29 läkare kandiderar till riksdagen 

(Namn, riksdagsvalkrets och plats på valsedeln)

Centerpartiet: Anders W Jonsson, Gävleborgs län (1), Emilie Walfridsson, Jönköpings län (23), Åsa Haglund Rosenborg, Kalmar län (27), Sven Svederberg, Skåne läns västra (9). 

Folkpartiet: Hans Ivar Påhlsson, Gotlands län (12), Mikael Romanus, Göteborgs kommun (12), Sven-Olov Lindahl, Jönköpings län (20), Lasse Karlsson, Kalmar län (26), Barbro Westerholm, Stockholms stad och län (5), Göran Nilsson, Västmanlands län (8).

Kristdemokraterna: Inge Bäckström, Gotlands län (8), Kerstin Lahi, Kalmar län (7), Agneta Lindskog, Skåne läns södra (16), Carl-Axel Johansson, Skåne läns södra (26), Sara Degerman Carlsson, Västra Götalands län södra (1), Hlödur Bjarnason, Örebro (25), Patrick Vigren, Östergötlands län (10), Martin Holmbom, Östergötlands län (31).

Moderaterna: Folke Solheim, Jönköpings län (8), Anders Olin, Skåne läns södra (24), Marie-Louise Ekholm, Uppsala län (20), Jesper Björnehall, Västerbotten (25), Finn Bengtsson, Östergötlands län (2).

Miljöpartiet de gröna: Ulf Flodin, Östergötlands län, (10).

Socialdemokraterna: Sven Britton, Stockholms kommun (21).

Vänsterpartiet: Saima Jönsson Fahoum, Skåne läns södra (1), Elisabet Finné, Västernorrlands län (5), Thomas Lundberg, Västernorrlands län (8), Kenneth Challis, VVästernorrlands län (18).

Uppgifter om kandidater kommer från Valmyndighetens webbplats. En del valsedlar anger inte kandidaternas yrken, vilket innebär att det kan finns ännu fler läkare.

Barbro Westerholm (FP)

Vill bevaka att frågorna om könsbyte och insemination för ensamstående får ett bra avslut 

Mandatperioden som går mot sitt slut har varit något av en skördetid för Barbro Westerholm, Folkpartiet. Nu har riksdagens »grand old lady« siktet inställt på fyra nya riksdagsår.

Redan 1988 gjorde hon debut som riksdagsledamot. Barbro Westerholm, 81, kan vittna om att envishet ger resultat i politiken.

– Mitt arbete för ensamståendes rätt till insemination har lett till ett positivt riksdagsbeslut. Det tog 20 år från att jag skrev min första motion i ämnet.

– Även andra frågor som jag drivit – åldersdiskrimineringslagen och en nationell strategi för »årsrika« männi­skor som utsätts för våld i nära relationer – har jag nu kommit i mål med efter mer än tio års politiskt arbete.

Barbro Westerholm är professor emeritus och nummer fem på Folkpartiets gemensamma riksdagslista för Stockholms valkretsar (län och kommun). Hon har enbart statsråd före sig på listan.

Med nuvarande sex mandat för Folkpartiet i Stockholm har hon goda chanser att bli återvald.

Varför kandiderar du?

– För att jag blev ombedd att delta i provvalet. Jag har levt så många år att jag inte längre ber om uppdrag. Det är svårt att själv bedöma när man börjar sacka efter.

– Låt andra komma med uppdrag som pensionär, lärde mig en tysk professor i farmakologi. Han hade full sysselsättning till han blev 87 då han fick sätta stopp för att åka jorden runt med sin fru.

Barbro Westerholm vill fortsätta i riksdagen för att bevaka att ett par frågor som hon drivit får ett bra avslut.

– Det gäller skrivningarna i kommande lagtexter för könsbyte och insemination för ensamstående. Det går inte att slappna av bara för att riksdagen fattat beslut.

Barbro Westerholm använder begreppet »årsrik« hellre än »äldre« för att markera den erfarenhet som pensionärer har. Hon vill kommande år fästa särskild uppmärksamhet kring att så hög andel kvinnliga pensionärer har knapp ekonomi.

– Runt 140 000 kvinnliga pensionärer har en pension eller inkomst som ligger under EU:s fattigdomsgräns. Det kräver åtgärder för att både underlätta att jobba vidare som pensionär och att se över kostnaderna för trygghetsboenden.

Inom hälso- och sjukvården nämner Barbro Westerholm ett flertal frågor som hon vill lyfta fram.

