1. Vilken är den viktigaste vård­politiska frågan nästa mandat­period?

M: Utgångspunkten för alla satsningar inom hälso- och sjukvården är en politik för fler jobb. Det är bara när fler har ett jobb att gå till som vi har möjlighet att göra nya satsningar inom välfärden.Vi prioriterar arbetet med att öka kvaliteten och tillgängligheten inom hälso- och sjukvården samt att minska skillnaderna i vårdens kvalitet mellan landets olika delar. Centralt i arbetet för en mer rättvis och jämlik vård är att få bort alla vårdköer.

C: Reformer som minskar skillnaderna och som samtidigt leder till att resursanvändningen effektiviseras.

FP: Att göra vården mer jämlik. Skillnaderna i tillgänglighet, bemötande och behandlingsresultat skiljer sig alltför mycket över landet och alltför mycket mellan olika socioekonomiska grupper. Vi vill ha mer nationell samordning och styrning av vården. Det skulle stärka likvärdigheten, valfriheten och tillgången samt förbättra vårdmöjligheterna för sällsynta diagnoser.

KD: Vi vill att en större utredning tar tag i frågan om den framtida sjukvårdens organisering, det är nödvändigt med ett starkare statligt ansvar för hälso- och sjukvården.

MP: Tillgången till personal i brett perspektiv. Men även att vi får ett fungerande folkhälsoarbete, vi vill därför införa en folkhälsolag. 

S: Den viktigaste frågan är att förbättra vård- och arbetsmiljön i sjukvården. Det kräver att sjukvården får mer resurser men också att vi ändrar styrsystem och att vi kapar och förenklar administration och uppgifter som inte är direkt vårdrelaterade. Regeringen har trott att alla problem löses med privatiseringar. Det tror inte vi och vi ser heller inga sådana resultat i sjukvården.

V: Det är att stoppa vinster i välfärden. Flera miljarder av det vi betalar i skatt för välfärd går i stället till privata vinster. Inte sällan går vinsterna dessutom till riskkapitalbolag som själva gör sitt bästa för att smita från skatten. Vården ska styras av behov. Vänsterpartiet vill införa en lag om att skattemedel inte ska kunna gå till vinstdrivande företag i vården, skolan och äldreomsorgen.

SD: En jämlik och tillgänglig sjukvård.

Läkarförbundet: Att utveckla organisationsformer som verkligen stödjer att vård ges på lika villkor efter patientens behov är den viktigaste vårdpolitiska frågan. Det handlar bland annat om att stärka kontinuiteten i vården. Det handlar även om att få till en ordentlig utbyggnad av primärvården i alla delar av landet. Man behöver också se över sjukvårdsstrukturen med 21 självstyrande landsting av varierande storlek.

2. Kan ni tänka er en starkare nationell samordning av ST-tjänster för att minska bristen på allmänläkare och and­ra brist­specialister? Har ni andra förslag för att komma åt problemet?

M: Sedan 2006 har antalet nybörjarplatser på läkarutbildningen ökat med 44 procent. Detta bör på sikt också leda till att antalet allmänläkare ökar. Det är viktigt att poängtera att det är landstingens ansvar att organisera och planera vården för att säkerställa att tillgången till läkare och sjuksköterskor motsvarar behoven. Alliansregeringen har tillsatt en nationell samordnare för ett effektivare resursutnyttjande i vård och omsorg.

C: Centerpartiet har föreslagit tre åtgärder för att lösa läkarbristen: 1. Öka intresset för unga läkare att läsa allmänmedicin på liknande sätt som regeringen satsade på att få nyutbildade läkare att söka ST inom psykiatrin. 2. Hitta enklare övergångar för specialistläkare att bli allmänmedicinska läkare.  3. Inrätta en nationell samordning som bedömer tillgång och efterfrågan på läkare. Ett sådant uppdrag bör ges av regeringen till Socialstyrelsen.

FP: Ja. Det krävs ett väl utvecklat samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen, lärosätena, Socialstyrelsen och regeringen för att följa tillgång och efterfrågan hos olika nyckelgrupper i vården. I vissa situationer kan det vara motiverat med riktade satsningar, som till exempel gjordes för några år sedan för att öka antalet specialister inom psykiatrin.

