Som Läkartidningen tidigare berättat missar landstingen grovt SKL:s mål om en halvering av hyrläkarkostnaderna totalt till 2014 (se LT 16–17/2014).

Uppgifter från de enskilda landstingen som Läkartidningen begärt ut visar att tre landsting låg i topp 2013 när det gäller hyrläkarkostnader per capita: Norrbotten, Västernorrland och Gävleborg (se tabell). Av dem utmärker sig Västernorrland som det landsting där kostnaderna ökar snabbast. Mellan 2011 och 2013 steg kostnaderna med 36 procent till drygt 165 miljoner kronor.

– Med så stora volymer av hyrläkare kan man faktiskt tala om två parallella organisationer inom delar av vården: en med fast anställd personal som tvingas bråka om hundralappar i lönepåslag och en annan del med synnerligen goda ekonomiska villkor. Det är klart att det riskerar att skapa konflikter, säger Jonas Wallvik, ordförande i Medelpads läkarförening.

– Jag är säker på att den summan går att reducera genom riktade åtgärder. Men då krävs en sammanhållen personalpolitik med fler AT-tjänster och utbildningssatsningar för blivande specialister, säger Bo-Göran Widman, ordförande i Ångermanlands läkarförening.

Jonas Wallvik påpekar att läkarföreningarna i en rad år försökt få arbetsgivaren att tänka i nya banor. En del av de åtgärder som genomförts har haft sin grund i fackliga förslag.

– Det färskaste exemplet är kanske att Landstinget Västernorrland per automatik minskar arbetstiden med bibehållen lön för läkare som vill fortsätta arbeta efter att ha nått pensionsålder.

Jonas Wallvik uppmanar landstingsledningen att ägna mer tid åt de drivkrafter som gör att många väljer att bli hyrläkare.

– Min erfarenhet är att pengarna har mindre betydelse än vad man kan tro. Att äga sin egen tid upplever jag däremot som en stark drivkraft. Här behöver arbetsgivaren vara mer flexibel och stimulera att de fast anställda blir fler genom att erbjuda bättre lösningar för hur man vill arbeta.

Bo-Göran Widman menar också att det behöver bli enklare för läkare i olika faser av karriären att välja arbetstid.

– Samtidigt behöver landstinget koncentrera sig på enheter som har få fasta läkare genom att höja grundlönen. Här ser jag möjligheter att omdisponera lönemedel från hyrläkare till fast anställda. Man får inte heller glömma att fast anställda betalar skatt i hemlänet och att en tredjedel av lönen stannar här.

Diskussioner pågår också mellan läkarföreningarna i de fyra nordligaste landstingen om att gemensamt agera i hyrläkarfrågan.

– Men vi behöver jobba vidare med det innan vi kan presentera någonting konkret. Det finns lite olika problembilder i Norrland, beroende på om det är större orter eller glesbefolkade områden, vilket påverkar hur man bäst kan agera på olika ställen, säger Jonas Wallvik.

 

Läs även:

Markus Kallioinen, primärvårdsdirektör i Västernorrland: »Det är lätt att säga att man ska halvera«