– Jag vill sprida erfarenheterna från Skåne med särskilda äldrevårdscentraler och från norra Sverige med att använda ny teknik inom glesbygdsmedicin. Jag kommer också att verka för att geriatrik och klinisk farmakologi ges ökad tyngd i läkarutbildningen och tänker gneta vidare för att uppmärksamma problematiken kring sällsynta diagnoser.

Finns det något samarbete mellan läkarkollegor i riksdagen?

– Ja, det tycker jag man kan säga. Riksdagens traditioner gör det visserligen svårt att skriva gemensamma motioner över partigränserna, men det går att samarbeta på and­ra sätt. Nu senast har jag, Finn Bengtsson och Sven Britton exempelvis arbetat tillsammans för att lyfta fram ME (myalgisk encefalomyelit) som en diagnos som får alldeles för liten uppmärksamhet

Sven Britton (S)

»Det finns ett sug bland äldre S-väljare att ha en egen kandidat«

Ett halvår som vikarierande riksdagsledamot gav mer­smak. Sven Britton, 76, professor i infektionssjukdomar, vill gärna bli invald för en hel mandatperiod men har små chanser från plats 21 på Socialdemokraternas valsedel för Stockholms kommun.

– Det är väl priset jag får betala för att jag driver egna frågor. Förra valet var jag betydligt högre upp så 21 är en rejäl nedflyttning, säger Sven Britton utan att låta alltför nedstämd.

Vad har du fått för förklaring från partiet?

– Bosse Ringholm, som lett valberedningen i Stockholm, säger att Socialdemokraterna inte lyckats fullt ut med att lyfta fram kandidater från alla grupper. Det blev ingen riktig plats över för äldre kandidater när man prioriterat yngre och personer med utomnordisk bakgrund. Fast jag tvivlar lite på den motiveringen.

Sven Britton tror att nedflyttningen snarare hänger ihop med två kontroversiella frågor: hans engagemang för »Ship to Gaza« under riksdagsperioden, andra halvåret 2012, och att han varit kritisk mot gällande pensionsförmåner för riksdagsledamöter.

Varför kandiderar du?

– Det var en intressant period när jag fick hoppa in som riksdagsersättare. Den politiska diskussionen höll högre klass än jag förväntade mig. Riksdagen är en fantastiskt bra arbetsplats där man kan driva frågor och får en förstklassig service av tjänstemännen. Så att bli invald igen skulle verkligen vara hedrande.

Bristerna inom psykiatrin var den fråga som Sven Britton särskilt lyfte fram under sitt halvår i riksdagen.

– Det är en fråga som jag gärna fortsätter att driva nationellt. Jag ser ett tydligt samband mellan brister i lokaler och personalresurser och att det är svårt att få läkare och sjuksköterskor att stanna kvar inom psykiatrin.

Kommer du att försöka kryssa dig in i riksdagen?

– Kanske. Jag har inte bestämt mig, men det är en kittlande tanke. Jag tror att det finns ett sug bland äldre S-väljare i Stockholm att ha en egen kandidat.

Hur förklarar du att du återigen är ensam läkare som kandiderar för ett så stort parti som Socialdemokraterna?

– Jag tror att det kan hänga ihop med det tidsperspektiv man har inom politiken. Alla vet ju att jag tillhör vänsterfalangen inom partiet, men jag vill se resultat i riktning mot demokratisk socialism under min livstid, och har därför engagerat mig i det stora vänsterpartiet i svensk politik. Att yngre, radikala läkarkollegor däremot väljer Vänsterpartiet har jag stor förståelse för.

 

Saima Jönsson Fahoum (V)

Värna medicinska prioriteringar en hjärtefråga

Ett bra valresultat för Väns­terpartiet, och Saima Jönsson Fahoum, distriktsläkare från Lund, kan bli invald till riksdagen. Hon vill att staten och landstingen gemensamt ser över styrningen av hälso- och sjukvården.

– Det är en hjärtefråga för mig att hejda utvecklingen mot att ekonomiska styrmodeller tränger undan medicins­ka prioriteringar. Det gäller inte minst New public management, säger Saima Jönsson Fahoum.

– Våra landsting och regioner klarar inte själva att jobba med de här frågorna på ett bra sätt. Det gäller också and­ra områden som försvårar för professionerna – exempelvis illa fungerade IT-system. Nu finns det ju en nationell samordnare, Göran Stiernstedt, som börjat titta på de här frågorna, men det skadar inte att sätta mer tryck så att det verkligen händer saker.

Saima Jönsson Fahoum är 71 år och förstanamn för Väns­terpartiet i Skåne läns södra riksdagsvalkrets. Partiet saknar för närvarande mandat i valkretsen, men en valframgång skulle ge goda chanser till ett mandat.

