Peter Stenvinkel, professor och njurmedicinare, forskar även i biomimetik, med målsättning att dra lärdomar från djurens värld och hitta nya sätt att förebygga och behandla män­niskans livsstilssjukdomar.

Biomimetik är en bred tvär­vetenskaplig forskning?

– Det är särskilt inspirerande och lärorikt att samarbeta med zoologer, veterinärer och biologer, för de har ett överflöd av kunskap som vi medicinare inte har en aning om. I många fall får vi oss riktiga aha-upplevelser. Vi kan lära oss mycket genom att studera vilda djur och använda de nya kunskaperna för eventuella nya behandlingar av kroniska livsstilssjukdomar, till exempel kronisk njursvikt och diabetes. 

Vilken forskning är aktuell nu?

– För oss njurdoktorer är det framför allt björnar som är av intresse. Det faktum att björnarna till exempel inte kissar på fem–sex månader under tiden de går i ide är ju anmärkningsvärt, liksom att de inte drabbas av de komplikationer som vi ser hos kroniskt njursjuka. Genom att studera björnars sätt att fungera kan vi också lära oss mer om hur man kan förebygga diabetes. Ju fetare björnar blir under sommaren, desto mer ökar deras insulinkänslighet, och de tycks vara skyddade från diabeteskomplikationer. Varför?

När kan forskningen få praktisk tillämpning? 

– Forskningen kring elefanter har kommit längst. Där finns redan företag inblandade i försök att hitta en ny cancerbehandling. Elefanter är nästan immuna mot cancer, vilket antas ha samband med att de har många fler varianter av tumörsuppressorgenen p53, var­av människan och andra djur bara har en variant. Det gör att elefanter har ett extra starkt försvar mot cancer. Och vad björnarna beträffar så verkar det finns något ämne i deras cirkulation som skyddar mot muskelnedbrytning. Om man kunde hitta och identifiera det ämnet skulle det kunna bli en möjlig behandling.  

Hur blev du intresserad av det här forskningsområdet?

– Jag vandrade i Yosemite National Park i Kalifornien, där en »park ranger« berättade om björnarna – till exempel att de inte kissar när de sover ide. Det hade aldrig slagit mig tidigare, jag blev jätteintresserad och skrev en översiktsartikel om björnar och njurfunktioner. På så sätt fick jag kontakt med Ole Fröbert, överläkare och professor i Örebro och engagerad i Skandinaviska brunbjörnsprojektet. Forskningen har nu utvidgats till olika djurmodeller, och vi ser hur evolutionen utvecklat knep som kan användas för att skydda organismen mot livsstilssjukdomar.  

Hur forskar du inom biomimetik i dag? 

– Skandinaviska brunbjörnprojektet, från början ett naurvårdsprojekt med syfte att undersöka björnstammen i Sverige, samlar, tack vare Ole Fröbert, även in medicinska data. Vi studerar vävnadsbiopsier och har redan en stor mängd intressanta data. Vi samarbetar multidisciplinärt i en studie av björnarnas benstruktur. Vi körde upp en datortomograf till Orsa för att kunna ta datortomografibilder på björnar under sommar och vinter. I samarbete med biokemister på KTH analyserar vi benmarkörer i björnarnas skelett. Deras ben är ju väldigt starka under vintern, trots att de är »sängliggande« under 5–6 månader. De blir inte bensköra, och det är väldigt spännande att utröna varför det är så. Vår forskning illustrerar »planetary health« – ett nytt koncept där forskning på människans sjukdomar integreras med miljö, mångfald och djurens hälsa.

Namn: Peter Stenvinkel.

Yrke: Professor, överläkare, chef på njurmedicinska enheten, Karolinska institutet.  

Ålder: 62 år.

Bor: Stockholm. 

Aktuell: Ledde nyligen ett internationellt Nobelseminarium i biomimetik på Karolinska institutet. Forskningsområdets målsättning är att hitta sätt att förebygga folksjukdomar genom att imitera lösningar som vissa arter, till exempel björnar, utvecklat naturligt för att överleva under extrema förhållanden.