Framstående politiska ledare som Winston Churchill och Abraham Lincoln anses ha haft bipolär sjukdom. Men betyder det att bipolär sjukdom är vanligare hos ledare än hos andra? I den nya avhandlingen undersöker Simon Kyaga, överläkare i psykiatri i Stockholm, denna fråga genom en stor registerstudie.
I studien ingick knappt 70 000 personer med bipolär sjukdom och samtliga syskon till dem. Varje person matchades med upp till tio kontrollpersoner ur normalbefolkningen. I Värnpliktsregistret finns uppgifter om ledarskapsförmåga vid mönstringen, och dessa samkördes med bland annat uppgifter om yrke från andra offentliga register.
Resultatet: Personer med bipolär sjukdom – utan annan psykiatrisk sjuklighet – hade vid mönstringen oftare än andra påtagliga ledaregenskaper. Detsamma gällde deras syskon, fast i något lägre grad.
Ser man vad som hänt senare i livet är bilden en annan. Då återfinns personer med bipolär sjukdom inte så ofta i ledarskapsyrken. Deras friska syskon är däremot starkt överrepresenterade inom chefsyrken – i synnerhet som politiska beslutsfattare.
I en annan studie i avhandlingen visar Simon Kyaga, att personer med bipolär sjukdom är överrepresenterade i kreativa yrken, både konstnärliga och vetenskapliga. Även syskon till personer med bipolär sjukdom, eller schizofreni, har oftare än andra kreativa yrken.