– Kanske 8 procent räcker för att jag ska komma in. Jag bedömer chanserna som rätt goda, men det finns en del osäkerhetsfaktorer också, som hur stödet blir för Feministiskt initiativ, säger Saima Jönsson Fahoum.

– Gudrun Schyman känner jag en del från den tid hon var ordförande för Vänsterpartiet. Jag hade en hel del diskussioner med henne om att driva hälso- och sjukvårdsfrågor tydligare, men det var ett ämne som Gudrun inte var särskilt intresserad av …

Varför kandiderar du?

– Jag har varit aktiv som politiker i ungefär 20 år och det känns som en naturlig fortsättning på mitt engagemang inom regionpolitiken i Skåne, där jag är ledamot av fullmäktige.

Förutom vårdfrågor har Saima Jönsson Fahoum även ett stort intresse för internationell politik. I tolv år, fram till 1982, var hon läkare i ett läger i Libanon för palestinska flyktingar.

– Politiskt aktiv blev jag efter att som chef ha blivit kritiserad av överordnade för att ha värnat personalens och patienternas intressen när stora sparbeting gick ut över kvaliteten på vården.

De senaste åren har hon arbetat som distriktsläkare på en vårdcentral i Hässleholm.

– Jag jobbar där tre dagar i veckan. Vi får se om jag gör mina sista arbetsdagar som läkare nu i juni. Efter semestern ska jobba heltid med valrörelsen och förhoppningsvis blir jag invald till riksdagen efter det, säger Saima Jönsson Fahoum.  

Ulf Flodin (MP)

Vill stärka företagshälsovården med hjälp av statliga medel

Stärk företagshälsovården med statliga medel och se sambandet mellan stressen i arbetslivet och att den psykiska ohälsan ökar. Det är två frågor som Ulf Flodin, Miljöpartiet, vill föra fram i rikspolitiken.

Men att bli invald till riksdagen från plats tio på partiets riksdagslista i Östergötland ser han som utsiktslöst.

– Jag har inga planer på någon krysskampanj, men ska försöka bidra till att Miljöpartiet i länet kan öka till två mandat, säger Ulf Flodin, 68 år, som är överläkare i arbets- och miljömedicin vid Universitetssjukhuset i Linköping.

Varför kandiderar du?

– En anledning är att Miljöpartiet har bra kandidater i toppen av vår riksdagslista och jag vill gärna stödja dem. Och genom att vara kandidat får jag en extra tyngd i mina debattartiklar. 

Att Miljöpartiet inte har någon läkare som riksdagskandidat på valbar plats tror han mest är en slump.

– Det kan slå åt andra hållet också. Under en mandatperiod i landstingsfullmäktige här i Östergötland var tre av fyra i vår grupp läkare, säger Ulf Flodin.

Han har lång bakgrund som aktiv i kommun- och landstingspolitik – trots att det egentligen är de stora, globala frågorna som han är mest intresserad av.

– Jag anser att nyckeln till ett mer ekologiskt samhälle med minskad konsumtion går via ökad ekonomisk jämlikhet – både inom länderna och i ett globalt perspektiv, säger Ulf Flodin.

– Det kräver högre energiskatter och att höginkomsttagare får betala mer i skatt – inte minst för att skapa möjligheter att bygga ut offentlig sektor.

Romansen på riksnivå mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna förhåller sig Ulf Flodin mer avvaktande till.

Han är osäker på om Socialdemokraterna klarar att göra avsteg från sin traditionella tillväxtpolitik och tror att eventuella regeringsförhandlingar kan bli besvärliga.

För egen del lever han i linje med sitt partis politiska budskap. Redan på 80-talet – som småbarnsförälder – gick han ner till 30 timmars arbetstid.

– Det har varit ett bra sätt att orka med saker vid sidan av jobbet som familj och mitt politiska engagemang. Arbetstidsfrågorna tycker jag att Läkarförbundet kunde driva hårdare. Använd gärna Östergötland som exempel. Här har många distriktsläkare gått ner till 75 procents arbetstid för att jobbet kräver så mycket.

Om du ändå blir vald – vilka frågor skulle du driva?

– Jag har upplevt en nedmontering av företagshälsovården de senaste 20 åren, och det behöver åtgärdas. Förslagsvis med statlig finansiering och att företagshälsovården blir en specialitet, som ingår i landstingets verksamhet.

– I mitt jobb har jag också sett hur den psykiska ohälsan på arbetsplatserna ökat kraftigt under senare år. Ofta är det stressade chefer i offentlig sektor som mobbar anställda. Mer resurser till den offentliga sektorn kan minska det problemet, säger Ulf Flodin.

