Lil Valentin belönades nyligen med den prestigefyllda utmärkelsen Ian Donald Gold Medal. Den tänker hon låsa in i kassaskåpet.

Foto: Tove Gilvad

Lil Valentin, professor, överläkare och forskare inom gynekologisk ultraljudsdiagnostik, belönades nyligen med en prestigefylld internationell utmärkelse för framstående vetenskapliga bidrag.

Vad består priset av?

– Det är en guldmedalj. Men gladast är jag nog åt äran. Detta är ju ett erkännande av att min forskning är betydelsefull. På kongressen var det väldigt många som gratulerade mig och tyckte att priset var välförtjänt men att det kom alldeles för sent, som de sa.

Vad går din forskning ut på?

– Det projekt som ligger mig varmast om hjärtat handlar om ultraljudsdiagnostik av adnexresistenser, alltså vävnadsförändringar i äggstockar och äggledare. Jag började intressera mig för det här området redan 1989 då jag läste två vetenskapliga artiklar som påstod att problemet med att med hjälp av ultraljud skilja benigna från maligna adnexresisten­ser var löst, om man kunde mäta blodflödesmotståndet i tumörkärlen. När jag följde upp det påståendet och insåg att det inte stämde, lade jag upp en studie för att ta reda på vad som var sant. Och därifrån har det sedan fortsatt.

Trodde du att dina resultat skulle bli så uppmärksammade?

– Jag tänkte väl aldrig så långt. Jag var bara nyfiken på ett problem som jag tyckte var intressant och började jobba med det. Men det är ju verkligen roligt att se att det har fått ett sådant genomslag över hela världen.

Varför blev du forskare?

– Jag började läsa medicin 1968. Men sanningen är att jag egentligen inte ville bli läkare, utan simultantolk eller arkitekt. Men det senare vann inget gehör hos mina föräldrar, och på den tiden var det ju så att föräldrarna bestämde. Jag hade väldigt höga betyg och kom in på läkarutbildningen utan problem – men egentligen började jag trivas med mitt yrkesval först när jag kom att arbeta med gynekologisk ultraljudsdia­gnostik. Det tyckte jag verkligen var roligt. Den som började med ultraljud inom obstetrik och gynekologi var just Ian Don­ald i Skottland: medaljen jag fick är uppkallad efter honom.

Vad arbetar du med just nu?

– Vi har nu oerhört mycket insamlade data som vi måste bearbeta, och vi har många internationella multicenterprojekt i gång. Det projekt som ligger mig närmast om hjärtat är IOTA-5 (International ovarian tumor analysis), en studie där vi i stället för att operera bort i princip alla ovarialförändringar låter dem som ser benigna ut vara kvar i kroppen för att studera naturalförloppet. Vi har redan publicerat en interimsanalys som beskriver vad som händer under de första två åren. Nästa steg är att beskriva vad som händer under de första fem åren. När vi har följt upp alla kvinnorna i studien i fem år kommer vi att analysera våra data med hjälp av professionella statistiker knutna till det här samarbetet. Den analysen kommer att visa hur vi bör gå vidare.

Varför blev det roligt för dig?

– Det som driver mig är nyfikenhet. Det är vansinnigt roligt att ställa frågor och sedan försöka besvara dem. Och sedan är det ju det här med bilder. Man kan bli helt fascinerad av en ultraljudsbild, den kan vara som ett konstverk. Utan att vara konstnärligt skolad på något sätt blir jag betagen.

Namn: Lil Valentin.

Yrke: Professor i obstetrisk, gynekologisk och prenatal ultraljudsdiagnostik.

Ålder: 71 år.

Bor: I Malmö. 

Aktuell: Belönades med Ian Donald Gold Medal, en internationell utmärkelse för framstående vetenskapliga bidrag inom gynekologisk och obstetrisk ultraljudsdiagno­stik. Hon tog emot priset på världskongressen i ultraljud, obstetrik och gynekologi i Berlin den 13 oktober.