»Det är jättebra med hygien – men kanske inte för örat«

Anders Niklasson, privatpraktiserande öron-, näs- och halsspecialist, har nyligen disputerat på »hammarfraktur«, en diagnos i örat som är vanligare än den är känd.

Varför just det här ämnet för din avhandling?

– Det började med att en man kom in på mottagningen och berättade att han hade varit i duschen och fått vatten i örat. Han försökte få bort det med fingret – som många gör, inklusive jag själv. Man sticker in fingret i örat och drar ut för att vattnet ska följa med. Men när den här mannen drog ut fingret ur sitt öra fick han plötsligt jätteont och hörde dåligt efteråt, och när det inte gick över kom han till mig. Jag kikade in i hans öra och såg en fraktur på hammarskaftet – men ingenting annat var fel, trumhinnan var hel också. Jag hade aldrig sett det där förut hos någon patient, men det verkade inte vara farligt, och saker och ting som inte är farliga kan man låta läka av sig själva, tänkte jag. Till patienten sa jag att vi skulle avvakta och träffas igen om någon månad.

Då dök det upp en patient till? 

– Bara en kort tid efter det första fallet sökte en kvinna för lindrig hörselnedsättning, och sa direkt när hon satte sig i undersökningsstolen: »Jag har en fraktur på hammarskaftet.« Förvånad frågade jag varför hon trodde just det, och det kom fram att hon hade varit på fest och pratat med en kille om hörselnedsättning, som de båda visade sig ha. Också hon hade varit i duschen och försökt få bort vatten ur örat med hjälp av fingret då det plötsligt högg till. Och killen – som var patienten jag hade undersökt tidigare – visste direkt vad problemet var och skickade henne till mig. Det var så jag fick upp ögonen för den här diagnosen, började kika runt i litteraturen, och efter ett par år hade jag fått ihop ett par artiklar som min handledare tyckte att man kunde göra en avhandling av.     

I din referenslista hittar man även Lubbe Nordström?

– Den är jag särskilt nöjd med! En fundering som min handledare godkände. Ungefär hälften av de kända fallen med den här diagnosen hittar man mellan slutet av 1800-talet och cirka mitten av 1900-talet. De drabbade är män i 20–30-årsåldern som kanske ramlat eller fått slag på örat i slagsmål med hammarfraktur som följd – plus ofta även någon annan skada samtidigt. Den andra hälften av de kända fal­len, från cirka 1980 och framåt, fördelar sig ganska jämnt mellan könen, och de skadade är oftast män och kvinnor som har badat eller varit i duschen och försökt att få ut vatten ur öronen med hjälp av fingret. Jag tittade efter när folk började duscha och bada i större utsträckning här i landet. Enligt Lubbe Nordström, som hade rest runt i Sverige på 1930-talet och samlat material till sin bok »Lort-Sverige«, började duscharna bli vanliga just vid den tiden, för att framåt 1980-talet finnas i nästan vartenda hem. Det är alltså jättebra med hygien – men kanske inte för örat …

Är hammarfraktur svår att åtgärda?

– Patienter med den här skadan bör få veta att den sannolikt inte läker av sig själv. Det smäller till och gör ont precis när det sker och sedan kvarstår en lockkänsla och en lindrig hörselnedsättning, i många fall även tinnitus. Det blir tyvärr inte bättre med tiden, och en del patienter har sanno­likt nytta av en hörapparat sedan. Som doktor behöver man inte kasta sig över dessa fall och operera dem, och patienter som ändå vill operera sig bör informeras om att en operation inte är nödvändig och potentiellt även lite farlig. Det finns i dag ingen gyllene standard för operationer av just dessa skador på hammarskaftet.