 

Finn Bengtsson (M)

Vill »gifta ihop« kostnader för sjukvård och sjukförsäkring

Hitta ett sätt att »gifta ihop« kostnaderna för sjukförsäkring och sjukvård. På så sätt bör samhället bli bättre på att förebygga ohälsa. Finn Bengtsson, riksdagsledamot för Moderaterna, vill ta sig an en tung fråga i riksdagen.

– Jag känner mig mycket nöjd med det vi åstadkommit hittills för att reformera sjukförsäkringen, som för inte så länge sedan höll på att ruinera våra statsfinanser.

– Men vi behöver gå vidare och åtgärda det strukturella problem som finns i form av att det saknas koppling mellan sjukvårdshuvudmännens och statens utgifter för sjukförsäkringen, säger Finn Bengtsson, som är professor i klinisk farmakologi vid Hälsouniversitetet i Linköping och riksdagsledamot sedan 2006.

Han tror att ett tydligare samband mellan försäkring och sjukvård kommer att leda till ökade resurser för att förebygga ohälsa.

– Inte minst gäller det psykisk ohälsa. Det blir nästan lite patetiskt att tala om psykiatrimiljarden som en rejäl satsning när vården omsluter flera hundra miljarder kronor per år och psykisk ohälsa står för en betydande andel av den summan.

Finn Bengtsson är andranamn på Moderaternas riksdagslista i Östergötland. Under riksdagsåren har han först varit ledamot av socialutskottet och sedan av social­försäkringsutskottet.

Varför kandiderar du?

– Jag erkänner gärna att jag tvekade i höstas. Vårt yrke är färskvara och det var lockande att gå tillbaka till min kliniska forskning inom psykiatrin. Men jag känner att jag har en del ogjort i riksdagsarbetet och har fått mitt partis förtroende att driva socialförsäkringsfrågor.

Han är ledamot i den parlamentariska socialförsäkringsutredning som blir färdig i början av nästa år. 

– Det kanske framstår offentligt som att det är stor oenighet mellan höger och väns­ter i socialförsäkringsfrågor. Men det stämmer inte helt. I sammanträdesrummen upplever jag att vi kan komma överens och mejsla fram gemensamma lösningar.

– En stor del av de förändringarna i sjukförsäkringen har faktiskt också sin grund i de förslag som den förra socialdemokratiska regeringens utredare, Anna Hedborg, lade fram.

Ett annat område som engagerat Finn Bengtsson är att skapa ordning i regelverket kring alternativa behandlingsinsatser med tillsyn av IVO, Inspektionen för vård och omsorg.

– Jag vill att vi blir mer inkluderande för alternativa metoder så länge det sker inom ramen för legitimerade vårdyrken. Samtidigt finns luckor i lagstiftning som för mig är obegripliga. Kvacksal­veribestämmelserna, som numera ingår i patientsäkerhetslagen, omfattar inte psykiatrin, och det öppnar tyvärr för allehanda kvackare. 

 

Anders W Jonsson (C)

Vill fortsätta att luckra upp landstingsgränserna

 Den nya patientlagen river landstingsgränserna i ett patientperspektiv inom öppenvården. Under kommande mandatperiod vill Anders W Jonsson gå vidare och ge motsvarande rättigheter till patienter inom slutenvården.

– Jag är stolt över att vi nu i dagarna går till riksdagsbeslut, med stöd även från Socialdemokraterna, om en ny patientlag, säger Anders W Jonsson, 53-årig barnläkare från Hedesunda i Gävleborgs län.

Han har gjort snabb karriär inom Centerpartiet och har tunga uppdrag som ordförande i riksdagens socialutskott och gruppledare för sitt eget parti.

Anders W Jonsson lyfter fram den nya patientlagen som en stor framgång med fokus på tre områden:

– Landstingsgränserna försvinner nu för öppenvården. Det stärker patienternas inflytande och möjligheter att välja vård och bör leda till att vi i Sverige kan stärka vår position för »patientnöjdhet« – ett av få områden där vi inte ligger i topp internationellt.

– Det stärker också förändringstrycket inom hälso- och sjukvården. De bästa mottagningarna kommer att locka till sig patienter. Det blir knappast så att tiotusentals patienter kommer att resa kors och tvärs genom landet för att söka vård, men den nya lagstiftningen premierar definitivt kvalitetsarbete.

Med sin bakgrund som barnläkare – han fortfarande har jour på sjukhuset i Gävle en gång i månaden – är Anders W Jonsson särskild nöjd med att lagen också stärker barns rättigheter.

