Onsdagen den 1 juni fick du ta emot en check på 15 miljoner kronor i forskningsanslag. Vad kommer du att använda pengarna till?

– Det känns fantastiskt, det är ju det största anslaget som finns inom vårt område. Det ger oss en möjlighet att påbörja och genomföra ett projekt som vi nu har skissat på i nästan två år. Jag är huvudman i en multicenterstudie som involverar totalt sex universitet i Sverige.

Vad vill ni undersöka?

– Vi vill kartlägga patienter som aldrig har rökt men ändå fått KOL, en bortglömd grupp i dag. Kliniska prövningar som gjorts på KOL har hittills bara omfattat patienter som var eller hade varit rökare. Men det har visat sig i olika befolkningsstudier att upp till 25 procent av alla KOL-patienter aldrig har rökt. Vårt forskningsprojekt syftar till att ta reda på vad det finns för bakomliggande orsaker till sjukdomen i denna grupp, och vilka mekanismer som kan förklara att KOL utvecklas.

Hur ska ni gå till väga?

Vi får stor hjälp av SCAPIS, den största befolkningsbaserade studie som genomförts. SCAPIS pågår sedan några år och involverar de sex universitetssjukhusen som också är med i vårt KOL-projekt. Ur SCAPIS databas, som ska omfatta 30 000 slumpvis utvalda individer ur befolkningen, kommer vi att välja ut personer som drabbats av KOL utan att ha rökt och bjuda in dem till vår studie. Det kommer att ta tre år att genomföra.  

Hur kom det sig att du började forska just på KOL?

– KOL är en folksjukdom som innebär stort lidande för patienterna, och vi har ju än i dag inte riktigt någon bot mot den.  När jag började på Karolinska sjukhuset i slutet av 1980-talet blev jag involverad i en forskargrupp som höll på med inflammation i luftvägarna. Det kändes naturligt att haka på och fortsätta studera just den här sjukdomen. Jag har hållit på med KOL-relaterad forskning ända sen jag började som läkare.

Varför ville du bli läkare över huvud taget?

– Jag har ju alltid varit intresserad av naturvetenskap, och tyckte väl att läkaryrket gav många möjligheter för framtiden eftersom det var så brett. Det var det som lockade mig. Att det blev lungmedicin var nog mer en slump. Jag råkade hamna på lungkliniken efter AT, och trivdes där. Jag tycker att lungmedicin som specialitet är oerhört intressant och mångfasetterad.

Hur arbetar du i dag?

– Jag har en kombinationstjänst omfattande både forskning, undervisning och klinik. Forskningen upptar största delen men jag ansvarar även för studenter på läkarprogrammet och har doktorander. KOL-projektet som Hjärt–lungfondens forskningsanslag gäller kommer nog att resultera i flera doktorsavhandlingar.  

– Inom kliniken, som upptar ungefär en fjärdedel av min arbetstid, är jag även involverad i lungfibros, en sjukdom som också intresserar mig. Lungvävnaden omvandlas till bindväv utan att man riktigt vet varför. Det är också en sjukdom med mycket dålig prognos, jämförbar med ett flertal cancerformer. På lung–allergikliniken har vi byggt upp en mottagning för patienter med lungfibros, en prioriterad satsning här på det nya sjukhuset.

När du inte är läkare och lungspecialist – vad tycker du om att göra då?

– Resa, vistas i naturen och umgås med familjen. Man behöver inte resa långt, det finns många fina ställen här hemma i Sverige. Jag är född och uppvuxen i Halmstad, och vi har en släktgård inte långt därifrån. 

NAMN: Magnus Sköld

YRKE: professor i lungmedicin, Karolinska institutet; överläkare på lung- och allergikliniken, Karolinska universitetssjukhuset.

ÅLDER: 59 år

FAMILJ: Två vuxna barn.

BOR: Kungsholmen, Stockholm.

AKTUELL: Hjärt–lungfondens Stora forskningsanslag för att driva ett nationellt forskningsprojekt kring KOL.