NPM, New public management, är en epok som nästan är över. Det anser ekonomen Hans Winberg, generalsekreterare för tankesmedjan Global Health Care. Det märks på debatten det senaste året, säger han:

– Trots att reaktionerna mot NPM är så starka, är det nästan ingen som vågar ta begreppet i försvar. Alla förstår problemen med styrmetoderna. Men vi har otillräckliga kunskaper för att beskriva vart vi ska.

I debatten presenteras olika vårdmodeller som tänkbara alternativ till NPM, till exempel personcentrerad vård som bedrivs på försök vid två vårdavdelningar i Göteborg (se LT nr 3–4/2014). Men en svårighet för sådana modeller är att de gäller piloter på verksamhetsnivån, till exempel en avdelning eller en klinik, säger Hans Winberg.

– För att det ska fungera på bredden måste man också ändra förutsättningarna omkring försöksverksamheten: ersättningsmodell, styrsy­stem, vårdprogram och så vidare. Stoppar man bara in den i den befintliga vården kommer försöksverksamheten att dö.

Statsvetaren Anders Ivarsson Westerberg, föreståndare för Förvaltningsakademien, Södertörns högskola, tror där­emot inte att NPM är på väg ut. Inom forskningen har man visserligen börjat tala om »bortom NPM«, men i hela den offentliga verksamheten är NPM etablerat, säger han:

– På statlig nivå har man visserligen börjat backa lite och tona ner mätandet. Men i kommuner och landsting är det tvärtom. Där har man de senaste åren gått ett steg längre, vilket gör att NPM:s negativa bieffekter blivit tydligare.

Även statsvetaren Shirin Ahlbäck Öberg pekar på klyftan mellan forskning och praktik:

– I den akademiska litteraturen är NPM sedan länge dött, fastslår hon. Men de institutioner vi har omkring oss är uppbyggda på NPM. Ska man jobba med administ­ration inom landstinget, till exempel, så blir man impregnerad med NPM-tänkande.

Konkret visar sig detta bland annat i ett övermått av granskning, kontroll och krav på återrapportering, påpekar hon. Meningen var att säkerställa effektivitet i offentlig verksamhet. Men granskandet har växt så mycket att det i stället leder till ineffektivitet.

Granskningssystemet innebär ett totalt misstroende mot professionerna, som exempelvis läkare och lärare. Och det var inte oavsiktligt, säger hon:

– Det fanns en tydlig kritik mot hur svårstyrda lärarna var, och hur svårstyrd vården var. I så måtto har man lyckats. Man har tämjt professionerna.

Shirin Ahlbäck Öberg tror inte att NPM kan avskaffas helt. Men det går att nyansera, prioritera och backa från en hel del, anser hon:

– Jag skulle vilja att politikerna tar en övergripande diskussion om detta och an­ger färdriktningen. Sedan måste de konkreta lösningarna utformas lokalt.

Hans Winberg tycker inte man ska leta efter en enda modell för att ersätta NPM. Det krävs olika tänkande och modeller i olika situationer. Men NPM-verktygen  drar åt fel håll, säger han:

– I NPM finns en övertro på ekonomiska styrmedel. Men incitament behöver inte vara pengar i lönekuvertet, anser jag. Det kan vara strukturer på avdelningen som gör att man vill göra rätt runt varje patient, eller att du blir uppskattad för att du hjälpte patienten, för att du fick ett bra kliniskt resultat.

– För mig kan ett bra incitament vara att man bygger in professionella drivkrafter. Det är dags för professionernas återkomst.