Samverkan mellan specialitetsföreningar och kvalitetsregister kartlagd

En enkät har skickats ut till sällskapets berörda sektioner – som i stort motsvarar Läkarförbundets specialitetsföreningar – för att ta reda på hur nära knutna de är till de nationella kvalitetsregistren. 52 sektioner/föreningar samt ett tiotal underavdelningar har svarat.

– Vi vill ta reda på om de har någon formell och/eller funktionell samverkan med kvalitetsregistren, säger kirurgen Ulf Haglund, ordförande i Svenska läkaresällskapets kommitté för medicinsk kvalitet, som gjort kartläggningen.

Han har bland annat tittat på om sektionerna/föreningarna är med och väljer registerhållare, utser styrelseledamöter eller påverkar kvalitetsregistrens inriktning, ändamål eller fokus på något annat sätt. 43 procent svarade att de är med och utser styrelseledamöter och 33 procent är med och utser registerhållare. 41 procent anser att de påverkar registren, till exempel genom att bevaka att innehållet anpassas till den medicinska verkligheten.

Ulf Haglunds slutsats är att den formella samverkan fungerar ganska bra, även om han erkänner att han hade förväntat sig något högre siffror.

Inom en del specialiteter, exempelvis kirurgi, kardiologi och öron–näsa–hals, har sektionerna/föreningarna ett stort inflytande över de nationella kvalitetsregistren. Inom andra specialiteter är kopplingen betydligt svagare.

– Något som förvånar mig är att onkologföreningen inte är mer engagerad, trots att det finns ganska många cancerrelaterade register, säger Ulf Haglund.

Varför ser det så olika ut?

– Jag har lite svårt att förstå det. En del föreningar har uppgett att de vet att framstående medlemmar är med och påverkar registren och då har föreningarna nöjt sig med det, säger Ulf Haglund.

En annan anledning kan vara att det har bildats intressegrupper kring en del kvalitetsregister, vilket gör att registren anser sig ha en tillräcklig förankring inom läkarkåren via dem.

Psykiatrin är ett annat område där den formella samverkan med kvalitetsregistren brister. Något Ulf Haglund tror delvis beror på att de psykiatriska kvalitetsregistren inte startat på initiativ från professionen, till skillnad från övriga register.

– Önskemålen om att ha register har kommit uppifrån, medan professionen har varit tveksam. Då tror jag att det är svårare att få föreningarna att engagera sig.

Den funktionella samverkan har också undersökts, till exempel om kvalitetsregistren bjuds in för att rapportera om vad som skett under året. 65 procent uppger att det sker. I många fall är det en väl inarbetad, självklar tradition.

– När kirurger har sin kirurgvecka hör de olika kvalitetsregistren till exempel alltid av sig och frågar vilken dag de ska komma, säger Ulf Haglund.

37 procent av de 105 nationella kvalitetsregistren anser i sin tur att de har en formell anknytning till en sektion/förening och 63 procent säger att de årligen rapporterar till dem.

– Jag kan tycka att det borde ligga på 100 procent. Det är ju så uppgifterna i registren ska användas. De måste diskuteras i sådana sammanhang, säger Ulf Haglund. Han föreslår därför att hårdare krav på samverkan med sektionerna/föreningarna ställs i samband med att registerbidrag beviljas.

Han tycker också att Läkarförbundet och Läkaresällskapet bör arbeta mer aktivt med att hitta metoder som stimulerar sektionerna/föreningarna att arbeta med registren.

Ytterligare en fråga som ställdes i enkäten var om sektionerna/föreningarna deltar i förbättringsarbetet ute på klinikerna och om kvalitetsregistren har använts i det arbetet. Endast 24 procent svarade ja.

– Alla tycker att det är jätteviktigt, fast man når inte ända fram ännu, säger Ulf Haglund och fortsätter:

– Registren bygger på att ett stort antal läkare på gräsrotsnivå samlar in data. Då måste de känna att de får feedback, att deras vardag påverkas på ett positivt sätt. Det är viktigt för registrens framtida existens och kvalitet att det får fart.

Kartläggningen är ett samarbete mellan Svenska läkaresällskapet, Läkarförbundet och Kansliet för de nationella kvalitetsregistren.