År 1995 var bara 2 procent av de yrkesverksamma läkarna i Sverige över 65 år. Femton år senare, 2010, hade den andelen ökat till 9 procent. Det visar aktuella siffror från Socialstyrelsen. Tittar man enbart på psykiatrerna var andelen äldre år 2010 ännu lite högre, cirka 13 procent.

Även bland andra yrkesgrupper i sjukvården, som sjuksköterskor och barnmorskor, finns en trend att fler fortsätter arbeta efter 65. Men inte alls i lika stor omfattning som bland läkarna.

De flesta svenskar ser 65 år som den normala pensionsåldern, men egentligen har vi ett flexibelt system: från 61 års ålder kan man börja ta ut den allmänna pensionen, och man har rätt att arbeta kvar tills man är 67.

För att kunna finansiera systemet när befolkningen blir äldre, måste fler arbeta längre. I våras lade den statliga Pensionsåldersutredningen ett förslag, som bland annat innebär att 61-årsgränsen höjs till 62, och att alla som vill ska ha rätt att arbeta kvar tills man är 69.

Men hur många svenskar vill fortsätta arbeta efter 65? Förvånansvärt många, visar en studie som nyligen publicerats i Läkartidningen (LT nr 38/2013). I studien följer man en stor grupp män i Göteborg som är födda 1943. Strax före sin 65-årsdag fick de fylla i ett frågeformulär, som bland annat innehöll frågor om pensionen.

Det visade sig då, att så många som 42 procent planerade att fortsätta arbeta, på hel- eller deltid, efter 65 års ålder. De som ville fortsätta arbeta skilde sig på flera sätt från de andra i undersökningen; de hade till exempel högre utbildning, bättre hälsa och större inflytande över sitt arbete.

42 procent är en oväntat hög siffra. I en annan svensk studie, som gjordes sju år tidigare på personer av båda könen, var det bara 8 procent av männen och 4 procent av kvinnorna som ville fortsätta arbeta efter 65.

När det gäller just läkare finns det ingen sådan studie, och det är magert med statistik. Gunnar Sandberg vill ha en ändring på det. Han är ordförande för SÄL, Sveriges äldre läkare, som är en intresseförening inom Sveriges läkarförbund.

– Vad vi vet är att cirka en tredjedel av alla läkare som fyllt 65 är sysselsatta i någon grad. Det visar siffror från Socialstyrelsen. Men vi vet inte hur mycket de arbetar och var, inom vilka specialiteter eller om de jobbar heltid eller deltid, säger han.

– Därför vill vi ha hjälp av Läkarförbundet att undersöka detta tillsammans med oss. Först genom en inventering av vilka uppgifter som redan finns hos olika myndigheter och organisationer, och sedan genom att skicka ut en enkät. Läkarförbundet är intresserat, och nu diskuterar vi hur arbetet ska läggas upp.

Gunnar Sandberg är 72 år och har tidigare bland annat varit sjukhuschef i Kungsbacka. Förutom ordförandeskapet för SÄL arbetar han i dag drygt halvtid som överläkare vid Institutet för stressmedicin i Göteborg, ett jobb han fått efter pensionen. För honom, som är invärtesmedicinare och endokrinolog, innebar det nya arbetsuppgifter:

– Jag har lärt mig något som jag inte kunde så bra förut, säger han. Och det är en intressant och spännande verksamhet, där jag kan göra en insats för svårt sjuka människor.

På Institutet för stressmedicin tar man emot svåra fall av utmattningssyndrom och andra stressjukdomar. Det är ett arbete som passar hans ålder och erfarenhet, säger han:

– Nybesöken här är på minst en och en halv timme. Jag tycker om att skaffa mig en helhetsbild av människors förhållanden och liv, som kan spela roll för det de har råkat ut för. Då är det bra att jag har mycket erfarenhet med mig – både livserfarenhet, klinisk erfarenhet och lång erfarenhet av fackligt arbete.

Gunnar Sandberg har varit ordförande för SÄL sedan våren 2011. Han verkar för att föreningen ska bli mer aktiv i fackliga och intressepolitiska frågor, och det tycks vara en lyckosam satsning: medlemsantalet ökar och är nu uppe i cirka 2 700.

Hur skulle han vilja att pensionssystemet såg ut? Förslaget från Pensionsåldersutredningen, att man ska ha rätt att jobba kvar tills man är 69, tycker han är ett steg i rätt riktning. Men han vill gå lite längre och flytta den gränsen till 70 år.

Egentligen tycker han inte att åldersgränser överhuvudtaget är någon bra idé:

– Jag anser att det är fel att ha en kronologisk ålder, och när man når den ska man inte jobba längre. Jag vill absolut inte se någon lagstiftning, som säger att när man är över 70 eller 75 är man olämplig som läkare.

– Flexibel pensionsålder är den bästa modellen. Men det förutsätter chefer som ser när någon inte klarar ett jobb längre, och tar ett allvarligt samtal med den medarbetaren. Det kan förstås förekomma i alla åldrar, men det kanske är något vanligare när man kommer upp i åren.

Liknande resonemang gäller enligt Gunnar Sandberg för läkarlegitimationen och förskrivningsrätten. I Sverige har man kvar läkarlegitimationen livet ut, och det tycker han är bra – förutsatt att den hanteras med ansvar. Han tycker inte att äldre läkare ska jobba ensamma, utan helst arbeta i team med arbetskamrater som kan säga ifrån om något inte längre fungerar.

Något som diskuteras av och till är den så kallade fritidsförskrivningen, som gör det möjligt att även äldre läkare som slutat vara aktiva får skriva recept. Gunnar Sandberg vill slå vakt om den rätten:

– Om det gäller enkla och vanliga mediciner kan vi äldre läkare definitivt göra en insats, så att personer i vår omgivning inte omedelbart behöver gå till vårdcentralen. Ofta gäller det att förlänga en medicinering som redan finns, när det kan vara svårt att få tag på den vanliga doktorn.

– Naturligtvis är förskrivningsrätten förenad med ansvar. Men jag vill inte ha någon kronologisk åldersgräns för den heller.

Sedan han fyllde 65 har Gunnar Sandberg valt en lösning där har tar ut full pension, och samtidigt arbetar som timanställd. Ekonomiskt är det en fördelaktig lösning för honom. Men det lönar sig även för arbetsgivaren att anställa en pensionär, understryker han.

Arbetsgivaravgiften sjunker från cirka 30 procent till cirka 10 procent, men en pensionerad läkare kan ändå bli sjukskriven och få sjukpenning – från 65 års ålder dock i max 180 dagar (Uppdaterat 2013-10-23). En del av de pengar arbetsgivaren sparar in borde i stället satsas på fortbildning, som är ett eftersatt område, säger Gunnar Sandberg:

– I dag är det nödvändigt för läkare att uppdatera sina kunskaper ofta. En timanställd äldre läkare har ofta inte så lätt att få tillgång till fortbildning, och att få den betald. Det måste finnas möjlighet till fortbildning utan orimliga kostnader.