Kirurgen Johan von Schreeb flög till Filippinerna för en dryg vecka sedan med Läkare utan gränser. Tillsammans med några kollegor från organisationen befinner han sig på ön Samar, som var den första som drabbades av den kraftfulla tyfonen.
Trots att han är van vid att arbeta i spåren efter allvarliga katastrofer, beskriver han förödelsen som bland det värsta han sett. Han uppskattar att cirka 95 procent av bebyggelsen på Samar är jämnad med marken och beskriver det som om en »fem mil bred ångvält har kört in över området«.
– Det här är nästan värre än Haiti och Kashmir. Det har varit en sådan enorm kraft i vindarna. Alla träd är uppryckta med rötterna och det är bara några få nybyggda hus som står kvar. Fiskebåtarna är det bara spillror kvar av, säger han.

Eftersom befolkningen blev förvarnad hann många ta sig till en säkrare plats. Samtidigt höll inte ens alla evakueringscentren för Haiyans kraft. Flera hundra personer dog eller skadades när några av dem kollapsade, enligt von Schreeb.  

Provinsens sjukhus är totalförstört. Johan von Schreeb beskriver krossade operationslampor som ligger hundra meter från operationssalarna. Sjukhuset hade ett 50-tal sängplatser, mödravårds- och tandläkarmottagning. Ingenting finns kvar. Kvinnor tvingas föda i fallfärdiga ruckel eller under en presenning. För Läkare utan gränser blir den främsta uppgiften att stötta de lokala läkarna i Samar och försöka bygga upp den primära sjukvården igen.

– Det finns väldigt kompetenta filippinska doktorer här, även om de förstås är rätt slutkörda. Vår uppgift är inte att gå in och ta över, utan att stötta dem. Filippinerna är ett välfungerande land jämfört med till exempel Haiti, där det inte alls fanns någon fungerande sjukvård innan jordbävningen.

Vad kan ni göra för att stötta dem?

– Se till att det finns material och läkemedel och avlösa dem när de behöver vila. Vi ska också försöka återetablera sjukhuset. Vi håller på att sätta upp ett fältsjukhus bredvid det raserade sjukhuset, där vi ska försöka se till att man kan få vårdplatser. Nu finns ingen möjlighet att lägga in barn med feber eller ta hand om kvinnor som ska föda.

Tusentals människor bor i tillfälliga uppsamlingsläger. Många är rädda för att en ny våg ska slå in och håller sig borta från kusten. Läkare utan gränser försöker se till att de basala hygienbehoven i lägren fungerar och att det finns vatten. Men att få in ny utrustning är knepigt. Landningsbanorna tål inte tunga flygplan och det tar tre dagar med båt från storstaden Cebu. Bristen på drivmedel, mat och vatten är skriande. Johan von Schreeb berättar att han sett 300 personer som stod i kö en hel dag i hopp om att få del av tre liter bensin.
–  Jag har aldrig varit på ett ställe där det inte finns någon marknad, men här finns verkligen ingenting som är till salu. Det går inte ens att köpa lite vatten.

Han stannar på Samar under den närmaste veckorna, men kommer även att åka runt med mobila kliniker till mindre byar tillsammans med filippinska läkare.
– Eftersom det inte finns drivmedel så kan inte patienterna ta sig hit.