I rapporten har man granskat vilka faktorer som ligger bakom de regionala skillnaderna i användningen av nya läkemedel. Utifrån en analys av introduktionen trastuzumab vid HER2-positiv bröstcancer respektive TNF-alfahämmare vid reumatoid artrit i olika regioner blir slutsatsen är att det är den kliniska praxis som läkarkåren etablerar lokalt som avgör.

– Den viktigaste förklaringen till den lokala variationen som finns i användning och införande av nya läkemedel är hur man lokalt tolkar evidensen, säger Mats Brommels, professor vid Medical Management Centrum (MMC), Karolinska Institutet och en av författarna.

Om en region medverkat i den kliniska prövningen av ett läkemedel är exempelvis läkarna mer positivt inställda vilket gör det mer sannolikt att det introduceras tidigt.

Däremot påverkar den formella kunskapsstyrningen i form av behandlingsriktlinjer i liten grad kliniskt beteende.

– Riktlinjer kodifierar i huvudsak redan existerande praxis.

Inte heller administrativa och budgetmässiga styrmodeller har någon betydelse för läkemedelsanvändningen, exempelvis ifall kostnadsansvaret är centraliserat eller decentraliserat. Även där kliniker inte har kostnadsansvar finns det kostnadsmedvetenhet, menar Mats Brommels.

– Man beaktar kostnader inom läkarkåren och prioriterar inte ett läkemedel om kostnaden inte anses försvarbar.

Det bästa sättet att åstadkomma förändringar i vårdpraxis är enligt rapporten beslutsstöd och påminnelser i kombination med kontinuerlig uppföljning och användning av IT-verktyg som underlättar patientarbetet.

Generellt sett introduceras nya läkemedel senare i Sverige än i andra västländer, och i en annan rapport har de samhällsekonomiska konsekvenserna av detta analyserats.

Slutsatsen är att det finns ett positivt samband mellan hur många nya läkemedel som introduceras mot en viss sjukdom och patienternas livslängd. Introduktionen av nya läkemedel förknippas även med färre sjukhusdagar. Sammantaget ger det en besparing i offentliga utgifter som är större än kostnaden för nya läkemedel.

Den sena introduktionen av nya läkemedel i Sverige innebär alltså enligt författarna en samhällsekonomisk förlust, och tillskrivs de reformer, bland annat det nya pris- och subventionssystemet, vars syfte varit att pressa läkemedelskostnaderna.

Läs rapporterna:

Professionen, pennan och pengarna. Regionala skillnader i användning av läkemedel

The Value of Pharmaceutical Innovation