Läkare på världens mest isolerade sjukhus

Några timmar efter den uppgjorda intervjutiden ringer Attila Frigyesi och ber om ursäkt för att han missat tiden.

– Jag var tvungen att lägga en patient i respirator, säger han med lätt stressad röst.

Han befinner sig på den vulkaniska ön Sankta Helena, drygt 1 800 kilometer utanför Västafrika. Enda sättet att ta sig dit är med båt från Kapstaden i Sydafrika. Resan tar sex dagar och turen går bara en gång i månaden. Här hölls den franske kejsaren Napoleon Bonaparte fängslad under sina sista levnadsår. Ön är en av världens mest isolerade platser.

Det passar Attila Frigyesi. Han är trippelspecialist i anestesi- och intensivvård, internmedicin och kardiologi, men även nesofil – ö-älskare. Ju längre bort, desto bättre.

– Jag har nog alltid haft en eskapist i mig. Och så gillar jag utmaningen i att försöka klara sig så gott man kan med det lilla man har, säger han.

Han har tidigare arbetat som läkare på Grönland och Färöarna. Till vardags är han specialist på intensivvårdsavdelningen på Skånes universitetssjukhus i Lund, men då och då tränger sig äventyrslystnaden på.

Nu senast stod valet mellan Svalbard och Sankta Helena, men föll slutligen på den sistnämnda på grund av det varma klimatet.
– Och för att min fru är anglofil, säger Attila Frigyesi.
Sankta Helena har tillhört Storbritannien sedan 1659 och är en av få platser som fortfarande fungerar som ett slags koloni. Det är, liksom Falklandsöarna och Gibraltar, ett brittiskt utomeuropeiskt territorium. På ön bor knappt 5 000 personer. De flesta försörjer sig på fiske, boskapsuppfödning och hantverk. Men arbetslösheten är hög och ön är beroende av ekonomiskt stöd från Storbritannien.

Attila Frigyesi fick idén under en dykresa till Ascension, som ligger nordväst om Sankta Helena. Där träffade han en läkare som arbetat på öns sjukhus. Väl hemkommen skickade han in en ansökan och blev kallad på en mycket formell intervju i London där han intervjuades av tio kostymklädda män. Själv hade han en fleecetröja på sig. Men jobbet som chefsläkare på världens mest isolerade sjukhus blev hans. 

I augusti förra året packade familjen Frigyesi – som förutom Attila består av hustrun Emma, som är barnläkare, och deras fyra barn mellan 3 och 10 år – väskorna och lämnade villan i Lund. Då hade de redan skickat i väg en proppfull container som innehöll en bil, möbler, cyklar, leksaker och utrustning till sjukhuset – bland annat öns första respiratorer som donerats av barn-IVA och neonatalavdelningen i Lund.
Ytterligare två, som drivs med el till skillnad från de andra som behöver importerad syrgas på flaska från Sydafrika, har köpts in det senaste året. Respiratorerna har gjort det möjligt att bedriva begränsad intensivvård. I juli överlevde till exempel en patient efter två veckor i respirator. 

– Innan fanns det inga respiratorer. Så då överlevde inte de patienterna, säger Attila Frigyesi och fortsätter:
– Ibland handlar intensivvård mest om tid. Det kan vara så enkelt att patienten bara behöver ligga i respirator några dygn tills antibiotikan hinner verka.

Det nuvarande sjukhuset på Sankta Helena, som ligger i huvudorten Jamestown, byggdes på 1950-talet och utvecklingen har gått med myrsteg sedan dess. Attila Frigyesi beskriver sjukvårdssystemet som extremt ålderdomligt. Resursbristen var det som oroade honom mest inför resan.
– Sjukvården har varit underfinansierad och illa skött under lång tid.

Nu genomgår det slitna sjukhuset en välbehövlig ansiktslyftning. En ny operationssal och skiktröntgen är de viktigaste förändringarna.
– En CT var en av de saker som jag först försökte få hit, säger Attila Frigyesi.