KD: Ja, vi är beredda att se över det.

MP: Ja!

S: Ja. Det krävs en målmedveten politik  för att attrahera, utbilda och rekrytera kunniga och engagerade medarbetare till vården de kommande åren. Vi föreslår att staten tar initiativ till att tillsammans med parterna tillsätta en nationell delegation för framtidens kompetensförsörjning i vården. Den ska lägga förslag och rekommendationer såväl på nationell nivå som insatser som kan genomföras lokalt/regionalt.

V: Vi har inga förslag om att staten ska reglera ST-tjänsterna, men anser att samverkan behöver stärkas mellan vårdgivare/SKL/universitet.

SD: Ja, en starkare nationell samordning är givetvis ett mycket bra förslag.

Läkarförbundet: Det är hög tid att dimensioneringen av ST-tjänster samordnas över landet inom områden med brist på specialistläkare. En lösning är att de landsändar och verksamheter som kan erbjuda en bra och attraktiv specialistutbildning ges förutsättningar att ta emot så många ST-läkare att det täcker framtidsbehovet av kliniskt arbetande specialistläkare i alla landsändar och alla specialiteter.

3. Är den nuvarande strukturen med 21 landsting väl an­passad till vårdens ­behov eller vill ni se förändringar i huvudmannaskapet för den offentligfinansierade vården?

M: Att föra över ansvaret för hälso- och sjukvården till staten skulle innebära en enorm och ytterst kostsam omstrukturering och innebär inte per automatik att de utmaningar som finns försvinner. Vi tror att ett ökat samarbete mellan landsting, sjukhus, staten och Sveriges Kommuner och landsting (SKL) är en bra väg att gå för att nå högre kvalitet i sjukvården. Vidare kommer den nya patientlagen att skapa möjligheter för patienter att fritt söka vård i annat landsting.

C: Ja, vi vill behålla strukturen med landsting och regioner. Vi tror inte att vården blir bättre om man flyttar besluten längre ifrån patienterna.

FP: En åldrande befolkning, nya effektiva och kostsamma behandlingar och behovet av stora satsningar på medicinteknisk utveckling betyder att  särskilt mindre landsting kan få problem att klara jämlikheten och den långsiktiga finansieringen. Det behövs därför en utökad nationell samordning och styrning av vården. Det stärker likvärdigheten och valfriheten, förbättrar vårdmöjligheterna för sällsynta diagnoser och ökar tillgången till vård i landets glest befolkade delar.

KD: Det står klart att våra 21 landsting inte kommer att klara att ge en effektiv, jämlik och rättvis vård av hög kvalitet i framtiden. Organisationen måste ses över. Staten behöver ta ett större ansvar.

MP: Nej, det är inte en fråga vi driver.

S: Det behövs ett ökat statligt engagemang och en ökad samordning av regler. På sikt bör vi också ha ca 6–8 regioner så som Regionkommittén föreslog, en process som den borgerliga regeringen stoppade.

V: Vi ser positivt på ett ökat samarbete mellan landsting/regioner/kommuner för att öka tillgängligheten och förbättra kvaliteten. Det finns problem med att sjukvården inte är jämlik och jämställd, men att exempelvis förstatliga sjukvården löser inte de problemen och riskerar att skapa en likriktad vård som inte tar hänsyn till regionala skillnader och behov.

SD: Vi ser gärna att vi behåller den struktur vi har i dag, däremot har vi föreslagit att staten tar över den rättspsykiatriska vården för att få en bättre samordning med bedömningsinstrument och finansiering.

Läkarförbundet: Vi vill att staten tar över landstingens roll som beställare och finansiär av sjukvård. Staten ska inte bedriva egen sjukvård utan upphandla den av andra vårdgivare – både privata och offentliga. Landstingen kan finnas kvar som en av dessa vårdgivare.

4. På vilket sätt vill ni förändra/utveckla vårdvalet i primärvården? Vill ni verka för vårdval i den öppna specialistvården?

