700 gynekologer och obstetriker samt 1 500 barnmorskor ingår i en enkätundersökning som en forskningsgrupp vid Uppsala universitet har gjort. Forskningsgruppen består av tre förlossningsläkare, en barnmorska och en psykolog.

Resultatet visar att psykologiska stressreaktioner är relativt vanligt hos läkare och barnmorskor som är med om svåra förlossningshändelser. 8 av 10 läkare samt 7 av 10 barnmorskor uppger att de har varit med om en allvarlig händelse i förlossningsvården åtminstone en gång under sitt yrkesliv. Det handlar antingen om att barnet eller mamman skadats allvarligt eller dött, eller att man har utsatts för allvarliga hot från anhöriga.

Händelsen har utlöst starka känslor. 4 av 10 har känt sig väldigt rädda eller ifrågasatta i sin yrkesidentitet. I vissa fall har konsekvensen blivit långvariga och allvarliga psykologiska stressreaktioner. För 13 procent av läkarna var de så allvarliga att de helt eller delvis motsvarade reaktionerna vid posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.

Enkätsvaren visar även att stödet från kollegor och chefer verkar ha stor betydelse.
– De som har haft långvariga besvär, det vill säga ett PTSD-syndrom eller ett partiellt sådant, anger att de har fått otillräckligt stöd från chefer och kollegor i högre utsträckning än de som inte fått ett syndrom men ändå varit utsatta för en traumatisk händelse, säger Ulf Högberg, professor i obstetrik och gynekologi vid Uppsala universitet och specialistläkare vid Akademiska sjukhusets kvinnoklinik, som ingår i forskningsgruppen. 

Enkäten är första delen i en större studie och resultatet ska bland annat presenteras på Svensk förening för obstetrik och gynekologis (SFOG) årsmöte i augusti. Djupintervjuer med några av dem som har besvarat enkäten kommer att göras i höst.

– Syftet är att lyssna på deras berättelser och ta reda på hur de kommit tillbaka till arbetet och fungerat väl eller försvårande faktorer som gjort att de haft svårt att komma tillbaka till arbetet, säger Ulf Högberg.

Med intervjuerna som bas ska forskningsgruppen utveckla ett stödprogram som sedan kommer att testas vid svenska förlossningsavdelningar.

– Även om händelserna är sällsynta så är det en del av yrkesverksamheten att möta dem, säger Ulf Högberg. Han påpekar att utvecklandet av stödprogram inom förlossningsvården även är en patientsäkerhetsfråga. Om de som är med om en allvarlig händelse ska kunna arbeta vidare på ett säkert och bra vis är det viktigt att de får möjlighet att bearbeta det som skett.

Enligt Ulf Högberg är det viktigt att dels sätta in åtgärder på en gång när en traumatisk händelse inträffar, dels följa upp hur det går för personen som varit med om den. I det omedelbara skedet kan det handla om att sätta in kamratstöd, att någon går in och tar ens plats och att man till en början slipper gå sin jour.

– När något traumatiskt händer finns det ofta känslor av skuld. Kunde jag ha gjort annorlunda och vad hade hänt då? Det är viktigt att man får känna sig som en del i arbetslaget och kan prata om det som hänt. Att man inte känner sig exkluderad från kliniken.

Kanske kan förlossningsvården även lära av andra yrkesgrupper, funderar Ulf Högberg. Han ger lokförare som ett exempel. 

– Under utbildningen får de höra att det är troligt att de kommer att köra ihjäl en människa någon gång. Om det sedan händer kommer det snabbt ut en bil med en kamratstödjare och en ny lokförare som kan köra vidare tåget.