På sjukhuset finns 40 sängplatser och en operationssal. Planerade operationer görs en dag i veckan. Runt 40 barn föds varje år på ön. Ungefär hälften av förlossningarna sker med kejsarsnitt.

– Vi kan inte ta några risker här, händer något finns inte mycket spelrum. Är det något minsta hotande så gör vi kejsarsnitt.

Tiden på Sankta Helena har fått Attila Frigyesi att fundera mycket på hur man kan göra så stor nytta som möjligt med små resurser. Hans slutsats: Humankapitalet är viktigast.
– Får jag välja mellan duktiga kollegor och bra resurser så väljer jag duktiga kollegor, säger Attila Frigyesi som arbetar tätt tillsammans med en duktig kirurg från Guatemala.

Att rekrytera kvalificerade läkare har visat sig vara svårare än han trott. Attila Frigyesis erfarenhet är att en del som inte håller måttet söker sig till platser som Sankta Helena eller Grönland. Han har till exempel fått stänga av en läkare som utgjorde en patientsäkerhetsrisk.

– Det finns läkare som ingen vill anställa. De söker sig inte till isolerade platser, utan flyr snarast dit. På isolerade ställen är folk mindre medvetna om vad som är bra sjukvård.

Samtliga läkare kommer utifrån, medan sjuksköterskorna har utbildats på ön. Nu arbetar fyra läkare på sjukhuset. Förutom Attila Frigyesi, som är chefsläkare och anestesiolog, finns en kirurg och två allmänläkare. Emma Frigyesi, som till vardags är ST-läkare i barnmedicin i Helsingborg, har även hoppat in vid särskilt svåra barnfall. Egentligen skulle det behövas fler läkare. Särskilt stort är behovet av en gynekolog/obstetriker.

– Med tanke på att det bor ungefär 5 000 personer på ön låter det kanske inte så tokigt med fyra läkare. Men vården ställer helt andra krav här.

En stor del av arbetet skulle kunna liknas vid arbetet som en distriktsläkare utför på en avlägset belägen vårdcentral. Men även om det är mycket primärvård, så måste sjukhuset på Sankta Helena även ta hand om all sekundärvård.
– Vi får lösa problemen som uppkommer bäst vi kan – det finns ingen backup, säger Attila Frigyesi.

Befolkningen är relativt vårdkrävande. Runt 1 500 har högt blodtryck, många är överviktiga och andelen diabetiker är hög.
– Det är inte helt lätt att vara doktor här. Det är mycket snuva, snuva, snuva och sedan kommer det plötsligt patienter med malaria, aids eller kardiomyopati. Det är ett helt annat sjukdomspanorama.

Trots alla svårigheter ångrar han inte att han sökte tjänsten. Tiden på Sankta Helena har varit lärorik och familjen trivs. De har fått anpassa sig till en helt annorlunda tillvaro. Det gäller till exempel att planera matvaruinköp minutiöst eftersom butiken bara får importerade varor en gång i månaden.

Klimatet är subtropiskt och behagligt och temperaturen ligger på 19-30 grader året om. Djur- och naturlivet är mycket annorlunda; på ön finns ett 40-tal växtarter som inte finns någon annanstans. Och för dykarentusiasten Attila Frigyesi är Sydatlantens vattnet lockande.

– Nu har vi knölvalarna. Och sedan kommer valhajarna i stora antal under januari. Det är fantastiskt att se.

Livet har länge stått stilla på Sankta Helena. Men snart kommer det att förändras dramatiskt. Den flygplats som det talats om sedan 1940-talet är äntligen på väg att bli verklighet. Det första planet beräknas lyfta om två år. Då blir det plötsligt möjligt att evakuera patienter. Attila Frigyesi tror att öppnandet av flyglinjen även kommer göra det lättare att rekrytera läkare.
– Många ryggar tillbaka vid tanken på att man är så totalt utlämnad. Men med flygplatsen blir Sankta Helena inte längre världens mest isolerade ö. Bara en extremt avlägsen plats.