När Landstinget i Uppsala län beslutade att låta patienterna se åtkomstloggarna via nätjournalerna varnade läkarföreningen för att detta skulle öka risken för hot och våld mot personalen. Frågan huruvida nätjournaler kunde innebära risker för personalen väckte intresset hos Ulrika Åkerstedt, masterstudent i arbetsliv och hälsa vid Umeå universitet. Det berättade hon vid ett symposium i Uppsala nyligen, anordnat av DOME-projektet, som följer införandet av nätjournaler.

– Jag tyckte att det var intressant att se om det skulle vara fler incidenter, om rädslan skulle öka och om man skulle uppleva fler risker med nätjournaler.

Enkätstudien, som ingår i DOME-projktet, gjordes bland personal på Akademiska sjukhuset i Uppsala vid två verksamheter där hot och våld inte är ovanligt: psykiatrin, vars journalanteckningar inte kan läsas via nätet, och akutmottagningen, vars anteckningar kan läsas. På akuten har både läkare och övrig personal svarat, medan det vid psykiatrin inte är några läkare som svarat.

Enkäten gjordes ett år efter att nätjournalerna infördes och besvarades av 174 vårdanställda. 47 procent av läkarna på akuten och 32 procent av den övriga personalen på akuten menade att nätjournalerna innebär en ökad risk för hot och våld. 15 procent av samtlig personal på akuten hade också blivit räddare efter att nätjournalerna infördes.

Bland de som arbetade vid psykiatrin, där man alltså inte har nätjournaler, trodde två av fem att deras rädsla skulle öka om deras patienter fick tillgång till journal via nätet.

– Upplevelsen av risk i och med införandet av journal via nätet är i hög grad en verklighet för personalen i de undersökta grupperna, sa Ulrika Åkerstedt.

Bara en enda svarande, en läkare på akuten, hade dock varit med om en hot- eller våldsincident som kunde kopplas direkt till nätjournalen; det rörde en patient som inte förstått innehållet och blivit misstänksam. I ytterligare en situation hade nätjournalen spelat både en positiv och en negativ roll.

Svarsfrekvensen var 35 procent, och Ulrika Åkerstedt medgav att det fanns en möjlighet att de som är rädda för hot och våld svarat i högre grad.

– Det är en begränsning, men om man ser hur utsatta för hot och våld de här grupperna som jag tittade på är generellt så verkar de som svarade vara representativa.

En tidigare studie inom DOME-projektet bland läkare i Uppsala visade på en stor skepsis bland läkarna till journal via nätet (se LT 37/2013). Av de runt 400 läkare som svarade tog fyra av fem helt eller delvis avstånd från påståendet att det är en bra reform, medan bara sex procent helt eller delvis höll med. Tio procent höll helt eller delvis med om att den är viktig för patienterna medan närmare två av tre betvivlade detta.

Nu har samma frågor ställts till sjuksköterskor i en studie som också presenterades vid symposiet. 2 867 sjuksköterskor och barnmorskor från hela landet har svarat på enkäten, som visar att inställningen är något mer positiv bland Vårdförbundets medlemmar. En av fyra håller helt eller delvis med om att journal via nätet är en bra reform, och lika många anser att den är viktig för patienterna. Samtidigt är det ca 40 procent som helt eller delvis ifrågasätter dessa båda påståenden. I Uppsala, där man haft nätjournaler sedan 2012, var man dock mer positiv.

På en punkt är sjuksköterskorna helt eniga med läkarna: journalanteckningar ska inte vara tillgängliga innan de signerats. Bara sju procent var helt eller delvis för att osignerade anteckningar ska kunna läsas medan 83 procent var helt eller delvis mot.