M: Vårdvalsreformen har inneburit att hundratals nya vårdcentraler öppnat; vi ser också att patienterna generellt sett är mer nöjda med kvalitet och tillgänglighet nu jämfört med innan vårdvalsreformen. Vi är generellt sett positivt inställda till reformer som ger patienter fler möjligheter till eget inflytande inom hälso- och sjukvården.

C:  Centerpartiet vill se över om det går att skapa ett smalare uppdrag. I synnerhet tror vi att det skulle gynna patienterna i landsting som aktivt motarbetat nyetableringar genom väldigt breda uppdrag. Nya aktörer skulle inledningsvis kunna kvalificera sig för ett mer renodlat läkaruppdrag och sedan när verksamheten utvecklas addera nya delar av ett mer fullständigt primärvårdsuppdrag till verksamheten. 

FP: Vi vill värna och utveckla vårdvalet. Alla ska få möjlighet att välja en egen husläkare, inte bara lista sig vid en vårdcentral. Vi verkar i landsting och regioner för att vårdval också i den specialiserade vården införs i hela landet efter lokala förutsättningar. Vi vill också ge alla patienter rätt och möjlighet att välja även specialiserad vård över landstingsgränserna och inom hela EU.

KD: Ja, vi vill utveckla vårdvalet till ett fritt vårdval i all öppen vård i hela landet. Patientens rätt att välja bör också omfatta den öppna specialistvården. Det fria vårdvalet ska utvecklas även för viss sjukhusvård.

MP: Vi anser att landstingen själva ska kunna välja om de vill införa vårdval eller inte. Idéburna aktörer måste få större möjlighet att verka inom vårdvalet.

S: Varje landsting ska själva bestämma om de vill ha vårdval. Vi tror inte på vårdval i specialistsjukvården. När det gäller primärvården finns det inget landsting där socialdemokraterna vill ta bort vårdvalet.

V: Vårdvalet i primärvården har ökat de sociala klyftorna i hälsa och vi vill därför avskaffa lagen om valfrihet (LOV) och den fria etableringsrätten för privata vårdgivare. Vi vill i stället genomföra en särskild satsning på 1 miljard till primärvården för att utveckla vårdcentralerna och stärka hälsoarbetet i socialt utsatta områden där hälsoproblemen är som störst.

SD: Vi ställer oss positiva till att införa vårdval inom den öppna specialistvården. Det skulle öka tillgängligheten inom olika specialistvårdsområden där det i dag är långa väntetider.

Läkarförbundet: För primärvårdens vårdval är det viktigaste att lösa bristen på specialister. När det gäller utformningen anser vi att detaljre­gleringarna måste bort och att systemet mer måste vila på ett ömsesidigt förtroende mellan uppdragsgivarna och läkarna. Specialistvårdvalet måste utvecklas och spridas till landsting som ännu inte har börjat. Vårdvalen måste bli en del av lösningarna på hur vården kan kvalitetsutvecklas och effektiviseras.

5. Vill ni se begränsningar för vinstdrivna företag som verkar inom offentlig­finansierad vård? Vilka?

M: Alliansregeringen har stärkt tillsynen av vård, skola och omsorg, skärpt regelverken som styr verksamheterna och infört nya regler för att minska bolagens möjligheter att undgå beskattning i Sverige. Det centrala måste vara att de välfärdsverksamheter som finns håller hög kvalitet, god tillgänglighet och är lika bra, oavsett om man väljer privata eller offentliga utförare.

C: Så länge aktörer uppfyller uppsatta krav spelar det inte någon roll om de går med vinst. Det viktiga är att det finns en mångfald av aktörer för att erbjuda valfrihet, kvalitet och tillgänglighet åt patienten. 

FP: Mångfald och valfrihet stärker patienterna i relation till vården och  ger vårdens medarbetare fler arbetsgivare att söka sig till. Mångfald och konkurrens bidrar till att utveckla organisation, arbetssätt och kvalitet. Vinst är en viktig drivkraft att kunna få något tillbaka för det man investerar. Vi vill med ett nationellt regelverk säkerställa att ägarna är långsiktiga och seriösa. Kvalitetskraven ska vara höga och tillsynen skarp.

