Kan du berätta om projektet du är involverad i?

Glesbygdsmedicinskt centrum (GMC) i Storuman, där jag arbetar som läkare, har fått medel för att studera livsvillkoren bland samer med funktionsnedsättning. Vi kommer att samarbeta med Nordens Välfärdscentrum, en institution under Nordiska ministerrådet inom social- och välfärdssektorn. Det pågår flera liknande projekt parallellt i de övriga nordiska länderna. Ytterst bottnar det här i en FN-rekommendation som påpekar att det finns för lite kunskap om livsförutsättningarna i urbefolkningsgrupper.

Vad är det för funktionsnedsättningar som ni studerar?

De är inte specificerade, men det kan vara både fysiska och psykiska funktionsnedsättningar som man har rätt att söka LSS-stöd för.

Hur går ni till väga i er undersökning?

Genom en enkätstudie riktad till de samiska förvaltningskommunerna och till handläggare inom socialtjänsten får vi ett begrepp om utbredningen av funktionsnedsättningar i studiegruppen. Sedan frågar vi de funktionsnedsatta själva om vad de har för stöd nu och vad de har för behov i framtiden.

Hur mycket vet man i dag om vilka som behöver stöd?

Vi anar att det finns ett stort mörkertal. Vi känner till att funktionsnedsatta i den här gruppen inte har sökt kontakt med kommunen trots uppenbara behov, och som därmed inte har det stöd som de har rätt till för att lindra deras problem. Vi ska också samarbeta med Sametinget och de stora samiska organisationerna för att nå ut till en större andel av den samiska befolkningen.

Upplever samerna själva att det här finns ett problem?

Samerna är inte en homogen grupp. Historiskt har de mött mycket förtryck. I min pappas generation, till exempel, har många tappat sitt språk eftersom de inte fick prata samiska i skolan. Vi vill göra vår studie från ett samiskt perspektiv, tillsammans med dem det gäller, så att de får nytta av de nya kunskaperna, och känner sig delaktiga.

Hur blev du glesbygdsläkare?

Jag har mina rötter häruppe i Tärnabyområdet, men är uppvuxen i Umeå. Gjorde grundutbildningen där, AT i Lycksele, och sen hamnade jag av en slump i Storuman. Sen dess tycker jag att det här är ett fantastiskt sätt att jobba på. Som glesbygdsläkare följer man patienten bokstavligt från vaggan till graven.

Hur ser en typisk arbetsdag ut?

Det varierar väldigt just nu. Jag jobbar kliniskt, men har också en doktorandtjänst på allmänmedicin i Umeå. Jag är studierektor för ST-läkarna i allmänmedicin i södra Lappland, och jobbar dessutom på GMC i den här samiska styrgruppen.

Vad handlar din forskning om?

Jag studerar ledtider i samband med kolorektalcancerdiagnostiken i primärvården. Undersöker huruvida tiden som går mellan första symtom och fastställd diagnos påverkas av om man bor i glesbygd eller inte, och av socioekonomiska förhållanden.

Hur är det att arbeta kliniskt i glesbygden?

Jag jobbar kliniskt i Tärnaby, på en liten hälsocentral. Där ställs man inför utmaningar hela tiden. Jobbet blir aldrig tråkigt, ibland kanske lite väl spännande. Man vet aldrig hur en dag blir, men man lär sig alltid något nytt, på det ena eller andra sättet. Man måste lita på sig själv även om man vet att man inte kan kunna allt. Men man kan alltid göra sitt bästa – och ofta räcker det väldigt långt.

Är du själv ofta ute i skog och mark?

Ja, jag jagar älg och fågel. Och jag älskar att åka skidor. I maj njuter vi av att våren är på gång och gråter lite över att snön är på väg att försvinna.

Namn: Catharina Persson Ingvarsson

Yrke: Läkare, specialist i allmänmedicin.

Ålder: 49 år

Familj: Gift, har fyra barn i familjen, 11 hundar i huset (just nu), tre katter och höns.

Bor: På en gård med utsikt över Norra Gardfjället.

Aktuell: Ingår i en grupp som fått medel för att undersöka livssituationer hos samer med funktionshinder.