Svensk medicinteknisk industri har en mycket stark ställning på världsmarknaden. Omkring 4 procent av världens produktion av medicintekniska produkter kommer från svenska företag. Grunden för detta är en rad innovationer som gjordes under 1900-talet, och som utvecklades i samarbete mellan ledande forskare och entreprenörer: pacemakern, strålkniven, kuvösen, permobilen och så vidare.
I dag är läget annorlunda, förklarade Anna Skjöldebrand Lefevre, vd för branschorgansationen Swedish Medtech:
– Nu fungerar samarbetet inte lika bra. Det har blivit svårare för medicintekniska företag att hitta samarbetspartner i sjukvården. Följden kan bli att de flyttar ut från Sverige.
Att samarbetet fungerar är nödvändigt eftersom medicintekniska produkter måste utvecklas i nära samarbete med vården, underströk hon:
– Läkare och sjuksköterskor ser behoven, och får hjälp av ingenjörer med att hitta lösningar.
Anna Skjöldebrand Lefevre talade vid ett seminarium om hur man ska få fram ny medicinsk teknik, i Almedalen på onsdagen. Hennes bild bekräftades av flera företrädare för företag i branschen.
Sören Johansson är affärsutvecklingschef på Elekta, ett företag som bygger på neurokirurgen Lars Leksells innovation strålkniven. I dag har Elekta cirka 3 200 anställda och verksamhet i en rad olika länder. Strålkniven utvecklades i klinisk miljö på Karolinska sjukhuset i Stockholm. På samma sätt behöver Elekta nu samarbetspartner för att utveckla nya produkter, sade Sören Johansson:
– Vad vi söker är samarbetspartner med medicinskt ledarskap. Vi har etablerat partnerskap med sjukhus i många länder, men tyvärr väldigt lite i Sverige. Det är för lite utrymme för forskning i svensk sjukvård.
Bland förslagen till åtgärder återkom flera talare till sådant som att höja statusen på vårdnära klinisk forskning, höja ambitionerna för den och skapa fler »Centers of Excellence«. Men det handlar också om att ändra attityder, sade Kaj Stenlöf, verksamhetschef för Gothia Forum, en organisation som arbetar med att hitta möjligheter till samarbeten:
– Sjukvårdspersonalen måste säga ifrån vilka behov som finns. Men då måste de också våga samarbeta med ingenjörer.