ST-läkaren i barn- och ungdomspsykiatri, Nasim Hanie Hoseini, vinnare av Natur & Kulturs Cullbergstipendium, åker till Beirut för att auskultera på en klinik med unga psykiatripatienter.

Foto: Annika Schildt

Nasim Hanie Hoseini, ST-läkare i barn- och ungdomspsykiatri, har fått Cullbergstipendiet, utdelat av bokförlaget Natur & Kultur, för en klinisk auskultation i Libanon under hösten 2017.

Varför vill du genomföra just det här projektet?

– Jag har alltid haft ett intresse för frågan om flyktingars hälsa och hela situationen som flyktingskap medför. Min familj kom själva som flyktingar till Sverige 1988, innan jag föddes, så berättelserna och känslorna har alltid funnits där för mig, trots att jag själv inte upplevt hur det är att vara flykting. I en värld där 60 miljoner människor är på flykt känns det väldigt angeläget att lära sig mer om hur vi kan hjälpa människor i den situationen – särskilt som det är barn och ungdomar som just bygger en bas för framtiden. 

Redan som läkarstudent var du engagerad i vården av ensamkommande och papperslösa? 

– Ja, jag tycker det är viktigt att göra det, för att det finns en oerhörd utsatthet hos dem som är unga och ensamma befinner sig i en ny kontext. Och så var det språkkunskaperna. Jag har iranskt påbrå och hade tidigare jobbat i ett projekt i Afghanistan. Då föll det sig naturligt att jag blev involverad i många av patienterna. 

Är du politiskt engagerad också vid sidan om läkaryrket?

– Inte för närvarande, men jag är inte rädd för att säga mina åsikter. Jag har inget pågående aktivt engagemang, men har tidigare arbetat till exempel med frågor rörande mänskliga rättigheter i Iran.

Vad hoppas du få ut av den här auskultationen på en psykiat­risk klinik i Beirut?

– Exakt hur placeringen kommer att se ut vet jag inte ännu, men jag hoppas få en inblick i hur de arbetar med ungdomspsykiatri. Det är en ny specialitet, och jag vill se hur man arbetar med dessa patienter i den kulturella kontext som finns. Jag tänker att den påverkar hur man ser på sjukdom och hur man hanterar den, hur anhöriga ser på saken och så vidare. Jag vill se hur man kan hjälpa barn som är traumatiserade när de kanske fortfarande bor i ett flyktingläger där situationen är instabil och resurserna få. Jag hoppas få med mig kunskaper som kan hjälpa mig att arbeta vidare med global hälsa, och jag tror att sjukvård av flyktingar är en viktig del i den.

Du har jobbat i Afghanistan. Vad gjorde du där?

– Jag var där hösten 2012 och jobbade i ett projekt för svenska Afghanistankommittén. Vi skulle göra en förstudie om möjligheterna att erbjuda kompetensutveckling av sjukvårdspersonal i Afghanistan. En stor del av arbetet skedde på dari, ett språk väldigt nära farsi som jag talar.

Hur blir det med språket i Beirut?

– Jag talar inte arabiska och har inte heller varit i Beirut tidigare. Det blir en ny miljö för mig, liksom ett test att bemäst­ra språkbarriärer. Min förhoppning är att kunna bo tillsammans med personer som är från Beirut – kanske andra unga läkare – för att få en inblick i samhället och  kunna lära mig mer om situationen och platsen.   

Stipendiet är på 30 000 kronor. Kommer pengarna att räcka?

– Jag tror faktiskt att jag kommer att behöva skjuta till lite själv. Var nog lite för optimistisk i mina beräkningar. 

Nasim Hanie Hoseini

Yrke: ST-läkare i barn- och ungdomspsykiatri.

Ålder: 27 år .

Familj: Gift sedan snart ett år, fyra syskon, föräldrar.

Bor: I Stockholm.

Aktuell: Har fått Cullbergstipendiet, utdelat av bokförlaget Natur & Kultur, för en klinisk auskultation i Libanon under hösten 2017.