– Vi trodde att vi hade en säker luftväg på IVA. Men vi upptäckte sex fall av vårdskador och ett dödsfall när det gäller trakeotomerade patienter, säger Christina Liffner, sjuksköterska på intensivvårdskliniken i Linköping. 

Flera fall av blödningar, emfysem och dislokationer upptäcktes bland annat. En arbetsgrupp tillsattes för att undersöka vad som skett och varför. En tyst minut infördes också på arbetsplatsträffarna. Då skulle personalen fundera på vad de själva har för ansvar och vad som borde göras för att förbättra patientsäkerheten. Det ledde i sin tur till flera åtgärder. Material som kanyler, slanghållare och förband kontrollerades. En kanylmodell reklamerades eftersom den inte fungerade som den skulle. En rutin om att en luftvägsansvarig alltid ska utses när patienten ska vändas eller mobiliseras infördes. En annan förändring är att en röd kompress numera används i stället för en vit när patienter har en på förhand känd komplicerad luftväg.
– Det blir en markering som gör att vi ser att vi ska vara extra försiktiga, säger Christina Liffner.

Intensivvårdsklinikens erfarenhet är att den strukturerade journalgranskningen fångar risker och ringar in problem som inte framkommer i den vanliga avvikelsehanteringen.  

Hans Rutberg, patientsäkerhetsexpert på Sveriges kommuner och landsting (SKL ) och professor i medicin och hälsa vid Linköpings universitet, har gjort samma reflexion.
– Som chefsläkare i Linköping var jag med och granskade journaler. Och det var ett antal ärenden som vi hittade rent slumpmässigt som blev Lex Maria-fall, säger han.

Den strukturerade journalgranskningen är en del av regeringens och SKL:s patientsäkerhetssatsning som pågått 2011–2014. Det första året åkte SKL runt i landet för att lära sjukhusen strukturerad journalgranskning med hjälp av verktyget Global trigger tool, GTT. Metoden går ut på att ett antal nyligen avslutade patientärenden slupmässigt väljs ut. Sedan letar man systematiskt efter markörer som kan tyda på avvikelser från det normala vårdförloppet. När markörer har hittas, granskas journalen för att se om en skada har skett, hur allvarlig den i så fall är och om den hade kunnat undvikas – det vill säga om det är en vårdskada. Det går även att se vilka skadetyper som är vanligast och inom vilka specialiteter som vårdskador är vanligast.
Året därpå beslutades det att alla sjukhus skulle granska 20 slumpmässigt utvalda journaler under tre månader, 2013 utökades satsningen till alla årets månader. Antalet journaler utökades även till 40 stycken per månad på universitetssjukhusen och 30 på länssjukhusen. I år har den strukturerade journalgranskningen även spridits till kliniknivå. Målet är att 25 procent av klinikerna ska använda sig av metoden.

– Vi i Sverige är ganska ensamma om att göra journalgranskningar på både sjukhus och kliniknivå, säger Hans Rutberg.

Hittills är det bara den somatiska slutenvården för vuxna som har granskats. Nästa steg är enligt SKL att hitta fungerande markörer som gör det möjligt att granska journaler inom barnsjukvården och psykiatrin. Planen är att det ska presenteras under 2015. 

Men framtiden är osäker i och med att den statliga patientsäkerhetssatsningen avslutas den sista december. De öronmärkta pengarna har enligt Hans Rutberg spelat en avgörande roll.

– Vi hade aldrig i livet fått ihop den här granskningen om vi bara vädjat till sjukhusen utan att ha några miljarder i bakfickan.

SKL har föreslagit att satsningen ska fortsätta på sjukhusnivå framöver, men med en halvering av antalet granskade journaler.
– Vi hoppas att landstingdirektörerna ska säga ja till det. Det här är en bra metod som sprider sig mer och mer internationellt, säger Hans Rutberg. 

Läs mer:

Vårdskador kostar åtta miljarder kronor om året

Stora kostnader för skador i vården