Det svenska sjukvårdssystemet har inte genomgått några större reformer de senaste tjugo åren. Organiseringen i 21 självstyrande landsting och regioner med egen beskattningsrätt ligger fast.
I många andra länder har man däremot på senare tid genomfört stora strukturreformer i sjukvården. För att ge underlag till den svenska debatten har Vårdanalys studerat sjukvårdsreformerna i fyra länder: Norge, Danmark, England och Holland.
Såväl förutsättningarna som metoderna varierar starkt mellan länderna. I både Danmark och Norge har man rört sig mot en ökad centralstyrning av sjukvården; i Norge genom att staten tog över ägarskapet och finansieringen av sjukhusvården från fylkena, i Danmark genom att amterna slogs ihop till fem regioner, samtidigt som finansieringen av sjukvården övergick till staten och kommunerna.
I England genomförde under åren runt millennieskiftet den dåvarande labourregeringen en stor reform där man bland annat decentraliserade delar av ansvaret för sjukvården från staten till lägre nivåer. Samtidigt införde staten en tydlig mål- och resultatstyrning, och sjukvården fick kraftigt ökade ekonomiska anslag.
I Holland infördes för cirka tio år sedan en modell där invånarna har en obligatorisk hälso- och sjukvårdsförsäkring, men kan välja mellan olika försäkringsbolag.
För varje land listas i rapporten ett antal effekter av reformerna. Myndighetens samlade omdöme är att de direkta effekterna på till exempel medicinsk kvalitet är blandade och ofta otydliga. Ur ett långsiktigt perspektiv kan dock reformerna ha bidragit till att skapa förutsättningar för att förbättra sjukvårdens kvalitet och effektivitet, säger Vårdanalyschefen Fredrik Lennartsson i ett pressmeddelande:
– I Danmark och Norge ser vi till exempel en omstrukturering av sjukhussektorn som bidragit till att fler specialiserade behandlingar utförs på färre sjukhus.
