Diabetesriktlinjer ämne på Läkartidningens seminarium

Mycket händer just nu inom diabetesvården. I juni kom Socialstyrelsen med ett förslag på reviderade nationella riktlinjer (LT 2014-06-18). Ämnet har diskuterats flitigt i Visby och den 2 juli, när Läkartidningen ordnade sitt första seminarium någonsin under Almedalsveckan stod diabetesvården i fokus.

Tidningens medicinske huvudredaktör Jan Östergren börjar med att sätta in svensk diabetesvård i ett historiskt perspektiv genom att berätta om en 55-årig patient med diabetes som han mötte under ett pass som extravak på Södersjukhuset 1971.

– Patienten kom in med terminal njursvikt och det var inte tal om dialys. Det har gått framåt oerhört sedan dess, konstaterar han.

Claes-Göran Östenson, överläkare på Karolinska universitetssjukhuset och professor vid Karolinska institutet, håller med. Diabetesvården har tagit stora kliv framåt, vilket gett resultat.

– De senaste fem åren har levnadsåldern för patienter med diabetes förbättrats med upp till 23 procent. Det är en större förbättring än för svenskar i gemen.

Men det finns även problem. Ett är de stora skillnader mellan och inom landstingen när det gäller praxis och resultat. Claes-Göran Östenson har varit huvudansvarig för faktaarbetet bakom de nya nationella riktlinjerna och hoppas att de ska leda till en jämlikare vård. I riktlinjerna lyfter Socialstyrelsen bland annat fram vikten av patientutbildning i form av ledarledd gruppundervisning. De rekommenderar även »kulturanpassad« diabetesinformation.

– Alla människor med diabetes kommer inte från samma svenska kultur som vi är vana vid, utan har till exempel andra mat- och motionsvanor, säger Claes-Göran Östenson.

I de nya riktlinjerna har också tänderna fått en plats. Det har nämligen visat sig att tandlossningssjukdomar kan påverka blodsockret och att förebygga dessa kan ha lika stor effekt som vissa läkemedel.

E-hälsolösningar som exempelvis mobilappar där patienterna kan skicka information om sitt hälsotillstånd och få respons är däremot inte med i riktlinjerna. Detta trots att det, enligt Claes-Göran Östenson, finns färska studier som visar att en del appar har effekt på blodsockerkontrollen. 

– Trots att vi vet att det har effekter så är det ingenting som Socialstyrelsen kan gå ut och rekommendera. Det finns för stora juridiska problem med det.

Något som resten av panelen kritiserade.

– För mig är det väldigt konstigt att vi inte ska kunna använda en medicinskt välstuderad metod för att det finns juridiska hinder. Det måste man kunna lösa, säge forskaren och läkaren Viveca Gyberg.

Hon fick stöd från politiskt håll.

Helene Öberg, landstingsråd för Miljöpartiet i Stockholm, ser appar som ett viktigt verktyg för att få fler att följa behandlingsrekommendationerna.

– Vi måste finnas nära och vara relevanta för patienternas i deras vardag. Om man ska vara krass som sjukvårdspolitiker är risken att de insatser som vi erbjuder tar stopp och inte ger tillräcklig utdelning

Gudrun Brunegård (KD), landstingsråd i Kalmar, påpekar i sin tur att man funnit vägar runt problemet när det gäller internetbaserad psykiatri och att det borde gå att lösa även inom diabetesvården.

Det tycker läkaren och riksdagsledamoten Barbro Westerholm (FP) också.

– Det är politikerns roll att undanröja hinder som ligger i vägen för att vi ska kunna ge en bra vård och för att patienterna ska kunna få en bra vård.

Men Claes-Göran Östenson är inte övertygad. Han ser det inte bara som en juridisk fråga utan även en fråga om patientens säkerhet och en fråga om logistik.

– Vem svarar, vad får man för svar och när? Och som doktor är jag mindre intresserad av att vara uppkopplad dygnet runt och svara på frågor från mina patienter.