KD: Det är dålig kvalitet som ska bekämpas, inte vinst. Enskilda ska kunna välja och då krävs många utförare. Vinstuttag ska aldrig ske på bekostnad av kvaliteten. Därför behövs tydliga kvalitetskriterier, bra uppföljning och tillsyn samt utvecklad och stärkt upphandlingskompetens. Företagsskattekommittén har nyligen lagt ett förslag för att förhindra konstruktioner med ränteavdrag.

MP: Ja, vi vill reglera så att eventuella vinster i offentligt finansierad välfärd återinvesteras i verksamheten. Man ska dock kunna få tillbaka investerat kapital med ränta.

S: Vi föreslår inget vinstförbud, men nationella kvalitetslagar så att skattepengar för vård verkligen går till vård. Andra delar i nationella kvalitetslagar är: tillstånd för etablering, nej till obligatorisk LOV, resursfördelning efter behov, välfärdsföretag ska skatta i Sverige, lag om investeringsskydd, skärpt tillsyn, etisk kod, öppna böcker, redovisning på enhetsnivå, meddelarskydd för all personal och offentlighetsprincip.

V: Ja, vi vill införa en lag om att skattemedel inte ska kunna gå till vinstdrivande företag i vården, skolan och äldreomsorgen. De företag som finns där i dag kan omvandla sig till företag utan vinstintresse. Så kan vi ha många olika utförare att välja på, men slippa jakten på vinster. Det ska alltid göras noggranna bedömningar och tas demokratiska beslut när verksamheter startar för skattepengar.

SD: Vi anser att samtliga kommuner bör tillåta privata alternativ, men att kommunerna samtidigt ska ha en möjlighet att sätta stopp för överetablering. Vinster inom välfärdssektorn ska inte kunna skapas genom försämrad kvalitet i verksamheten, genom sortering av patienter eller brukare och inte heller genom försämrade arbetsvillkor för personalen.

Läkarförbundet: Vi är för reell mångfald i sjukvården. All typer av aktörer måste få finnas i produktionsledet – offentliga, stiftelser, kooperativ men även vinstdrivande företag. Någon begränsning av vinstuttaget har vi inte föreslagit. Den centrala frågan är hur vi bäst tar tillvara på drivkraften och förmågan hos alla aktörer – offentliga som privata – som vill bedriva och utveckla sjukvården.

6. Vill ni ha kvar, förändra eller ta bort vårdgarantin/kö­miljarden?

M: Kömiljarden har medfört väsentligt kortare köer i de flesta landsting. Vi vill ha kvar kömiljarden och fortsätta att använda den som ett verktyg för att stimulera landstingen till att jobba mer med tillgänglighet.

C: Vårdgarantin är numera lagfäst. Vi kan tänka oss att skärpa lagkraven. Kömiljarden har varit effektiv. Vi vill skärpa kraven i kömiljarden. Den nya patientlagen ger patienten fri rätt att söka vård i annat landsting. Det möjliggör för patienter att söka till mottagningar med korta köer. Ökad konkurrens mellan vårdgivare gör att tillgänglighet prioriteras.

FP: Vi vill utveckla vårdgarantin så att hela vårdkedjan omfattas, inklusive till exempel diagnostik och återbesök.

KD: Vi vill fortsätta att minska väntetiderna genom att skärpa vårdgarantin att gälla från kontakt till genomförd åtgärd på 120 dagar. Återbesöksgaranti ska vara en del av vårdgarantin.

MP: Vi vill ersätta kömiljarden med en hälsomiljard för mindre ensidigt fokus och ökade möjligheter till förebyggande satsningar. Vårdgarantin vill vi se över, t ex bör den inbegripa återbesök.

S: Vi vill ha kvar kömiljarden men se över regelsystemet så att det inte sker undanträngningseffekter som åsidosätter de medicinska prioriteringarna. Det kräver att man ser hela vårdkedjan och inte bara ett moment i taget.

