Bengt Norrving, statens ALF-förhandlare, hade bjudits in av Läkarförbundet för att berätta om avtalet.

Foto: Michael Lövtrup

Efter två och ett halvt års förhandlingar undertecknade staten och de sju universitetslandstingen för ett par veckor sedan det avtal som från 2015 reglerar statens ersättning till landstingen för läkarutbildning och klinisk forskning.

Beloppsmässigt ligger det nya avtalet i nivå med det tidigare. Det nya, framhöll Bengt Norrving, är hur pengarna fördelas. En röd tråd i den avgående regeringens forskningspolitik har varit att kvalitet ska påverka tilldelningen av forskningsmedel. Nu införs den principen även för ALF-medlen, som hittills fördelats efter fasta procentsatser.

– Det har inte applåderats från landstingssidan, men successivt har det vuxit fram en förståelse för det här, sa Bengt Norrving.

Till att börja med kommer det att ställas krav på att varje ALF-landsting ska leva upp till en miniminivå när det gäller förutsättningarna för att bedriva forskning, utbildning och utveckling. Den del av hälso- och sjukvården som har detta som del av sitt grund-uppdrag kallas med en nyintroducerad term för »universitetssjukvård«.

– Vi har sedan tidigare ett begrepp, universitetssjukhus, men vi har inte velat låsa in frågan i en organisatorisk enhet, förklarade Bengt Norrving.

Det är alltså inte givet att bara kliniker på universitetssjukhus ska bedriva universitetssjukvård, eller att alla sådana kliniker ska göra det. Vilka delar i landstingets verksamhet som ska ingå i universitetssjukvården och hur den ska organiseras ska landsting och universitet tillsammans bestämma i regionala avtal. Universitet och landsting ska också bilda ett gemensamt ledningsorgan för frågor av principiell betydelse för universitetssjukvården.

– Det är inte oproblematiskt att ett statligt organ tar del i ledningen av hälso- och sjukvården som ligger under en annan huvudman. Men det är inte landstingens egen angelägenhet hur detta bedrivs.

Universitetssjukvården ska utvärderas vart fjärde år, och lever man inte upp till minimikraven kan man förlora rätten att få del av ALF-pengarna. Enligt Bengt Norrving var det inte lätt att få landstingen att acceptera att det, åtminstone i teorin, blir möjligt att bli av med ALF-medlen.

– Jag tror inte att det kommer att tillämpas, men det finns där som en markering att platsen i kretsen beror av de satsningar man gjort från regionen.

En komplikation är att det i dag inte är klart vad som ska ingå i minimikraven för universitetssjukvård. En nationell styrgrupp ska inrättas med representanter för staten och universitetslandstingen, som inför den första utvärderingen 2017/2018 ska ta fram riktlinjer. Bengt Norrving trodde dock att förekomsten av kvalitetsdrivande mekanismer och kombinationstjänster kunde bli nyckelfaktorer.

– Men utvärderingen måste ta hänsyn till att förutsättningarna ser olika ut i olika landsting. Det är stor skillnad mellan Stockholm, som har 40 procent av den kliniska forskningen i Sverige, och Örebro som har tre procent.

När det gäller fördelningen av ALF-medel för forskning kommer lejonparten även i fortsättningen att fördelas utifrån fasta procentsatser. Men redan 2016 kommer 10 procent att ingå i en pott som omfördelas efter kvalitetskriterier, en andel som successivt kommer att öka till 20 procent 2019.

Fram till och med 2018 kommer medlen att fördelas efter bibliometrisk utvärdering. Den konkreta effekten av det är att Stockholm och Uppsala, som står för en större del av den kliniska forskningen än vad som motsvaras av deras ALF-medel, kommer att bli vinnare, liksom Örebro som inte har några ALF-medel alls. Övriga landsting kommer att bli förlorare.

– Därför har vi byggt in en dämpning så att det slår igenom fullt ut först 2019.

Till 2019 ska den nationella styrgruppen ta fram en mer komplex utvärderingsmodell som förutom bibliometri även kan inbegripa andra indikatorer samt »peer review«.

Eftersom förutsättningarna för klinisk forskning i hög grad återspeglas i resultaten väcktes frågan från åhörarhåll varför man inte slagit samman de båda utvärderingarna till en enda.

– Det var inte en framkomlig väg nu, men det är inte uteslutet att man hittar en sådan modell framöver, svarade Bengt Norrving.

En uttalad målsättning från regeringen med det nya avtalet är att vända den nedåtgående trenden för svensk klinisk forskning. Bengt Norrving menade att det som kommer att bli avgörande är att man nu tar till sig uppdraget för forskning och utbildning i den högsta politiska nivån i landstingen.

– Hittills är det igen sjukhusdirektör som riskerat mista jobbet för att forskningen och utvecklingen inte fungerat. Idealt borde det kunna bli så i framtiden.

Läs mer: Läkarförbundet om det nya ALF-avtalet: »Universitetssjukvård ett inte okomplicerat begrepp«

 

Mer ur ALF-avtalet

Avtalet omfattar för 2015 1,7 miljarder kronor i ersättning för klinisk forskning och 530 miljoner i ersättning för läkarutbildning.

Den partssammansatta styrgruppen ska följa avtalets tillämpning och vid behov förslå justeringar. Styrgruppen ska även ta fram en modell för redovisning av hur resurserna används.

Landsting som ingår avtal med en privat vårdgivare ska säkerställa att utbildning och forskning kan utföras med hög kvalitet hos den vårdgivaren.

Vad tycker du om det nya ALF-avtalet?

Kerstin Nilsson, ordförande, Läkaresällskapet

Jag är försiktigt optimistisk. Det är i grunden bra att man ska utvärdera universitetssjukvården utifrån tydliga och transparenta kvalitetskriterier. Men det blir väldigt avgörande hur utvärderingsmodellerna utformas, både av universitetssjukvården och av den kliniska forskningen. Det blir en balansgång att hitta kvalitetsmått som är bra och relevanta samtidigt som det inte får bli för tungrott och kräva så mycket av verksamheterna att det tar fokus från arbetet.

Lars Grip, forskningschef, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg.

Jag tycker överlag att det är ett bra avtal. Vi går in i en modell med mer konkurrensstyrd utdelning av ALF-medel, men det sker på en rimlig nivå i förhållande till vårt basuppdrag och vår historia. Nu måste alla goda krafter samverka så att vi blir så konkurrenskraftiga som möjligt, och det kan bli en sporre. Sedan blir det ju ingen reell utökning av pengarna, vilket egentligen hade behövts om vi ska stärka forskningen och life science-sektorn i Sverige.

Patrik Danielson, prodekan, medicinska fakulteten, Umeå Universitet.

I grunden tycker vi att det är sunt att delar av ALF-medlen konkurrensutsätts. Men vi hade gärna sett att utvärderingen av vetenskaplig produktion och kvalitet hade ställts i relation till hur mycket medel man haft att tillgå. Fördelningen av ALF-medel för forskning har ju tidigare skiljt sig väldigt mycket mellan fakulteterna i landet, enbart baserat på historia. Nu hoppas vi i stället att det kommer med i diskussionerna kring den fördelningsmodell som ska användas från 2019.