– Det är en milstolpe att barn nu ges rätt till information om sin egen vård på ett sätt som barnet ska kunna tillgodogöra sig. Bland barnläkare finns en samsyn om att det är en självklar reform, men det finns säkert kollegor inom and­ra specialiteter som har en annan inställning.

Anders W Jonsson är förstanamn på Centerpartiets riksdagslista i Gävleborg.

Varför kandiderar du?

– Jag tycker fortfarande att det finns tillräckligt med utmaningar att ta itu med, och känner ett stort engagemang för det. Att fortsätta luckra upp landstingsgränserna, den här gången med fokus på slutenvården, kommer jag att prioritera.

Internationellt vill han arbeta för att öka tempot i arbetet mot antibiotikaresistens, och han hoppas att det arbetet breddas med ökat fokus på djuruppfödning, där antibiotika ofta används i standardbehandling av friska djur.

– Rätten till likvärdig vård, oavsett inkomst och härkomst, kommer jag att jobba med, liksom att vården behöver bli snabbare på att implementera nya och bättre behandlingsmetoder.

Anders W Jonsson tycker inte att de tunga riksdagsuppdragen som gruppledare och utskottsordförande gjort att behöver försaka de kontakter han byggt upp inom vården.

– Det kommer jag inte att låta hända. En av mina styrkor som politiker är mitt kontaktnät – att jag inte behöver gå via departement eller någon myndighet utan kan ha direktkontakt med läkarkollegor för att orientera mig i olika frågor.

Sara Degerman Carlsson (KD)

Vill fördjupa sig i frågor kopplade till arbete och ohälsa

Kristdemokraterna är det parti som har flest läkare som riksdagskandidater. Sara Degerman Carlsson, förstanamn i Västra Götaland Södra, menar att många läkare tilltalas av partiets hållning i värdegrundsfrågor.

– Partiets värdegrund och särskilt den medicinetik, som exempelvis den etiska plattformen i vården som Jerzy Einhorns prioriteringsutredning formulerade på 90-talet, ligger i linje med läkaryrkets mening. Det är kristdemokratisk politik att värna människovärdet och dem som behöver mest stöd av samhället, säger Sara Degerman Carlsson, överläkare med specialistkompetens inom rehabiliteringsmedicin och allmänmedicin.

Tidigare har hon tackat nej till att vara toppnamn för Kristdemokraterna i Västra Götaland Södra. Men i årets val står hon högst på riksdagslistan och har en realistisk chans att bli invald om partiet får runt sju procent av rösterna.

Varför kandiderar du?

– Jag har alltid varit föreningsaktiv, och vill man påverka i samhället är riksdagsarbete en fantastisk plattform. Nu passar det mig lite bättre familjemässigt också med bara ett hemmavarande barn. Jobbmässigt är det väl lite sämre med en pågående omorganisation på sjukhuset, men det är nog svårt att hitta ett optimalt tillfälle för att växla över till heltidspolitik.

Sara Degerman Carlsson är läkarchef för rehabiliteringskliniken vid Södra Älvsborgs sjukhus i hemstaden Borås. Tidigare har hon arbetat som förtroendeläkare för Arbetsförmedlingen och även en kortare tid som distriktsläkare.

Sedan 2002 har hon varit lokalpolitiskt aktiv och även under en period ledamot i HSAN, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

– Jag har framför allt arbetat politiskt med sociala frågor och vill gärna fördjupa mig i frågor som rör arbete kopplat till ohälsa. På det området ser jag Norge som en förebild genom att ta ett helhetsgrepp kring individens problem. I Sverige har vi tyvärr delat upp samhällsinsatserna i olika poster som socialbidrag, a-kassa och sjukersättning.

Totalt kandiderar åtta läkare för Kristdemokraterna på partiets olika riksdagslistor. Det är lite omvända världen mot politiken i övrigt – exempelvis har Socialdemokraterna endast en kandidat (Sven Britton).

– På ett sätt är mitt politiska arbete för värdegrundsfrågor en förlängning av arbetet som läkare. För att ge ett konkret exempel: den dag samhället luckrar upp lagstiftningen kring aktiv dödshjälp kan jag inte längre jobba kvar som läkare och ge svårt sjuka och skadade människor hopp om att det alltid finns en framtid med lindring och tröst.

Hur ser du på abortlagstiftningen?

– För mig handlar det om att få ihop en lösning som är minst skadlig. Ett förbud mot aborter är inte en möjlig lösning, men med utvecklingen inom neonatalvården är det nödvändigt att se över tidsgränserna. För mig blir då vecka 16 en mer hållbar övre gräns än vecka 22.