V: Vi vill se en riktad resursförstärkning på 1,5 miljarder kronor till hälso- och sjukvården, som i varje landsting och region kan gå dit behoven är störst. Dessutom satsar vi 1 miljard kronor på primärvården och 500 miljoner kronor på att förbättra tillgängligheten och kvaliteten inom förlossningsvården. Vi höjer och värdesäkrar också de generella statsbidragen till kommuner och landsting.

SD: Vi vill införa en ny me­dicinsk vårdgaranti för brådskande diagnoser.

Läkarförbundet: Vi är positiva till en vårdgaranti, men den måste vara flexibel och stödja medicinska prioriteringar utifrån patientens behov. Nuvarande vårdgaranti och kömiljard har gett kortare väntetider men även problem med undanträngning. Vi vill att patienter i specialiserad vård ska ges rätt till medicinsk bedömning inom en fastlagd tid och därefter få en individuellt anpassad frist för när behandling senast ska inledas. 

7. Vill ni verka för att alla patienter ska ha en fast läkar­kontakt, det vill säga en namngiven läkare, som har ansvar för patienten?

M: Om det är nödvändigt för att tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet, eller om en patient begär det, ska en fast vårdkontakt utses. För patienter med vissa sjukdomstillstånd kan vårdkontakten behöva utgöras av en läkare. Bedömningen av vem som bör utgöra en patients fasta vårdkontakt ska grundas på dennes medicinska och övriga behov och vilken kompetens som bäst kan tillgodose behovet.

C: Alla patienter ska ha en fast vårdkontakt. Oftast en läkare men det kan också vara någon annan.

FP: Ja!

KD: Det ska finnas en möjlighet för de patienter som så önskar.

MP: Visst är det bra, men i dagens läge är det nästan utopiskt.  Att minska behovet av hyrläkare måste till först, annars blir det ett slag i luften.

S: Vi vill införa patientkontrakt i sjukvården där alla delar ingår: besök, undersökningar, röntgen, remisser. Det ska finnas en tidsplan för remisser och eventuella behandlingar och framgå vem som ska utföra behandlingarna. När vården och patienten har kommit överens om vad som ska göras, ska kontraktet fungera som en vårdgaranti som säkerställer att patientens sammanlagda tid för undersökning och behandling blir kort.

V: Vi anser att det är bra med en möjlighet att få en fast läkarkontakt, men anser inte att det ska vara ett obligatorium. Vårt förslag om 1 miljard till primärvården kan stärka detta. Ett avskaffat vinstintresse gör också att mer av skattepengarna kan användas till vård. Utan vårdhuvudmän med vinstintresse kan samarbetet bli bättre mellan olika delar av vården med sammanhållna vårdkedjor.

SD: Det är givetvis vår vision, men det är svårt med tanke på att sjukhusen i dag är underbemannande i vissa perioder och därmed får använda stafettläkare till hjälp.

Läkarförbundet: Patienter med kroniska eller svåra sjukdomar har i dag kontakt med många vårdinstanser och läkare, som var och en tar sitt ansvar. Det saknas ett system där en läkare kan ta ett övergripande ansvar för patientens vård. För att stärka patientsäkerheten, kontinuiteten och samordningen anser vi att patienten ska ha rätt att få en ansvarig läkare utsedd i samband med vården. Därutöver ska alla som önskar få välja en fast läkarkontakt i primärvården.

 

8. Vad vill ni göra för att minska de återkommande problemen med överbeläggningar på sjukhusen?

M: På många sjukhus behövs det fler vårdplatser inom rätt specialitet. Sjukvården står inför stora utmaningar för att säkerställa att den har mer medarbetare som har rätt kompetens. Sjukvården blir alltmer specialiserad, och det är en utmaning att alltid säkerställa rätt bemanning utifrån patienternas skiftande behov.

C: Bättre samverkan generellt i övergångarna mellan vården och kommunens äldreomsorg. En del handlar om att slopa lagen om kommunernas betalningsansvar, som innebär att en patient som vårdats på sjukhus får ligga kvar i fem vardagar utan att kommunen behöver betala. Det gör att många färdigbehandlade patienter i dag ligger kvar på sjukhus i onödan. I övrigt är detta en fråga för respektive landsting om hur man kan organisera vården på bästa sätt.

