingrepp för allmänkirurgen« kan diskuteras, eftersom de flesta nog är överens om att allmänkirurgen inte längre finns – »för alla kirurger« hade kanske varit mer relevant.  

Författaren skriver mycket tydligt och bra i sitt förord att »om man inte redan kan operera, kommer man inte heller att kunna göra det efter denna bok«. Mot den bakgrunden kanske man kan diskutera behovet av de nittio sidorna basal bukanatomi plus tio sidor om kirurgiska instrument som inleder boken. För den som behöver komplettera sina anatomiska kunskaper finns ju speciell anatomisk, och kanske bättre illustrerad, litteratur. Boken i övrigt är föredömligt heltäckande och inkluderar till och med akut ögonkirurgi. Det finns enstaka skönhetsfläckar, till exempel saknas i en skiss som visar halsexploration markering av stämbandsnerverna – en känslig struktur som man måste ha pejl på, eftersom dubbelsidig skada kan leda till akut andningshinder och även behov av permanent trakeostomi. Men det är ju sådant som lätt går att komplettera till kommande upplagor.    

Författarna använder sig av mycket enkla svartvita skisser som är ett bra exempel på hur mycket information man faktiskt kan få fram utan mer detaljerade och påkostade teckningar.  Kanske kunde man i större omfattning ha använt dessa skisser som komplettering för att stegvis illustrera tekniken vid olika processer, som nu ofta beskrivs enbart med numrerade punkter i listor, ibland ganska långa sådana. Punkterna är tydliga och bra, men bilder sitter nog för de flesta bättre kvar på näthinnan när man står vid operationsbordet eller i akutrummet än en lista med punkter, som kan vara svår att memorera. Kanske ett tips inför fortsatta upplagor av denna mycket ambitiösa och användbara bok, till vilken det finns all anledning att gratulera författarna.