För elva år sedan kom boken »Den sjuka vården« och blåste liv i sjukvårdsdebatten. I den analyserade Stefan Fölster, då chefsekonom på Svenskt Näringsliv, och civilekonomen och ekonomijournalisten Monica Renstig sjukvården likt ett företag och presenterade en rad förbättringsåtgärder. Bland annat att öka antalet patientbesök per läkare genom konkurrensutsättning och belöningssystem, att organisera vården efter patientflödena och ge den enskilda patienten mer makt och valfrihet. Andra förslag var att införa prestationsbaserade ersättningssystem och en nationell IT-strategi.

På måndagen släpptes uppföljaren »Den sjuka vården 2.0 – från nollvision till patientrevolution« på en pressträff. Förutom att följa upp vad som hänt, fokuserar den nya boken bland annat på hur sjukvården bör möta den pågående IT-drivna »patientrevolutionen«.
– Vi ser framför oss en utveckling där patienter ibland kan få bättre diagnoser på sin iPhone eller dator än vad de kan få på vårdcentralen, säger Stefan Fölster, i dag chef för tankesmedjan Reforminstitutet.

Enligt honom kan konsekvensen av »patientrevolutionen« bli ökade kostnader för hälso- och sjukvården och ett ständigt missnöje med den offentliga sjukvården – om den inte hänger med i utvecklingen. Om hälso- och sjukvården å andra sidan drar nytta av patienternas engagemang, kan effekten i stället bli en effektivare och bättre vård enligt författarna.

Stefan Fölster med flera ser en lösning i begreppet »flippad sjukvård«, som går ut på att vända på det traditionella och invanda. Han drar en parallell till skolan där det talats om »det flippade klassrummet«. Det innebär att eleverna exempelvis får i hemläxa att titta på en webbaserad föreläsning. Dagen efter kan lektionen i stället för en vanlig lärarledd föreläsning ägnas åt fördjupning, analys och feedback.

Inom sjukvården skulle det, enligt författarna, kunna innebära att patienten beskriver sina symtom hemma via ett datoriserat diagnosstöd. Därefter överför diagnosstödet automatiskt informationen till patientjournalen och ger diagnosförslag som ibland kan räcka för att en remiss ska skickas till labb eller specialist direkt.

– Patienten väljer att tillgängliggöra informationen för sin vårdcentral som responderar, säger Stefan Fölster som menar att det underlättar vid själva patientbesöket – om ett sådant rekommenderas – genom att vårdcentralen redan har informationen.

Förutom det ökade patientinflytandet tar debattboken avstamp i antal patientbesök, feldiagnoser och sjukhusläkare. År 2000 träffade en svensk läkare i snitt 4 patienter/dag. 2012 var siffran 3,8 patienter per läkare och dag.

Samtidigt arbetar en, i internationell jämförelse, ovanligt stor andel av Sveriges läkare på sjukhus. Men de arbetar färre timmar än vad sjukhusläkare i många andra länder gör. Och en ganska liten andel av dessa timmar ägnas åt patientmöten, enligt författarna.

I jakt på en förklaring på det har Monica Renstig begärt in uppgifter från sjukhusen över modeller för ersättning och kompensationsledighet vid läkarjourer.  

– Det är nästan alltid dubbel ersättning efter klockan 17 och oftast från klockan 16 på fredagar. Det är klart att man ska få kompensation när man arbetar så. Men det får konsekvenser, säger hon och fortsätter:

– Det leder till att väldigt många läkare inte är närvarande dagtid.

Ett par kritiker var inbjudna för att kommentera boken.  En av dem var »Arga doktorn« Björn Bragée.

– Ni vill ha en flippad vård, att patienten får mer makt och inflytande. Vem vill inte det? Det är bara det att när våra patienter försöker flippa vården möter de en utflippad vård, sa han.