FP: Behovet av vårdplatser ser helt annorlunda ut i dag än för ett par decennier sedan. Ingrepp som krävde långa vårdtider kan göras med dagkirurgi. Men på sina håll har nog neddragningarna gått för långt. Ett annat problem är bristen på framför allt sjuksköterskor. Här vill vi dels utbilda fler, dels förbättra villkoren för specialistutbildning. Kommunerna måste ta sin del av ansvaret och ha beredskap att ta emot dem som är medicinskt färdigbehandlade.

KD: Överbeläggningar är inte acceptabelt. Antalet vårdplatser måste också ställas i proportion till behovet av slutenvård. Vi vill att landstingen ska inrätta en vårdplatsgaranti som ger varje patient rätt till rätt vård på rätt klinik med rätt kompetens.

MP: Det ser olika ut i landet, men fler vårdplatser behövs på många ställen. Vi vill utveckla e-hälsa som har stor potential. Genom ett vidareutvecklat glesbygdscentrum till ett »center of excellence« i glesbygdsmedicin vill vi attrahera till forskning och innovation för nya vårdlösningar. Generellt vill vi att sjukvården ska organiseras så smart som möjligt. Parallellt som mycket kan göras för att arbeta förebyggande, bland annat genom ett utvecklat folkhälsoarbete.

S: Vi vill satsa 2 miljarder extra till landstingen i en riktad satsning för att höja kvaliteten och öka personalstyrkan. Det är en förutsättning för att kunna förbättra vård- och arbetsmiljön och öppna fler vårdplatser där det behövs.

V: Landsting och regioner ser olika ut och verkar under olika villkor och har därför olika behov. I en del landsting är det brist på vårdplatser, i andra saknas personal eller är svårt att rekrytera personal med rätt kompetens. Vårt förslag på en riktad resursförstärkning på 1,5 miljarder kronor per år till hälso- och sjukvården ska kunna gå dit behoven är som störst i varje landsting eller region.

SD: Sverigedemokraterna har totalt satsat 37 miljarder på vård och omsorg under en fyraårsperiod, där vi bland annat lägger 2 miljarder för att öka antalet vårdplatser, samt även en ny medicinsk vårdgaranti och förbättrade villkor för offentligt anställda inom vården.

Läkarförbundet: Vi vill se bättre prognoser kring vårdbehov till följd av den demografiska utvecklingen. Det finns även stort behov av indikatorer som ger förutsättningar för gemensamma beslutsunderlag lokalt och nationellt för att säkerställa vårdplatskvalitet. Det behövs även en förbättrad utskrivningsprocess. Det löser inte problemen med platsbrist i stort – vårdplatserna behöver bli fler – men kan bidra till ett effektivare utnyttjande av slutenvårdsplatserna.

9. Sjukvårdens styrsystem – inte minst New public management – kritiseras ofta för att styra i detalj och försvåra prioriteringar efter behov. Anser ni att sjukvårdens styrsy­stem behöver förändras, och i så fall hur?

M: Sjukvårdens styrsy­stem behöver ha en kontinuerlig uppföljning. Generellt sett är vår utgångspunkt för arbetet med att förbättra hälso- och sjukvården att ge medarbetarna större inflytande över sin arbetssituation.

C: Utgångspunkten i sjukvårdens styrsystem är att prioritera efter behov. Politiker och förvaltningar måste vässa sin förmåga att formulera relevanta kvalitetskrav och modeller som styr rätt. Det handlar om att få till hela kedjan – från kravspecificering till uppföljning och snabba åtgärder när brister upptäcks.

FP: Alltför många styrsystem tycks ha blivit alltför administrativt krävande, utan att för den skull styra mot hög kvalitet. Vi vill röra oss bort från diagnosrelaterade sy­stem där man bara räknar »pinnar« och har stora förhoppningar på de värdebaserade ersättningssystem som nu provas i liten skala bland annat i Stockholm. Styrsystemen måste också vara anpassade till att patienter kan ha olika behov även om de har samma diagnos.

