I februari kom Statens medicinsk-etiska råd (SMER) med rapporten »Assisterad befruktning – etiska aspekter«. Det mest uppmärksammade avsnittet handlade om surrogatmoderskap. En majoritet i SMER anser att altruistiskt surrogatmoderskap – under särskilda förutsättningar – kan vara etiskt godtagbart. Rådet var alltså inte enigt och debatten som blossade upp utifrån rapporten visade på frågans komplexitet, framförallt etiskt och juridiskt men i viss mån även medicinskt och psykologiskt.

Ingemar Engström, professor i barn- och ungdomspsykiatri, ordförande i Läkaresällskapets delegation för medicinsk etisk samt medlem i SMER, modererade en debatt om saken under riksstämmans sista dag. Han uppmanade debattörerna att verkligen ta ut svängarna i sin argumentation och sa att han hoppades kunna bära med sig de olika sidornas åsikter till sitt expertuppdrag i den statliga utredning om utökade möjligheter för ofrivilligt barnlösa att kunna bli föräldrar som nu pågår.

Läkaren och riksdagsledamoten Barbro Westerholm (FP), som också deltog i en referensgrupp inför SMER:s rapport, förespråkar altruistiskt surrogatmoderskap.

– Människor måste få välja hur de vill leva sina liv så länge det inte leder till skada.

Hon menade bland annat att det är viktigt att reglera surrogatmoderskap, eller värdmoderskap som hon hellre vill benämna det, också för att det redan existerar och att barnen måste ges samma rättigheter och omfattas av samma skyddslagstiftning som andra barn.

– Sverige har redan cirka 100 barn som är födda via värdmoderskap i andra länder. Hur många som kommit till med svenskt värdmoderskap vet vi inte, men det här har alltid funnits.

Gynekologen Kerstin Nilsson, Universitetssjukhuset Örebro, var av motsatt uppfattning. Hon ville lyfta fram surrogatmammans perspektiv.

– Det finns risker med varje graviditet och förlossning.

Hon påpekade också att det finns en betydande okunskap, inte minst om de psykologiska konsekvenser som surrogatmoderskap kan föra med sig för samtliga inblandade. Bland de villkor som SMER listar som nödvändiga förutsättningar finns bland annat att surrogatmodern bör ha genomgått graviditet tidigare och ha egna barn.

– Men hur upplever barnen i surrogatmoderns familj situationen att mamma bär ett barn som sedan lämnas iväg? »Kan jag också lämnas bort till någon annan?«

I SMER:s villkor står också att det ska föreligga en nära relation mellan surrogatmodern och de potentiella föräldrarna.

– Det finns alldeles för lite vetenskap för att veta att det skulle vara en fördel, sa Kerstin Nilsson.

Barnpsykiatern Kajsa Åberg som satt i auditoriet saknade ett långtidsperspektiv:

– Vi vet inte vad sin händer om 30 år. Och vad händer till exempel om två systrar [där den ena burit den andras barn] blir oense om barnuppfostran.

I auditoriet satt också Kristina Ljungros, ordförande i RFSU som är »försiktigt positivt« till surrogatmoderskap. Men RFSU tror inte heller att kravet att parterna ska vara närstående är en god idé.

– Tvärtom kanske det är bättre om de inte har någon koppling till varandra, sa Kristina Ljungros.

Likaså skriver SMER att en omsorgsfull lämplighetsprövning av båda parter ska göras inför ett surrogatmoderskap, bland annat för att utesluta att påtryckningar eller ekonomiska motiv ligger bakom.

Kerstin Nilsson frågade sig vad som egentligen ska bedömas som lämpligt då kunskapen om konsekvenserna är så liten, dessutom kommenterade hon att påtryckningar kan vara betydligt mer subtila än ekonomiska. Hon var också tveksam till hur någon ska kunna ge ett informerat samtycke i en fråga där vi vet så lite.

Lottie Helström, gynekolog på Södersjukhuset i Stockholm, var också inbjuden att debattera. Hon är för surrogatmoderskap.

– Mitt huvudargument är att kvinnor i Sverige och världen är begåvade nog att fatta välövervägda beslut om sin reproduktion.

Hon jämförde med den svenska abortlagstiftningen från 1975 som hon menade är en föregångare i etiskt försvar för kvinnans/patientens rätt till sin egen kropp.

– Kvinnors underordning i världen är inte ett skäl att begränsa hennes reproduktiva val.

Flera i publiken ifrågasatte tanken på surrogatmoderskap utifrån argumentationen att barn inte är någon rättighet för vuxna. Dessutom undrade flera hur regleringen skulle kunna se ut kring den gravida surrogatmodern: Vilka krav kan de presumtiva föräldrarna ställa på hennes leverne? Vad händer om de presumtiva föräldrarna när allt kommer omkring inte vill ha barnet? Eller om surrogatmamman vill behålla barnet hon burit, eller vill avbryta graviditeten?

Lottie Helström ansåg att en positiv effekt av surrogatmoderskap är att föräldrarna kan knyta an till sitt barn tidigt efter förlossningen, något som oftast inte är möjligt vid adoptioner. Flera pekade på ännu tidigare känslomässiga bindning som ofta uppstår mellan mor och barn redan i moderlivet och ställde frågan vad det betyder för modern att sedan klippa de banden. En deltagare i auditoriet vittnade gripande om sina egna graviditeter och förlossningar och hennes känslomässiga band till ett barn som inte längre lever.

Gisela Dahlquist, barnläkare och seniorprofessor, Umeå universitet, var den fjärde inbjudna debattören. I somras skrev hon en debattartikel i Läkartidningen (LT nr 25-26/20013) om surrogatmoderskap tillsammans med sin kollega Staffan Jansson, Örebro universitet. Då som nu ville Gisela Dahlquist lyfta fram barnperspektivet.

– Kunskapen om riskerna för barnets psykiska hälsa är väldigt begränsade.

Hon menade att om surrogatmoderskap ska introduceras som en legal metod i Sverige måste samma krav ställas som på andra nya medicinska metoder och behandlingar.

– Forskning måste föreligga innan man tillåter metoder.

Barbro Westerholm höll med om att det förstås vore det bästa om man kunde vänta på vetenskapen.

– Men jorden snurrar och under tiden fattar människor sina egna beslut och söker hjälp på andra håll, sa hon.

Kerstin Nilsson menade att det finns frågor där vi inte kan få evidens.

– Då får vi stanna där vi är. Våra ställningstaganden måste grundas på var vi vet i dag!

Mia Fahlén, Kvinnliga läkares förening, som satt i auditoriet tyckte att tanken på att reglera surrogatmoderskap öppnar för ett synsätt som reducerar gravida kvinnor till behållare, ett resonemang hon tidigare har fört på Svenska Dagbladets debattplats Brännpunkt.

– Vi är något mer än behållare, vi är något betydelsefullt och det ska räknas