De vita dokusåporna har spridit sig snabbt. Drygt hälften av Sveriges landsting har tecknat någon form av avtal med ett produktionsbolag. Ett av de mest omdebatterade är det som Landstinget i Uppsala län har tecknat, som gett Titan tillåtelse att filma på Akademiska sjukhuset. Resultatet blev tv-serien »Sjukhuset«.

Landstinget i Uppsala län har länge försvarat beslutet. Men tonfallet har ändrats sedan landstinget dömdes att betala skadestånd till de anhöriga till en cancersjuk man som var med i ett avsnitt. Tidigare i veckan bad landstingsrådet Vivianne Macdisi (S) de anhöriga om ursäkt.

– Det var en bra, klargörande dom. Det fanns ingen liknande dom sedan tidigare, och då är det naturligt för en jurist att pröva marken. Men i dag vet vi bättre och är ödmjuka inför det, säger landstingets chefsjurist Jens Larsson som var på plats för att diskutera ämnet på Medicinska riksstämman.

Enligt honom har landstinget lutat sig starkt mot patienternas samtycke vid inspelningarna.

– Jag förstår svårigheterna med samtyckesbiten som man pekat på från vårdprofessionernas sida. Men jag är jurist, och där är det enklare. Där är ett medgivande giltigt tills du inte är rättskapabel längre.

Hade det varit i dag, hade landstinget inte gjort om samma sak, enligt Jens Larsson som hävdade att det rådde ett annat klimat och rättsläge när inspelningen gjordes 2007.

– Tidigare har man haft en bild av att det varit positivt för sjukhus att medverka, men i dag bör vi hovsamt konstatera att det mest lett till negativ publicitet.

Jens Larsson berättade att det är produktionsbolaget, och inte landstinget, som betalar både rättegångskostnaderna och skadeståndet.  
– När vi skrev avtalet gjordes en klausul om att produktionsbolaget ska betala om det skulle bli några rättsliga kostnader. Jag tycker att det var bra och klokt. Alternativet hade varit förödande för skattebetalarna.

Något som juristen Clarence Crafoord från den ideella stiftelsen Centrum för rättvisa, som har företrätt de anhöriga, ifrågasatte.

– Jag tycker att det är fel att ett kommersiellt bolag har rätt att ta över rättsprocessen. Det är ett sätt att sammanblanda det offentliga med det privata på ett sätt som måste framstå som helt galet från enskilda människors perspektiv.

Men även om samstämmigheten i debattpanelen – bland andra Ingemar Engström, läkaresällskapets etiska delegation, och Anders Bremer, universitetslektor i vårdvetenskap – var stor om att landsting som tillåter inspelningar bör vara ytterst ansvariga, så väcktes även flera röster om vårdpersonalens ansvar.

– Jag är förvånad över naiviteten hos vårdpersonalen. Det finns ett antal frågor som de borde ställa sig. Även om ledningen har legitimerat detta, så slutar inte ansvaret där. Det är även vårdpersonalens ansvar att använda sin etiska kompetens och förstå att detta inte är ok, sa Anders Bremer och fick medhåll av Ingemar Engström:

– Jag kan tycka att det borde ha ringt både en och annan alarmklocka hos vårdpersonalen. Det räcker ju med att tänka sig in i patientens situation.

Anders Bremer, som själv har själv en bakgrund som ambulanssjuksköterska, tror att de vita dokusåporna på längre sikt riskerar att skada befolkningens tillit till sjukvården.

– Jag anser att den skada som kan tillfogas patienten överstiger den potentiella nyttan. Patientens integritet hotas av andras intressen och värderingar, sa han och fortsatte:
– Patienten är förloraren och så kan det inte vara i en hälso- och sjukvård som ska ge en god vård.