KD: Det finns flera delar som behöver förändras. Mindre administration och ett effektivare resursutnyttjande är centralt, liksom att vårdens ersättningssy­stem behöver moderniseras så att man finner modeller som premierar helhetskvalitet.

MP: Ja, styrsystem behövs men får inte gå ut över hälso- och sjukvården och behandlingen av patienter. Det är viktigt att de system som används är förankrade bland medarbetare och att data som samlas in och används är begripliga och användbara. Medarbetare måste se nyttan av det arbete som sker. Vi ser stora behov av förbättringar som vi är övertygade om att bl a landets läkare kan medverka i. 

S: Ja, ersättnings- och styrsystem måste ses över i sjukvården. Socialdemokraterna vill etablera en ny syn på välfärdens professioner och har inlett rundabordssamtal med företrädare för flera olika välfärdsprofessioner kring denna fråga. Deras kunnande, erfarenhet och yrkesetik ska vara vägledande för att höja kvaliteten i välfärden. Vi kommer att driva denna fråga om vi får möjlighet att styra Sverige.

V: Vi menar även att vi måste komma bort från marknadslösningar och det NPM-koncept som i dag styr vården med beställar–utförarmodeller och styckeprisersättningar och i stället styra mot vårdkedjor och personcentrerad vård. Därför är det också viktigt att hålla de kommersiella intressena borta från vården.

SD: De flesta är överens om att dagens styrsystem för sjukvården inte fungerar optimalt. Det är därför angeläget att politiker, professionen och sjukvårdens aktörer tillsammans tar fram förslag till nya styrmodeller och ersättningssystem som sätter patienten i fokus.

Läkarförbundet: I dag präglas vården ofta av en detaljstyrning, som signalerar misstro och bidrar till onödig administration och minskad motivation hos medarbetarna. Det finns också en övertro på  styrning med ekonomiska incitament. Uppdragsgivarnas mål kan uppnås på andra sätt. Man kan exempelvis utveckla nyckelindikatorer för »arbetsformer« som gynnar hög medicinsk kvalitet. Professionerna måste involveras mer i arbetet med att ta fram indikatorer.

10. I dag går en stor del av läkarnas tid åt till administration, på bekostnad av tid med patienterna. Vad bör man göra åt detta?

M: Det är inte bra, det är både ineffektivt och slöseri med resurser. Dels måste sjukvårdshuvudmännen bli bättre på att planera och organisera bemanningen för att minimera de administ­rativa uppgifterna, dels tror vi att fler läkarsekreterare behövs i vården. 

C: Arbetsuppgifter som i dag utförs av läkare kan utföras av andra. Det måste även vara hög prioritet på att få bättre fungerande IT-system.

FP: En inte oansenlig del av adminstrationsbördan beror på illa fungerande IT-system som skapar dubbelarbete och frustration. Den administration som är nödvändig bör i större utsträckning utföras av administratörer. Vården behöver fler medicins­ka sekreterare som är proffs på administration. Nya innovationer och e-hälsotjänster bör också användas för att förenkla kontakten för patienten och avlasta vården.

KD: Mer av personalens tid ska frigöras till patienten. Det är därför som Göran Stiernstedt har utsetts till nationell samordnare, just för att skapa mer tid för patient–­läkarmötet genom att minska det administ­trativa arbetet.

MP: Vi vill minska den administrativa bördan för den legitimerade hälso- och sjukvårdspersonalen. Lämpligen genom flera olika åtgärder som tas fram av fack och medarbetare tillsammans med SKL, landstingen, arbetsgivar- och branschorganisationer. En utgångspunkt är att ha dokumentation som avser vården av patienten och att den sker för att patienten ska få bästa vård och behandling.

S: Vi föreslår att staten tillsammans med de fackliga organisationerna på vårdområdet tar fram ett handlingsprogram för att minska den tid vårdpersonalen måste ägna åt administration och andra sysslor. Vi tror att det är nödvändigt att ledande företrädare för sjukvårdens professioner är med direkt i framtagandet av detta om man ska nå ett genombrott och åstadkomma verkliga förändringar.

V: Med de ökade resurser som vi föreslår till hälso- och sjukvården samt till landsting ökar möjligheterna att anställa mer personal, exempelvis läkarsekreterare, vilket skulle kunna lätta den administrativa bördan för läkarna.

