»Man ska alltid ta signaler på allvar naturligtvis, men det är klart att det upprop som man har gjort, det är en upprepning av en eländesbild som inte stämmer överens med vad svensk hälso- och sjukvård faktiskt presterar.«
Så sa socialminister Göran Hägglund i Sveriges Radio på midsommarafton, tre dagar efter att Läkaruppropet lades ut på internet av läkarna Märit Halmin och Lollo Makdessi.
– Jag kan förstå att man skulle kunna tycka att två läkare som hör av sig inte är så mycket att ta på allvar, men nu är det faktiskt en betydande del av läkarkåren som har skrivit under och då hade vi räknat med en annan reaktion. Man borde se engagemanget som något positivt, säger Lollo Makdessi.
I dag har nästan 9 000 skrivit på uppropet. Tanken är att överlämna listan personligen till socialministern.
– Vi har nyligen skickat ett brev men inte fått svar på det. Men vi känner ett ansvar inför dem som skrivit på att agera!
På Socialdepartementet bekräftar man att brevet kommit fram, men säger att ministern ännu inte tagit ställning till det.
Men det fanns också kritik mot Läkaruppropet inifrån kåren. Framför allt kom kritik mot att uppropet inte var konstruktivt eftersom det inte presenterade något alternativ till hur vården skulle styras.
– Vi har inget färdigt koncept, men vi vet att det finns andra sätt att driva sjukvård på. Nu måste vi börja blicka framåt i stället för att fastna i att beskriva läget som det är i dag.
Lollo Makdessi säger att Läkaruppropet i sig inte kan vara konstruktivt om det inte går vidare.
– Uppropet var en bra start för att få mer liv i debatten. När vi har fått med oss så här många är nästa steg att börja diskutera alternativa system. Vi kommer att ha ett öppet möte på Läkaresällskapet den 15 oktober där syftet är just att diskutera frågan om alternativ till dagens sjukvård.
Men vad kan då ett upprop i läkarkåren egentligen leda till?
– Vi tycker att många politiska partier duckar för sjukvårdsfrågan nu när det snart är val men vi tycker förstås att den är väldigt aktuell, säger Lollo Makdessi.
Och även om ingen förändring ännu är i sikte så är hon inte missmodig.
– Det kan ta tid men det hindrar inte att vi jobbar aktivt i dag!
Varför skrev du på läkaruppropet?
Nicholas Aujalay, specialist i akutsjukvård
– Det var inget kontroversiellt. Men det fanns egentligen inget förslag till lösning. Jag tänkte att det kunde bli lite massmedial effekt, att folk skulle diskutera saken. Och på så sätt har det ju lyckats! Det resultatet räcker för mig.
Nina Rose, AT-läkare
– Har man andra incitament än att ge vård utifrån behov, ekonomiska incitament, så är det inte så konstigt att man jobbar efter dem.
– Jag skrev på för att jag hoppades att ett gäng engagerade och duktiga människor skulle komma på ett nytt system att jobba efter inom vården i framtiden.
Monika König, biträdande överläkare, specialist i psykiatri och onkologi
– Under lång tid har patienter blir alltmer fragmentiserade, något som delvis har att göra med ersättningssystemet, man tar enbart hand om det som är egna klinikens uppdrag, resten ska man skyffla till någon annan. Jag hoppas på ett förnuftigare ersättningssystem som inte är uppbyggt på lösa kroppsdelar utan på en hel människa!
Mats Eliasson, professor i medicin
– Zarembas artiklar som beskrev hur New public management har eroderat svensk sjukvård sammanfattade på ett enastående sätt upplevelsen för mig och många kolleger. Uppropet var ett snabbt sätt att kanalisera och synliggöra stödet för protesterna mot de fortgående försämringarna av vårdkvalitet och arbetsmiljö.
»Vi måste visa att vi är eniga«
Lollo Makdessi, just färdig specialist i obstetrik och gynekologi, och Märit Halmin, ST-läkare i anestesi och intensivvård, gick under två år en utbildning i organisation och ledarskap, gemensam för alla ST-läkare på Danderyds sjukhus där de båda jobbar. Lollo Makdessi berättar att de uppfattar att många kolleger är kritiska till att dagens sjukvårdsystem inte fungerar tillfredsställande; detta var också ett återkommande tema under utbildningen. Men det stannade vid diskussioner.
– »Varför gör vi inget mer som kår?« tänkte vi, säger Lollo Makdessi.
Den avgörande gnistan blev diskussionen som bröt ut efter Maciej Zarembas artikelserie i Dagens Nyheter. Lollo Makdessi säger att hon och Märit Halmin kände ett ansvar att gå vidare för att diskussionen inte skulle stanna vid kaffebordet igen.
– Vi vet att läkarna tycker så här, men vi måste visa att vi är eniga och få med så många som möjligt. Vi sa att det är ett läkarupprop vi ska göra.
Lollo Makdessi säger att de försökte hitta den gemensamma nämnaren när de formulerade uppropet.
– Det finns en tendens att glida över i andra frågor som rör sjukvården, till exempel är nedskärningar ett återkommande tema. Det är inte det vi kritiserar i uppropet utan hur sjukvårdssystemet fungerar.
– Sedan fick vi otrolig respons. Över 2 000 namnunderskrifter på ett dygn. Vi blev lite förvånade. Jag tror att det finns ett otroligt stort engagemang som inte får utlopp inom kåren.
