Bengt W Johansson, docent i kardiologi, numera pensionär, har fått Svenska kardiologföreningens Nylinmedalj, uppkallad efter Gustav Nylin (1892–1961), en av pionjärerna inom svensk kardiologi.  

Är du glad för utmärkelsen?

– Medaljen präglades för precis 20 år sedan på initiativ av Svenska läkaresällskapet, men har legat i vintersömn sen dess, liksom mina favoriter igelkottarna. När den nu delades ut första gången föll valet på mig – och jag känner mig glad och hedrad.

Den som får Nylinmedaljen har bidragit väsentligt till utvecklingen av svensk kardiologi. Vilka var dina insatser?

– Tre insatser under min karriär har väckt uppmärksamhet. I min avhandling visade jag att man kunde minska dödligheten genom pacemakerimplantation hos patienter med vissa rubbningar i hjärtrytmen. De rönen uppmärksammades inte så mycket här hemma till att börja med, men fick internationellt genomslag, och pacemakerimplantation är i dag en rutinbehandling. Den andra insatsen var förslaget att införa långtidsmätning av EKG hos patienter med risk för hjärtrytmrubbningar. Det var viktigt att mäta EKG kontinuerligt över tid för att kunna registrera rytmrubbningarna, som ju kommer med oregelbundna mellanrum. Den tredje insatsen var att få hjärtinfarktpatienter upp ur sängen tidigare. När jag började som kardiolog fick de ligga i fem–sex veckor och inte äta själva eller röra sig under de första tio dagarna. Risken för blodpropp och inflammation var förhöjd. I samarbete med Hjärt- och lungsjukas förening här i Malmö följde vi upp patienterna efter utskrivningen med bland annat fysisk träning och kostråd, och det reducerade riskerna för följdkomplikationer. Detta blev den så kallade Malmö-modellen som sedan spred sig över hela landet.

Du nämnde att igelkottar är dina favoriter? 

– Jag har kommit med i »Guin­ness book of world records« som innehavare av det största antalet av igelkottar. Inte levande eller uppstoppade djur, utan igelkottar som föremål i olika utföranden, material och former. Den mänskliga fantasin tycks vara obegränsad när det gäller att framställa igelkottar. 

Hur blev du intresserad av detta?

– När toraxkirurgen Helge Wulff började operera på öppet hjärta i Malmö i mitten av 1950-talet insåg man att patienternas kroppstemperatur måste sänkas ordentligt för att underlätta kirurgens arbete. Lägre än till 28 grader gick det inte att gå om man inte ville riskera allvarliga rytmrubbningar hos patienten. Då kom någon på: »Varför inte ta reda på hur igelkottarna gör i vinteride när de sänker sin kroppstemperatur till bara ett par grader ovan nollpunkten?« Jag var en av dem som undersökte detta, blev intresserad och började samla. 

Får du plats med alla igelkottar?

– Ja du, det är ett bekymmer. Jag tackar för alla råd jag kan få för att lösa det problemet. 

Är du fortfarande aktiv inom kardiologin?

– Inte så mycket nu. Jag skriver en del, föreläser en del. Jag är medicinhistoriskt intresserad och är medlem i några sällskap, till exempel Skåneländs­ka gastronomiska akademien. Jag har skrivit ett par böcker om vin och hjärtvänlig mat. I slutet av 1960-talet grundade jag Societas Erinacea, Igelkottssällskapet, där villkor för medlemskap är att kandidaten håller en föreläsning som har med vintersömn att göra, och att ordet igelkott nämns minst en gång i presentationen. 

Bengt W Johansson

Yrke: docent, specialist i kardiologi, tidigare överläkare, pensionerad.

Ålder: 87 år.

Familj: Hustru Anita, två barn, tre barnbarn.

Bor: Villa i Limhamn, utanför Malmö.

Aktuell: Tilldelades Nylinmedaljen av Svenska kardiologföreningen vid Kardiovaskulära vårmötet i april 2017.