SD: Vi vill att läkarna befrias från uppgifter som inte kräver medicinsk kompetens, varför fler medicinska sekreterare bör anställas som tar ansvar för administ­ration och därmed avlastar läkarna.

Läkarförbundet: Dokumentationskraven har ökat och läkare tvingas dokumentera samma uppgifter flera gånger. Journalerna är ofta ostrukturerade och det tar tid att hitta rätt information. Därför måste man satsa på utveckling av IT-systemen. Politiska beslut som rör vård samt införande av nya rutiner ska föregås av en översyn av hur vårdens yrkesgrupper påverkas. Uppgifter som kan skötas bättre eller lika bra av andra yrkeskategorier bör inte utföras av läkare.

11. I Läkarförbundets nya folkhälsopolicy föreslås att tobaks­användningen i Sverige ska fasas ut till år 2025. Stödjer ni detta förslag? Vad vill ni göra för att förverkliga det?

M: Det finns ett samhällsintresse av att människor röker så lite som möjligt. Vi vill däremot inte förbjuda tobaksrökning helt eftersom vi inte tror att ett förbud innebär att människor slutar röka bara därför. Eftersom vi inte vill förbjuda rökning vill vi inte heller införa ett slutdatum för när Sverige ska vara rökfritt. Vi vill arbeta med flera olika verktyg för att minska rökning och tobaksanvändandet i samhället.

C: Riksdagen beslutade i mars 2011 om en samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken som bland annat syftar till att underlätta statens styrning av stödet på området. Strategin anger mål och inriktning för hur samhällets insatser ska genomföras, samordnas och följas upp 2011–2015. Att minska allt tobaksbruk och förhindra att minderåriga börjar använda tobak är en del av det övergripande målet.

FP: Vi delar uppfattningen att tobaksbruk och framför allt rökning är ett av de enskilt största hoten mot folkhälsan, och vi är för höga skatter, kraftfulla informationsinsatser och långtgående marknadsföringsbegränsningar för att minimera rökningen. Vi har i dagsläget inte satt upp något mål om utfasning men följer hur de arbetar i t ex Finland, som har ett sådant.

KD: Det är en bra målsättning. När det gäller rökfritt 2025 kräver vi inte ett totalförbud, men åtgärder för en kraftfull minskning så att det inte längre är ett folkhälsoproblem.

MP: Ja, vi tycker det är klokt att arbeta mot ett slutdatum, även om partiet inte tydligt har satt ned foten om vilket. För övrigt finns det många åtgärder som förordas i WHO:s ramkonvention om tobakskontroll som Sverige har ratificerat, men ännu inte infört. Miljöpartiet vill se mer aktivt arbete på detta område. Många länder har nått betydligt längre i dessa frågor.

S: Ja, vi vill verka för att sätta ett slutdatum när tobaken ska vara utfasad. Ett sådant mål gör att myndigheter och sjukvård får något att styra efter, och det är nödvändigt om man ska få igång de många åtgärder som måste vidtas successivt under många år för att nå målet. I princip har mycket lite hänt sedan S-regeringens initiativ om rökfria serveringsmiljöer 2004.

V: Ja, vi vill att riksdagen beslutar om att tobaken ska fasas ut. Till dess ska tobakskonventionen bli svensk lag. Vi vill se ett förbud mot tobaksreklam. Det ska krävas licens för tobaksförsäljning. Försäljning av tobaksprodukter ska ske dolt. Paket med tobaksvaror ska vara neutrala. Bildinformation om skadeverkningar ska finnas på paketen. Vi vill också skapa fler rökfria miljöer.

SD: Självklart stödjer vi detta förslag, Sverigedemokraterna har tillsammans med övriga oppositionen drivit igenom tillståndsplikt vid försäljning av tobaksvaror.

Läkarförbundet: Vi anser att regeringen snarast bör tillsätta en brett sammansatt utredning med uppdrag att lämna förslag till vilka steg som behöver tas för att tobaksanvändningen ska kunna fasas ut till år 2025.